Goda grannar

För 1,5 år sedan flyttade vi till det lilla samhället Alafors strax utanför Göteborg. ”Hitlurade” av två kompisar som vi pluggat med. Ett hus dök upp bara ett stenkast från dem och vi slog till.

Och vilken jackpot vi gjorde! Inte nog med att vi nu har våra kompisar 50m bort. Vi har även haft turen att hamna bredvid en barnfamilj med stora barnet 6 måmader äldre än Aaron (som dessutom går i samma grupp på förskolan) och lilla barnet 4 månader äldre än Märtha. Nu är visserligen inte det något som automatiskt gör att vi blivit bra vänner. Nej. Men det faktum att dessa personer är otroligt omtänksamma gör att livet blir såååå mycket lättare.

”Vi ska till affären – behöver ni något?”
”Jag kan hämta Aaron så Märtha får sova klart”
”Säg bara till om ni behöver virke till förrådet så fixar jag det”

Jag kan inte riktigt göra deras handlingar rättvisa men det känns fantastiskt att välsignats med så härliga personer. Personer som vi verkligen kan lita på. Jag tänker ofta att det är svårt att åtgärds deras hjälp. Försöker göra småsaker i alla fall för att försöka visa hur tacksamma vi är.

Men istället för att ge dem något fint så verkar det som att de just för tillfället har fått överta vår halsfluss. Typiskt obra grej att få 😦

Annonser

”Akta dig för vackra meningar”

Jag när sedan flera flera år en dröm om att få skriva. Om att skriva proffesionellt. Om att måla med ord och trollbinda andra. Om att få öppna ögonen för en helt ny värld där andra spelregler gäller. Jag skulle inte vilja påstå att jag ens är i närheten av det. Ibland tar jag upp pennan (nej verkligen inte så klart – mobilen är det enda som funkar praktiskt nuförtiden) men självförtroendet sviker. Jag hittar liksom inte min egen röst. Jag verkar heller inte kunna få ner mina tankar i skrift tillräckligt snabbt. De formas och formas om innan jag ens hinner formulera en mening. Och börjar jag skriva så känns det inte som att jag hittar rätt ord. Det känns konstlat och platt. 

Tidigare när jag skrev på datorn var det viktigt för mig med layouten. Att liksom kunna visualisera hur min historia skulle se ut om jag någon dag fick den i tryck. Jag kunde ägna lång tid åt typsnitt och kanske leta efter någon dekoration som skulle få sidorna att sticka ut, snarare än åt att faktiskt skriva. Knäppt. 
Men idag läste jag en fin sak som Horace Engdahl sagt –Man ska akta sig för att skriva vackra meningar.” Med vilket han menar att du ska försöka skriva ärligt. Ibland är inte språket det viktiga utan historien du vill förmedla. 

”Det sanna och ärliga syftet med en deckare är till exempel att bereda läsaren spänning, fastslår han. Konstnärligheten kan ligga i förmågan att konstruera ovanliga intriger, att övertygande skildra våld eller att skriva dialog på ett levande sätt. Men språket i en deckare är i första hand ett transportmedel.” (Tidningen Skriva, 3/5-16)

Det här gav mig hopp. För det han säger är ju att jag inte behöver tänka på exakt hur min meningsbyggnad ser ut. Jag ska inte samla poäng genom att slänga mig med svåra synonymer. Jag ska bara vara ärlig och försöka berätta min historia. 


Det ska jag ta fasta lite mer på hädanefter. För trots att jag bara sitter och pillar på en fjuttig liten mobilskärm så kanske jag, med lite träning och mycket tålamod, kan hitta just min röst. Och förhoppningsvis kan det bli en röst som någon annan skulle vilja lyssna på. 

Trädgårdsbilder

Tänkte jag skulle bjussa på lite mer trädgårdsbilder. Trädgården är något av det bästa jag vet just nu och jag längtar efter att få se allt poppa upp ur jorden. Fast vi har varit ganska oorganiserade så det kanske kommer att ta lite tid/inte bli helt hundra. Men det är ganska kul ändå.

