Varje dag

*
Du fäktar vilt med armarna. Dina små naglar, som verkar växa snabbare än ljusets hastighet, river varenda liten skinnbit de kommer åt. Jag försöker skydda din kropp och få dig att riva på mig istället. Tycker att din hud fortfarande är för ömtålig. Men min hud har varit med länge. Den tål lite mer.
*
Jag lägger ner dig på skötbädden i badrummet och tar av dig alla kläder och blöjan. Det är dags få din massage och du skiner upp i ett stort tandlöst leende. Medan jag tar fram oljan ur skåpet hittar du dina fötter och börjar genast suga och gnaga på dina stortår samtidigt som du lyckligt utbrister ett långt ”aaaaaa”.
*
Vi har precis ammat klart och jag lyfter upp dig så att du ska få rapa och försöka greppa mönstret på kuddarna bakom. Du rynkar koncentrerat din panna och kastar med otympliga rörelser ut händerna mot fjärilen som inte släpper från tyget idag heller. Så pausar du lite och jag känner hur något varmt, vitt och väldigt vått rinner ner över bröstet på mig. Du ler stort mot mig med mjölkspyan rinnande för hakan och jag ler tillbaka samtidigt som jag tar upp en handduk för att torka av oss.
*
Jag smyger sakta in i sovrummet. Golvet knarrar och jag känner hur jag spänner kroppen. Jag närmar mig din säng, håller andan och lyssnar intensivt efter dina andetag. Det är knäpptyst. Mitt hjärta hoppar över ett slag och sedan ser jag hur din bröstkorg lyfts upp och du drar ett djupt andetag. Jag andas ut. Och smyger sakta ut ur rummet igen.

*

Allt du är. Allt du gör. Det gör mig så rädd och lycklig över att få ha dig i mitt liv. Varje dag. Älskade barn.
*
140512

Annonser

Framtidsdrömmar

Det riktigt pirrar i hela kroppen när jag tänker på att vi har blivit husägare. Det känns nästan helt overkligt efter alla ändlösa och fruktlösa husvisningar vi varit på. Vi har verkligen letat intensivt (om än kanske inte så länge) och det har tärt på krafterna. Hoppfullheten inför varje ny visning och den omedelbara besvikelsen då vi insett att ”nä det här var visst inte något för oss heller…” Vi har kört kors och tvärs runt om Göteborg. Från Lerum till Lindome, till Mölnlycke, till Nol, till Mölndal, till Älvängen osv. Vi har inte bara gått på ett tjugotal (minst) arrangerade visningar, vi har dessutom kört runt i mängder av olika bostadsområden för att göra oss en uppfattning om vad det är för typ av område vi gillar. Men nu är det äntligen slut på det! Hemnetappen på mobilen är förpassad till en blandat-mapp och istället dras blicken hungrigt åt inredningsmagasin (har precis beställt en prenumeration på Sköna Hem), pinterest (där hittar ni förresten alla bildkällorna till bilderna som kommer) och inredningsbloggar som trendenser och tant johanna. Jo jag vet ju att även om jag hade obegränsat med pengar så skulle jag inte kunna återskapa de rum jag vill utifrån mina inspirationsbilder. Men jag kan ju få drömma 🙂

Fast trots att vi såklart vill ”sätta vår egen prägel på huset” direkt så är det konstigt nog de små sakerna vi längtar efter. Som att ha en egen tvättmaskin och slippa passa tider i källaren. Ha en vettig skötbänk till Aaron och inte behöva flytta runt han grejer på köksbänken varje dag. Öppna dörren precis när vi vill för att gå ut och sätta oss direk på altanen vår altan. Gud så fantastiskt det ska bli!



Ett hus i morsdagpresent

I år var första gången jag fick lov att fira mors dag. Inte fy skam ska jag få be att tala om. Vad jag fick. Jo tackar som frågar. Jag fick ETT HUS!
Joråsåatt… Till hösten blir vi Alebor! Och nästan grannar med våra kära Alaforsvänner. Så himla kul!

