Med blotta förskräckelsen

Det här med att jag jobbar medan Kristoffer och Aaron är hemma är verkligen en omställning.
Några nätter har varit något utöver överjävliga. Natten till måndag fick jag nämligen sovit ungefär 3 timmar. Totalt alltså. Låt mig säga det igen. TRE timmar. Den dagen valde jag att ta lite extra sovmorgon istället för att gå upp 06.20 när klockan skulle ringt. I natt har inte heller varit så värst bra. Mellan typ 21-01.30 vaknade Aaron hela tiden så jag och Kristoffer fick turas om att gå in till honom ungefär var 20-30min. Kul. Verkligen. 
Hur i hela världen är det tänkt att jag ska kunna prestera något alls på så lite sömn? Varför är vissa nätter helt underbara och andra katastrof?
Men i morse hände något som fick mig att få lite perspektiv på tillvaron. 
Jag höll på att bli påkörd. Inklämd mellan en bil med släp och en långtradare. Men jag klarade mig. (Uppenbarligen eftersom jag skriver det här)
Det blir liksom svårt att hålla koll på hur många timmar jag sovit när jag istället får vara tacksam över att jag lever. Att jag förhoppningsvis får komma hem en dag till och pussa på min älskade Aaron och berätta för min Kristoffer hur mycket jag älskar honom. 
Andra saker jag är tacksam över den här dagen
– Jag var förutseende nog att ta på mig regnställ
– Tåget var 3min sent vilket betydde att jag hann med det
– Jag jobbar på en arbetsplats med flextid och där det är lika okej att trilla in vid 6 som 9
– Det är torsdag och snart helg alltså
Ta hand om er
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s