Ensam hemma

I kväll har jag en kväll för mig själv eftersom Kristoffer är borta på överraskningsfest. Ute vräker regnet ner och jag är proppmätt efter min mindre lyckade lax med vitvinssås. Men på det hela taget känns allt ändå jäkligt bra nu. Jag tycker att det är så härligt att få någon dag eller kväll bara för mig själv ibland. Inte för ofta och inte för länge, men ändå. Lite välbehövlig egentid.
Sjötorphelg oktober
Jag har varit löjligt trött de senaste dagarna och allt som jag ska ta mig för tar störigt lång tid. Idag var jag en sväng på stan för att fixa en present till Kristoffers disputation och varenda gång jag försökte mig på något som liknar mitt vanliga tempo (jag älskar ju att gå fort) så kickade sammandragningarna igång och agerade effektiv broms. Men efter onödigt lång tid (dels eftersom jag var tvungen att gå så jäkla långsamt) så hittade jag i alla fall en grej till min underbare make. Hoppas han ska bli glad trots min totala brist på fantasi…

Nu ska jag sätta mig med vår fotobok från året i Madison. Fantastiskt roligt, men oj så svårt det är att välja bilder. Jag har lyckats få ner antalet till drygt 1600 nu men det är ju som ni förstår fortfarande på tok för mycket. Förmodligen finns det andra, viktigare saker jag borde ta itu med, men det skiter jag i. För jag är ensam hemma och motar då effektivt bort det dåliga samvetet. Ha!
IMG_2060kalkonMadison Sourdough
LasVegas - 20121129 - 2San FranciscoWashington DC

Annonser

Helgmys och höstrusk

Den här helgen är full av familjemys tillsammans med hela (nästan) Kristoffers familj. Jag och Kristoffer åkte upp redan på torsdagen för att maximera helgledigheten. Det är mycket mer november-höstigt här inne i de småländska än vad det var i det glödande vackra Göteborg som vi lämnande. Men det är också ganska bra. För det betyder ju att vi sakta men säkert närmar oss december och den annalkande födelsen av baby Ekholm.

Jag har gjort några mindre tappra försök till att inte halka efter i stegtävlingen men det går sådär. Två kyliga morgonpromenader har det i alla fall blivit, men det är på tok för mysigt att kura ner under en varm filt för att vilja vara ute några längre stunder.

Bilder från mitt instagramkonto.

Önskelista ver. 1

Oktober är här och i butikerna har julpyntet redan börjat åka fram. Det får mig såklart att fundera extra mycket över julklappar och julpyssel. Och i år känns det extra lätt att skriva en önskelista. Jag önskar mig nämligen ingenting för egen del men en massa bra saker till bebisen. Det bästa hade förstås varit om jag hade ett helt barnrum att fylla men tills det sker så kan jag faktiskt fortfarande komma på mycket bra saker. Så, det här är början på min önskelista
Linas/Jesusbarnets önskelista
Av någon som kan sy skulle jag vilja ha en gosig val (t.ex den här som DIY or DIE har bloggat om) eller annat härligt gosedjur som kan hålla vårt lilla Jesusbarn sällskap.
En fin tavla/plansch att sätta upp i barnet framtida rum/hörna. Den här grafiska och pedagogiska ABC-postern från wform har otippat nog seglat in högt på listan. Även om jag har måååånga andra önsketavlor också (kolla bara in mitt pinterest-konto så förstår ni).
Träklossar med tjusiga motiv att leka med. Jag gillar de här raringarna som Hello Kiddo bloggat om. Skulle gärna vilja ha träklossar med bokstäver också. Över huvudtaget är jag svag för gedigna träleksaker och det går precis lika bra med nytillverkade som med begagnade som med egentillverkade. 
En Stokke Sleepi Mini som bebisen kan sova gott i och sedan fortsätta växa i. Jag kollar varje dag på blocket, men lyckas alltid vara lite för sent ute. Bild lånad av Chantelle Grady
Gosiga och varma små kläder. Just den här är från Newbie men det finns ju en uppsjö modeller att välja och vraka bland som är nya, begagnade eller egentillverkade.

30+0

Ibland kan jag börja oroa mig för att saker och ting är för bra. Tanken slår mig att eftersom det finns så mycket orättvisa i världen så verkar det osannolikt att jag inte skulle drabbas. Vaknade t.ex. i natt och låg och läste Emmas vackra och sorgliga ord om sitt missfall. Jag kände en otrolig tacksamhet över att veta att min egen lilla akrobat faktiskt lever och frodas. Men så fort jag tänkt tanken slog det mig hur enkelt den lyckan och glädje skulle kunna tas ifrån mig. Den insikten gjorde, och gör mig fortfarande, helt kall inombords. Jag undrar om det är så alla föräldrar känner resten av livet, fast mångdubblat.
Ely - 20121125 - 30
Samtidigt är jag inte den som går omkring och oroar mig dagarna i ändan. Jag är ju faktiskt en ganska optimistisk och glad filur som gärna förtränger jobbiga saker och gläds åt det lilla. Just nu tänker jag muntra upp mig med en uppfriskande morgonpromenad i Slottskogen där den sprakande färgprakten alltid gör mig på bättre humör. Och sedan ska jag förhoppningsvis åka iväg och kolla på en Stokke Sleepi så att det lilla Jesusbarnet får något vettigt att sova i. (Redan såld – såklart, för det galet låga priset liksom…) Och kanske svänger jag även förbi en möbelbutik i jakt efter en annan soffa till vardagsrummet. Det är ju ändå ett ganska trevligt söndagsnöje att se fram emot.

Ledsen fast jag inte förstår varför

Idag har verkligen inte varit min dag. Efter en fullspäckad vecka känner jag mig nu helt slut i kroppen. Varje lilla motgång känns svår att hantera. Min symaskin som inte var lagad trots att den skulle vara det. Att jag inte kunde hämta Kristoffer på flygplatsen. Att jag vaknar mitt i natten och känner hur ryggen och kroppen värker. Eller bara att jag är trött. Eller hungrig. Eller känner mig ledsen trots att jag inte har något att känna mig ledsen över. Och så blir jag frustrerad över att jag är så känslig. Det hjälper ju mig liksom inte ett skit att vara ledsen över saker som jag inte behöver vara ledsen över.
Hösten 2013
Men i morgon är en annan dag. En bättre dag hoppas jag. Det är ju ändå höst. En av mina favoritårstider.
Hösten 2013
Och vilken höst sedan!

Två år senare

Idag för två år sedan gifte jag och Kristoffer oss. Jag är så otroligt tacksam för att jag har hittat någon som jag vill dela mitt liv med, och som vill dela sitt liv med mig. Någon som jag kan berätta om allt för. Någon som på vissa sätt är totalt olik mig själv men som ändå alltid stöttar och sporrar mig.
8 oktober
Och kanske just därför känner jag mig just nu som världens sämsta fru eftersom jag 1) inte kan hämta Kristoffer från flygplatsen idag för att jag har obligatoriska jobb-grejer som jag inte kan komma ifrån (tro mig jag har vänt ut-och-in på mig själv för att försöka göra just det) och 2) jag ska iväg på gravidyoga i kväll så att vi inte kommer kunna fira. Jaha. Jag hoppas verkligen att det här kommer bli vår värsta bröllopsdag för det vore tråkigt om kommande årsdagar blir sämre än det här…
hugo 2010
Men om vi vänder blad och istället för att leva i nuet, ser fram mot nästa år, så har vi (förhoppningsvis) en till som vill fira denna dag med oss då. Känns märkligt. Och härligt.