Om vi börjat detaljplanera vad vi ska göra med alla rum? Eh, hells yeah! Jag har till och med börjat på en rätt så avancerad lista med ombyggnation-, inspiration-, möblering-, inköps och budgetförslag. Rum för rum. Vi ska också påbörja någon form av prioriteringslista över i vilken ordning ändringarna skall göras. Känns väldigt vuxet och organiserat av oss 🙂

Precis köpt vårar första hus!

p.s. Ni som funderar på Doppresent till Aaron kan ju ha i åtanke att vi dessutom snart har en trädgård på en si sådär 1000 kvadrat som så småningom skall fyllas med läckerheter. hint hint. d.s

Sömn och sax

Det här med att få sitt barn att sova är inte så jäkla lätt alla gånger. I flera veckor (kanske nästan två månader när jag tänker efter) har jag haft otroligt lätt för att få Aaron att somna. Nu. Nja nu är en helt annan femma. Det började väl egentligen för någon vecka sedan med att det blev lite trixigare när han skulle äta på dagarna. Antingen extremt korta och ofokuserade pass eller långa och halvsovande. Och sedan i söndags. Då kändes det som att hans sömnmönster dessutom ändrades helt. Han började att totalvägra nappen och varenda gång jag skulle försöka locka med den blev han fly förbannad. 
Aaron

Ikväll slutade det med att jag fick ta honom i selen för att han skulle somna. Det har inte hänt på en sisådär två tre månader. 

Jag hoppas att det bara är för värmens skull som det är så här. Eller att det bara är en fas och att vi snart hittar tillbaka till våra gamla superrutiner (när jag kan få honom att somna på två minuter).

Jaja. Det är väl så det är helt enkelt.  

Aaron

Jag har förresten klippt av typ allt mitt hår. Jo det är sant. Jag blev så jäkla trött på att vara tvungen att ha det uppsatt jämt för att försöka parera två starka små nypor att jag lät de långa lockarna falla. Frisören var eld och lågor över att få göra en så drastisk förändring. Jag kände mig både stolt och modig över mig själv när jag högtidligt deklarerade för henne att ”jag vill klippa av mig allt hår”. Kanske inte riktigt lika kaxig efteråt men nästan… Förutom att jag blir förvånad över att se min mamma i spegeln varenda gång jag går förbi den så känns det faktiskt riktigt bra. Oväntat bra till och med. Så bra att jag kanske kan tänka mig att bjussa på en bild så småningom. 

17 maj

I lördags var vi på ett fantastiskt fint bröllop. Katarina satte agendan från början då hon överraskade alla, inklusive sin Johan, med att sjunga i kyrkan. Jag tror inte att ett öga var torrt. Sedan fortsatte dagen i samma vackra, kärleksfulla och roliga stämning. Jag höll inget tal men hade däremot lyckats klippa ihop en liten film från möhippan och svensexan.
På kyrkbacken
Det är alltid så underbart att få se sina vänner lyckliga och jag tror aldrig att jag sett någon av dem lika glada, spända, förväntansfulla och kärleksfulla någon gång. Vilken fantastisk dag. Och vilket fantastiskt par. Lyckost mig och alla andra gäster som fick vara med och dela den här dagen tillsammans med er.
MottagningenMottagningenFestenFotobåsetFotobåsetFotobåsetFesten

Första kvällen med barnvakt

I helgen har vi haft barnvakt för första gången åt Aaron. Eller ja. Nästan i alla fall. Mamma har varit uppe och varit barnvakt tidigare när jag varit hos kirurgen eller sjukgymnasten, men det är ju lite skillnad på en timme och en hel kväll tycker jag. Det gick i alla fall galant även om jag själv hade väldigt jobbigt att vara borta från honom. Både fysiskt (sprängfulla bultande bröst) men framförallt psykiskt. Jag vet inte hur många gånger jag kollade mobilen under Kristoffers middag eller hur ofta jag liksom tappade fokus från underhållningen för att transporteras bort till något helt annat ställe. När allt var klart uppe på Chalmers ville jag liksom bara slita av mig skorna, dra upp min prassliga balklänning och springa hem. Låter ju inte helt sunt… Men nu låter det kanske som att jag inte njöt alls av middagen och det är ju inte alls sant. Det var fantastiskt roligt! Jag blev helt nostalgisk av att vara tillbaka på skolan, lyssna till den mäktiga Chalmershymnen och skratta åt spexet. Lite roligt också att jag och Kristoffer var klädda ungefär på samma sätt som när vi först ”träffades”, för snart nio år sedan!
Kristoffers promotionKristoffers promotionKristoffers promotionKristoffers promotion