I lördags var vi ju som sagt i väg och spenderade en jäkla massa pengar på blommor. Här kommer en bild på rosorna. Inte så värst spännande förvisso eftersom de bara är satta i jorden. Men still. Nästa helg får vi dessutom låna ett släp så efter det tänkte vi åka i väg och köpa lite armeringsnät som de ska kunna klättra på. Tror det kan bli jättebra. (Så här fint kan förresten Flammentanz blomma)
20160522-IMG_8975//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Och så här ser kryddlådan ut i år. Vi lyckades inte övervindra varken persiljan eller rosmarinen från förra året så det blev till att köpa nytt. Basilikan hoppas jag ska klara sig ute trots att de brukar vara lite känsliga. Om det visar sig att det är för kallt för den så får vi väl köpa nya och ha i kruka här inne. Jag vet egentligen inte riktigt vad vi ska ha för kryddor där. Jordgubbar i samma låda är ju egentligen inte en bra lösning eftersom de revar sig något vansinnigt mycket, men till jag har kommit på något bättre så kör vi på det här.
20160522-IMG_8971//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Det här är jag i ett nötskal. Orkar inte bry mig om att ta bort förra årets snören så allt får sitta kvar på pinnarna som ska hålla uppe slingerkrassen. Lite slarvigt sådär. Precis som jag.
20160522-IMG_8973//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Här är en närbild på vår vitlök (eller ja, mest på pinnen som markerar att det växer vitlök där men  ja, ni fattar) som vi satte i höstas och som har tagit sig så himla bra. Eller ja. Jag tror att den har gjort det. Svårt att veta när allt ätbart är under jord liksom…
20160522-IMG_8978//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Förra sommaren satte vi en rabarber. Vi skördade den dock aldrig utan lät den bara vara. Tydligen var det helt rätt taktik för den har vuxit sig helt enorm så vi var tvugna att skörda lite. Kristoffer bakade en himmelskt god rabarberpaj. (Skulle jag sagt om jag gillade rabarber – vilket jag inte gör- men den blev himla bra ändå.)
20160522-IMG_8977//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Och här är bara några random trädgårdsbilder på oss och några växter. Som le grande finale liksom.
20160522-IMG_8956//embedr.flickr.com/assets/client-code.js20160522-IMG_8960//embedr.flickr.com/assets/client-code.js20160522-IMG_8972//embedr.flickr.com/assets/client-code.js20160522-IMG_8979//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Märtha 3 månader

Jag har suttit och försökt knåpa ihop en film på Märthas första tid. Det har gått sådär eftersom iMovie har bråkat massa med ljudet. Jag tänkte ha den klar till hennes tvåmånadersdag. Nu är hon tre månader… Men. Nu tror jag i alla fall att jag har fått ordning på det. Den är en aning lång (surprice surprice) för jag kunde helt enkelt inte med att klippa mitt i Sarahs fantastiska låt. Så om ni tycker att bildmaterialet är en aning svajigt föreslår jag att ni helt enkelt sluter ögonen och väljer era egna bilder och bara njuter av musiken (Sarah Dawn Finer Kärleksvisan).

Men nej. Nu ska jag sluta med massa bortförklaringar. Det här är alltså en film om vår fantastiska lilla mört. Min Mine. MiniMärtha. Älskade lilla barn. 3 månader stor idag. Det är inte lätt att komma som lillasyskon till Aaron men du får aldrig någonsin tro att du är mindre älskad för det.

För jag ska älska dig, så som du är. Och jag vill ge dig allting jag har.

https://player.vimeo.com/video/166942552 Märtha 3 månader from Lina Ekholm on Vimeo.

Trädgårdsinköp

Idag skulle vi haft besök av några kompisar men deras minsta var sjuk så helt plötsligt hade vi en dag för oss själva. Detta utnyttjades på bästa sätt – med en tripp till blomsterlandet!

Där spenderade vi en mindre förmögenhet på Flammentanz-rosor, pioner, lavendel, astilbe, kryddväxter, jord och gödsel. Vädret var helt på vår sida. Mulet men uppehåll och sedan lagom när alla växter kommit i jorden så började det regna. Win!

Rosorna satte vi i bakkant odlingslådorna och jag hoppas att de ska trivas där. Ganska skuggigt och så är det ju inte lika vindskyddet som om de står mot en husvägg men det ska vara en härdig sort så jag håller tummarna. Fast de lät väl inte växa sig så präktiga i år i vilket fall. Verkar som att första året handlar mest om etablering tyvärr. Har inte hunnit ta bild på dem än. Måste ut i morgon och dokumentera tänker jag.
20160521-IMG_8950

Men jag lyckades åtminstone få två bilder av vår lilla cirkel som så sakteligen fylls på med blomster. (Vi har lämnat lite plats till några pumpor också men mer om det en annan gång.) Nu finns det i alla fall rosa pioner, lite astilbe i olika nyanser och så ett gång lavendel. Hoppas att jag satte allt på ett vettigt avstånd bara. Så svårt att veta om de kommer att ta sig eller inte.
Jag är så glad för vår trädgård och att den börjar ta form. Kommer bli så himla bra när vi får klart förrådet sedan också.

Dream big

Jag läser om Emma och hennes familj som bor trångt och som gillar att ha det så. För att kompensera sin lilla lägenhet i vackra Midsommarkransen i Stockholm har de istället valt att köpa ett torp på Gotland där de kan ber ut sig. Och jag tycker det låter så otroligt pittoreskt och härligt. Grejen är bara den att mitt drömboende inte ser ut som Emmas fantastiska lilla 2:a…. utan lite mer så här:

Neuschwanstein Castle

eller så här:
Harburn house, West Calder//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Med en trädgård i den här stilen:
An English Garden
Ja okej, det här kanske inte direkt är speciellt realistiskt… Faktiskt inte alls realistiskt. Inte ens mitt pinterestkonto över trädgård och hus är rakt igenom genomförbara. Men. Jag kan väl få drömma. Och samtidigt tycka att Emmas lösning låter fantastisk 🙂

(Tryck på bilderna för att komma till källan)