Vi har haft en helt fantastiskt skön helg. I lördags myste och läste vi länge i sängen. Jag var jättetrött så fick dessutom en extra timmars sovmorgon medan Kristoffer och Aaron åt frukost. Snacka lyxigt. 
Trädgårdslycka//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Sedan åkte vi till Freeport vilket kändes som lite av helgens enda besvikelse. Jag hittade inget och så åt vi en jättedålig asiatisk lunch. Men men.
Trädgårdslycka//embedr.flickr.com/assets/client-code.jsTrädgårdslycka//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Väl hemma däremot grejade vi lite smått i trädgården och bara njöt sv att vara ute. Tycker det ger mig så mycket glädje att bara kunna få gå ut och pilla med något. Avslutade dagen med lek deluxe. Aaron var helt sjövild och megaglad. När han hade gått och lagt sig kollade jag och Kristoffer på American Sniper och mölade i oss godis. Bra avslut alltså. 

Trädgårdslycka//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Idag väckte Aaron oss strax innan sju och då läste vi lite i sängen innan det var dags för morgonlek. Idag var det Kristoffers tur att ligga kvar lite i sängen medan jag och Aaron aktiverade oss. En stor portion gröt för Aaron och sedan gick han och jag ut och planterade om några svärmorstungor, tomater och elefantöra medan Kristoffer åkte till sin morbror för att hjälpa honom med ett byggprojekt. 20 varma grader är det och jag funderar på om jag ska ha långbyxor och hoodie – eftersom det ändå är slutet på augusti – eller om jag ska köra short och t-shirt.
Trädgårdslycka//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Jag känner att jag kanske inte riktigt lyckas förmedla exakt hur härligt jag tycker det här är. Men jag älskar den här typen av kravlösa helger och önskar att fler dagar kunde vara som dessa. Det är ju ändå himla fint.

Annonser

Ändrade planer

Det känns som att jag har tusen tankar som bråkar om att ta plats i min skalle just nu. Jag är fortfararande glad och matt efter helgens bröllop som var helt fantastiskt. Men igår var det ett litet bakslag som trängde undan alla fina tankar. Vi var nämligen på banken och upptäckte att nej, om inte vårt hus värderas upp med typ en halv miljon så kan inte vi få ta något annat än blanco-lån från banken. Vi hade gjort planer för att bygga ut. Eller ja. Bygga in kanske jag ska säga. Vi hade tänkt bygga in carporten eftersom den inte är direkt optimalt utnyttjad nu. Men tji fick vi. För enligt bankens enkla uträkning att döma har vi plöjt in några hundra tusen för mycket i huset när vi köpte det. Happ. Så kan det visst gå när du köper hus på en het marknad. Vi visste ju att vi betalat för mycket för det, men jag hade nog inte riktigt tänkt att det skulle vara så illa.

Eller ja. Illa och illa. Buhu liksom. Stackars oss välbetalda människor (båda med fasta, ganska säkra anställningar) som inte får ett banklån utan måste spara ihop till det om vi vill göra något. Nej jag vet. Det är verkligen inte synd om oss på något sätt. Men ni vet. När du liksom har ställt in dig på att dörren står på vid gavel och så plötsligt får du den smälld i ansiktet. Då är det lätt att bli lite nedslagen. (Btw – detta får mig förresten helt osökt att tänka på en låt från Frozen. Något med ”all my life has been a series of doors in my face”)

Men. Bara nya friska tag som gäller. Jag ringde mäklaren som vi köpte huset av och bokade in en kostnadsfri värdering av huset. Så får vi se om det kan påverka något hos banken. Och gör det inte det så vet vi i alla fall lite mer om vilka investeringar som kan vara värda att göra eller inte göra. För vi tänker ju inte så långsiktigt med huset. Förhoppningsvis kan vi bo där fem år till eller något sådant, men vi snackar ju inte om att vi kommer bo där resten av livet och då är ju det ju bra om vi kan tänka lite smart. Att vi har en plan. Och ja. Hur som helst. Det är alltid bra att ha en plan.

