Boråsbesök och v.19+0

Det här inlägget blir någon form av salig blandning av allmän uppdatering och gravidsnack. Here we go.
Fägrilt i september//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Igår var en riktigt härlig dag. Solen sken från en klarblå himmel och jag hade sedan tidigare bestämt mig för att ta en föräldradag tillsammans med Aaron för att hälsa på min kusin i Borås. Snacka om lyckoträff! Vi hade en superdag från början till slut. Jag och Aaron åt frukost i lugn och ro innan vi packade ihop allt och tog bilen till Borås Borås. Jag var lite nervös inför att köra själv med Aaron en hel timma och laddade upp med all underhållning och mat jag kunde komma på. Det var helt tyst i baksätet och när vi hade kommit upp till Mölnlyckemotet (eller vad det nu kan tänkas heta) upptäckte jag att Aaron hade somnat. Sedan sov han resten av bilresan.
Maries gardenparty//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Väl framme var det bara att njuta av allt härligt som dagen bjöd på – fika, lek på lekplatsen, smaskig lunch, promenad i området, och så lite bus och avslutning med middag. SÅ himla himla bra allting. Och så härligt att tänka på att det bara kommer skilja ett år mellan Aaron, hennes Oscar och vår lilla Bberon (arbetsnamn på bebis nr 2).
Hemma hos familjen Larsson//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
På kvällen när vi kom hem var jag dock helt slut i kroppen och kunde verkligen märka av graviditeten. Faktum var att jag märkte av den så mycket att när jag klagade lite på det på jobbet idag föreslog mig kollega att hon skulle göra morgondagens inventering istället för mig. Det kändes först ganska fånigt men nu när jag ligger här hemma i sängen och känner mig trött av att bara ha suttit på en kontorsstol hela dagen, så är jag väldigt tacksam över att jag inte ska sitta i en bil 6h i morgon och dessutom promenera runt hela Hallsbergs bangård.
Vardag//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Idag gick vi in i v.20, dvs jag är i v.19+0. Jag känner mig för det mesta pigg och mår toppen, men jag blir också mer trött och känner att fogarna håller på att luckras upp (tyvärr bästa sättet jag kan beskriva det på). Jag kan inte gå så fort som jag brukar och när jag cyklar känns det som att jag har varit ute på världens tuffaste ridpass dagen innan. Jag tänker hela tiden att jag borde bli bättre på att röra på mig, göra knipövningar, någon form av gravidpilates och massa sånt. Men det verkar alltid vara något som kommer i vägen. Ofta är det soffan…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s