Utan min Aaron

Det längsta jag har varit borta från Aaron sedan han föddes är två nätter i rad. Idag åker han och Kristoffer iväg till Norge för att hälsa på Kristoffers pappa och de kommer hem igen först på tisdag. Tisdag. Låt mig säga det igen. Tisdag. Jag ska alltså vara utan min älskade skrutt fredag till tisdag. I fyra dagar. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara det. Försöker att inte tänka på det. Eller så försöker jag tänka på hur lyxigt han kommer att ha det som får bli bortskämd av både pappan och farfarn. Mest farfarn kanske. (Kristoffer har sagt att han inte riktigt vet vad han ska göra där uppe för han kommer typ inta någon form av femte hjulet roll eftersom Aaron och farfar lär leka non stop.)
20160619-IMG_0075//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
För vissa låter det här säkert skitlöjligt. Att jag inte klarar mig utan min lilla 2,5åring. Men jag har älskat Aaron så stort och så intensivt sedan han föddes att det känns fysiskt ont i kroppen när jag inte får vara nära honom. Det har successivt släppt (att det gör ont alltså) men känslan finns där fortfarande. Ibland kan jag vakna upp av någon mardröm som går ut på att Aaron ramlar ner för något och jag inte hinner fånga honom. Och den känslan finns liksom alltid med mig.
20160612-IMG_9788//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
I måndags sa han för första gången ”Jag elsar dig mamma”. Det är bland det finaste jag någonsin hört. Och även om han kanske inte förstår innebörden av orden så är det en viktig milstolpe. Att känna att vår relation utvecklas. Att vi lär oss mer om varandra och växer betyder så mycket för mig. Jag är så tacksam över att få vara hemma så pass mycket tillsammans med honom och även om det är skönt att han är på förskolan några timmar så har jag svårt att se mig själv vara utan honom några längre stunder.
20160626-IMG_0442//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Min psykolog har sagt att det kanske kan vara nyttigt att få vara i från varandra lite. Få längta. En del av mig håller med henne. Och en annan del tycker att hon nog inte riktigt begriper hur jag är funtad.
Midsommar 2016//embedr.flickr.com/assets/client-code.js
Hur som helst är jag glad för Aarons skull. Att han får åka iväg och vara i centrum. Få upptäcka nya spännande saker. Tillbringa tid med två personer som han tycker så mycket om. Bada, gå på tur, skratta tills han kiknar och somna tryggt varje kväll. Lyckans lilla barn. Vad jag saknar dig redan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s