Pass opp. Här kommer en glad bild som nästan inte har något med inlägget att göra.
Bröllopsdagen//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Bröllopsfotografen?

Nu har vi börjat jobba igen. Det har varit ovanligt ångestladdat efter vår kalla och relativt solfria semester. På måndagkvällen bestämde vi därför att det fick bli en resa till Spanien i höst. Känns bra. Sista flygresan innan vi behöver börja betala för Aaron också så det är bara att passa på tänker jag. Bara för att vi åker till Spanien betyder det ju visserligen inte att vi garanterat får sol och värme. Men nja. Jo. Lite mer värme än i Sverige vid den tiden på året i alla fall. 

Resten av veckan förflöt ganska lugnt och jag drog på mig ytterligare några timmar back på mitt flexkonto. -27h ligger jag på nu tror jag. Får börja ta ut dem snart för det känns inte som att jag kommer kunna jobba in dem. Jaja. 
Anyways. Just i detta nu är vi på väg för att fira helgens stora händelse. Ida och Daniels bröllop! Yay. Till Vetlanda (av alla ställen tänker ni nu) bär det av. Men först gör vi en natt i Sjötorp eftersom Aarons farmor, farfar och kusin Nico ska vara barnvakt och befinner sig prick och precis där. Jag är dock inte så avslappnad som jag skulle kunna vara eftersom jag (och ett gäng andra kompisar till brudparet) ska agera fotograf under dagen. Väldigt. Eh… Tudelade känslor. Smickrande förstås att bli tillfrågad men blä vilket tungt ansvar. Jag hade dessutom lyckats förtränga det lite till jag fick en påminnelse om det idag…
Men oj vad kul det ska bli. Är ett så otroligt peppigt gäng. Och ett så otroligt peppigt brudpar. 

Böcker böcker böcker

Jag har inte haft någon större framgång med mina böcker i sommar. I alla fall i den utsträckningen att jag inte har fastnat för någon av dem. 

Jag jobbade mig snabbt igenom Bonjour Tristesse (eftersom den är mer som en novell än en bok) men trots att den var välskriven och (tycker jag) stiligt översatt så lämnade den mig ganska oberörd faktiskt. 

Nu har jag precis läst klart den gigantiska tegelstenen Steglitsan. Jag älskade den ungefär de första 190 sidorna och resterande 800-eller-vad-det-nu-är tog jag mig pliktskyldigt igenom. Den hade några ljusningar emellanåt vilket gjorde att jag orkade fortsätta men åh. Jag önskar verkligen att jag kunde säga att jag älskade den. Men det gjorde jag helt enkelt inte. Fast det var en helt okej bok. Jag kanske bara hade lite för höga förväntningar på den. 
Jag har börjar fundera på om jag är extremt kräsen eller bara dålig på att läsa böcker och om det är därför de tre senaste böckerna jag läst inre fallit mig i smaken. Jag kanske kräver för mycket. Jag vill ha lite av allt. Jag vill ha både skratt och tårar. Jag vill bli berörd. Jag vill transporteras bort till en annan värld och förlora mig helt i den. Och eftersom det är så sällan jag läser böcker nu för tiden så har jag kanske lite orimligt höga krav på dem. Jag vill liksom veta att de där timmarna jag lägger på att läsa ska ge mig något tillbaka. 
Jag skrev ju tidigare att jag skulle börja på Utvandrarna nu men jag vågar inte. Den är svinlång och jag är rädd att jag inte ska gilla den. Därför blandar jag upp min lista med något lite mer lättsamt i form av ”Britt-Marie var här” av Fredrik Backman. Jag läste ”Min mormor hälsar och säger förlåt” förra sommaren och gillade den då jag tänker att det här nog kan vara en bra bok att mellanlanda i.