Aaron 1 månad gammal

Idag blir du en månad gammal. En hel månad har vi fått känna glädje och lycka varje gång varje gång vi tittat på dig. Du har fått våra hjärtan att smälta bara genom att andas. Ett liv utan dig känns så avlägset. Främmande. Jag vill ge dig alla kärlekens ord och en stjärnhimmel av möjligheter. 

20140129-IMG_246820140129-IMG_247820140129-IMG_2463

I present på din 1månadersdag vill jag ge dig en sång som jag hörde första gången på några vänners dop. Sedan jag hörde den då har jag inte ens kunnat läsa texten eller höra låten utan att gråta. Den säger allt jag vill säga till dig idag. Och alla kommande dagar vi ska spendera tillsammans.


Jag såg själva livet i dig när du kom
Jag såg hela himlen bakom
Du var allt som mirakel betytt
Och jag kände hur jag föddes på nytt

I rummet omkring oss stod änglarna tätt

De log emot oss på sitt himmelska sätt
Skyddade sin gåva till mig
Och jag tackar Gud för att han sänt dig

Du är Prins av lycka

Prins av kärleken
Hertigen av äventyret, nyfikenheten
Du är först, du är störst, och väldigt speciell
Jag är så glad att du finns min älskade lilla prins

Jag önskar du får precis det du vill

Jag önskar dig världen och himlen därtill
Vet att livet väntar på dig
Och att jag alltid ska finnas för dig

Du är Prins av lycka

Prins av kärleken
Hertigen av äventyret, nyfikenheten
Du är först, du är störst, och väldigt speciell
Jag är så glad att du finns min älskade lilla prins

Jag är så glad att du finns min älskade lilla prins

Vinden viskar ömt ditt namn och viskar kom och lek
Full av skratt, mitt hjärtas skratt och stora kärlek

Du är Prins av lycka

Prins av kärleken
Hertigen av äventyret, nyfikenheten
Du är först, du är störst, och väldigt speciell
Jag är så glad att du finns min älskade lilla prins


// Prins Noel // Linn Maria Wågberg //

Jag vill också dela med mig av en liten video. Låten är Forever Young och det kanske verkar lite sorgligt men anledningen till att jag tog just den låten är för att den är så starkt förknippad med Nollmiddagen 2005 för mig. Och det var dagen då jag och Kristoffer ”träffades”. Tänk att en stulen hatt skulle leda fram till den här lilla skatten liksom 🙂
//player.vimeo.com/video/85437487
Aaron from Lina Ekholm on Vimeo.

Annonser

Godisförbud

Igår bestämde jag mig för att det får bli ett slut på allt mitt godisätande. Jag är nämligen för tillfället helt löjligt sockerberoende. Utan problem kan jag sitta och trycka i mig ett helt paket Gott och blandat efter kvällsmaten, plus några chokladbitar. Och eftersom jag nu har börjat ge mig ut på lite promenader med vagnen innebär det att jag trycker i mig flera semlor i veckan. ”Klart du ska unna dig det”, finns det säkerligen vissa som tycker och så skulle det ju kunna vara. Men saken är den att jag känner det inte som att jag ”unnar” mig något. Det känns snarare som att jag är en slav under det gigantiska sötsuget och det gör att jag mår skitdåligt. Plus att jag tänker att det inte på något sätt kan vara bra för mina tänder.

bild från mitt instagramkonto

Så, med start den 1 februari ska jag inte äta något onyttigt godis på en månad (till att börja med). Mörk choklad med minst 70% kakao och semlor går dock bra har jag bestämt. Fast jag ska försöka att inte äta allt för mycket av den varan heller.

pregnant – bump – baby

Min egen version av pregnant – bump – baby. Inte så lätt att få till någon riktigt bra slutbild så jag får nog jobba lite på det. Men jag måste ju skynda mig lite innan han blir allt för stor. Har förresten tänkt köpa någon fingerfärg så att vi kan göra små hand och fotavtryck också. Kanske lagom att fixa det när han är 1 månad gammal. Vilket betyder att jag har TVÅ DAGAR PÅ MIG. Hjälp vad stor han har blivit redan. Läskigt men samtidigt fantastiskt härligt. Jag känner att nu äntligen kan jag njuta lite mer av den här första tiden. I början var det liksom bara så mycket oro att varenda gång någon sa att vi skulle ”njuta” av tiden så tänkte jag bara ”i helvete heller – det här är det värsta jag någonsin varit med om” men nu är det en helt annan sak. Fast samtidigt som jag tycker att den här tiden är helt ljuvlig så längtar jag efter det första riktiga svarsleendet, hans första skratt, tiden då han börjar upptäcka sina små händer och bara att se vad han är för en liten person.
Linas första graviditet

Fyra veckor

Fyra veckor gammal blir han idag. Vår lilla skrutt. Älskade lille Aaron. Igår när jag besökte mina kollegor för att visa upp min perfekte son (nädå, inte alls partisk eller så) och hämta ut en ny mobil eftersom min gamla har ballat ur, beskrev jag det som att det har varit två jobbiga och två bra veckor än så länge. Mina kollegor skojade om att det är ungefär så det kommer att fortsätta – hälften jobbigt och hälften bra, men eftersom det ”braiga” är så fantastiskt så lyckas det på något härligt sätt väga upp för de jobbiga stunderna. Låter helt okej tycker jag. Det känns dock som att det har gått mycket längre tid än bara fyra veckor sedan han äntrade våra liv. Han är en sådan självklar del av våra liv samtidigt som jag får nypa mig i armen för att inse att han faktiskt är här. Men det märks ändå, åtminstone på kläderna, att tiden går. De allra minsta kläderna börjar bli trånga och jag försöker passa på att använda hans söta små bodisar en sista gång.
AaronAaron
Annars har jag upptäckt att jag blir vansinnigt tillfredsställd av att försöka matcha mina kläder och Aarons kläder när vi ska någonstans. (När vi har kläder på oss vill säga, för det mesta skrotar vi omkring halvnakna här hemma – dels för att hud mot hud ska vara bra för anknytningen men också för att det är smidigt när vi ska amma och att jag inte riktigt hinner ta på mig något vettigt på dagarna…) Igår var vi t.ex. helt klädda i svart, vitt och jeans. Än så länge har det inte heller varit särskilt svårt att lyckas med denna bedrift eftersom nästan uteslutande alla plagg som jag själv har köpt till Aaron har gått i min egen favoritfärgskala. Undrar hur många år(?) jag kan fortsätta på det sättet…Aaron och Lina
(matchar i vitt och blått)

Underbara längtan

För första gången på riktigt länge finner jag mig själv längtandes efter varma vindar, prunkande grönska och trasiga solglasögon (alla mina solglasögon går sönder mer eller mindre omgående). Vintern är ju annars en av mina absoluta favoritårstider men just nu ser jag bara framför mig en naken bebisrumpa som tittar upp ur gräset på Hylton, naturligtvis strängt övervakad av råttmarodören Sälma. En liten mun som får smaka sitt första mosade smultron i Sjötorp. Två stolta föräldrar på promenad i Slottsskogen eller Botaniska på jakt efter en skuggig plats av avnjuta sina båda koppar kaffe (latte har jag hört är grejen för småbarnsföräldrar).

Så fantastiskt det är att ha allt detta framför sig

Trevlig helg!
Visit from Paul and BeckiSommarfirande i SjötorpSommarfirande i Sjötorpår 2011-111år 2010-65år 2010-92

Givande konversation

Dagens (tisdags) mest givande konversation. Vänta. Sa jag givande. Jag menar förstås hjärndöda. 
(Telefon ringer)
Jag: Hej det är Lina
Blombud1: Är det här Lina Ekholm?
Jag: Ja
B1: Vi kommer från blabla blombud. Var bor du?
Jag: Andra långgatan 28 våning fem
B1: Vi är här med blommor till dig nu. Är du hemma? 
Jag: Ja det är jag. Vad trevligt. Det finns tyvärr ingen portkod så ni får ringa på. Det står Hylt Karlsson på dörren
B1: Kan du inte bara öppna
Jag: Jo men ni måste ringa på först
B1: Var ringer vi på?
Jag: Hylt Karlsson. Våning fem. Jag tror att det är 852 eller 258 ni ska trycka på
(Aaron vaknar, gnyr och spyr upp middagen på oss båda)
B1: Och det finns ingen portkod?
Jag: Nej tyvärr
B1: Kan du inte bara komma ner och öppna
Jag (rätt irriterad): Nej det kan jag inte för jag har en sovande (Well…) bebis i famnen 
B1: Jaha det var det som lät. Vilken våning sa du att du bodde på?
Jag: Våning fem
B1: Och vad skulle vi slå för nummer?
Jag: Jag är inte helt säker men jag tror att det är 852 men det står tydligt där nere vilket nummer det är. Det är inte så svårt. 
B1: Jaha. Det är inte så lätt alltid det här
Jag (mäkta trött på B1 vid det här laget): Hrm
B1: Okej. Vänta lite. Nu ringer han. 
(Tas aslång tid)
(Det ringer. Jag lägger på så att jag har en hand att öppna dörren med. Trycker på öppna)
(Tar aslång tid. Tillslut hör jag hissen och blombud komma. Med min granne som tydligen släppt in honom. Verkar var väldigt svårt att vara blombud i dagens samhälle… Tur att det finns snälla grannar som kan öppna dörrar)
Blombud 2: Här var det blommor
Jag (tjurig och luktar kräk) Tack så mycket
Jag gissar att de båda som levererade blommorna tyckte att det fanns andra som bättre förtjänade ett fång blommor, men jag menar Gud hur svårt kan det vara att ringa på dörren hos någon?

P.S 1 Tydligen står det INTE Hylt Karlsson på dörren eftersom Kristoffer tog tag i det nu förra veckan. Bara lite drygt två år efter att vi båda bytt efternamn, så jag kanske inte ska döma de där blombuden allt för hårt…

P.S 2 Tack så mycket för blommorna Katta, Johan, Ia och Macce

Tack

Jag skulle vilja tacka alla underbara människor i vår närhet som har stöttat och peppat oss när vi varit som mest nere. Men det finns inte ord som kan uttrycka den tacksamhet vi känner. Att veta att det finns andra där ute som har gått igenom lika eller ännu mer överjävliga veckor,eller som bara är förstående, lindrar det onda lite grann i alla fall. Och när det är tufft så betyder det lilla väldigt mycket. Alla ni som skickat en grattishälsning, skrivit ett varmt sms, kort eller peppande meddelande på Facebook, ringt och undrat om ni kan göra något för oss, skickat blommor, givit bort fina presenter eller vad det än må vara. Ni betyder så otroligt mycket för oss. Hur ska vi någonsin kunna få er att förstå hur viktiga ni är och har varit för oss?

Ni har inte bara stöttat oss när vi mått som sämst. Ni har också varit där och andats ut tillsammans med oss när det har börjat bli lättare. Ni har påmint oss om vilken fantastisk skatt vi har fått. Påmint oss om vilken ynnest det är att se sitt lilla knyte öppna ögonen på morgonen och med vacklande, prövande ögon, söka efter något att fästa blicken på. Ni har påmint oss om det vackra i att känna en liten hand greppa tag om ens finger och hålla det hårt.

Tack och åter tack
20140106-IMG_0441