OM BRANDBILAR OCH FARLIGA FÄRGER

Här kommer ett ovanligt rörigt inlägg. Jag skyller på för lite sömn och ja, bara att mina tankar inte riktigt är speciellt organiserade gällande det jag kommer skriva om. Jag föreslår att ni bara hummar och tittar på bilderna istället om ni tycker att det blir märkligt att läsa.
20160924-IMG_3361
20160421-IMG_8202
Aaron har ganska nyligen uttryckt sin kärlek till den gröna färgen. Och till brandbilar. Vilket har resulterat i att jag beställt en röd brandmanspyjamas från H&M och på helgens barnmarknad gick jag all in och köpte gröna kläder. Detta trots att jag föredrar en färgskala från vitt till grått till svart. Men jag blir helt mjuk i hjärtat när jag ser hur glad han blir över ett klädesplagg han gillar och det triggar ju mig till att köpa sådant.
Fägrilt i september
Gungeligung
Att behöva ta på sig skjorta är bland det värsta han vet och vissa skor hävdar han bestämt är för små, trots att jag vet att de passar, så för det mesta erbjuder jag då något annat om jag inte lyckas distrahera honom. Men jag undrar om jag gör honom en otjänst. Borde jag egentligen välja sådant som jag vet att han kanske inte själv hade valt? För att liksom vidga hans vyer. Borde jag skita helt i vad han tycker och bara köpa precis vad jag vill. Så får han bara anpassa sig.
20160419-IMG_8172
Någonstans i bakhuvudet är jag också orolig för att jag upprätthåller snäva könsroller. När han tex säger att han gillar brandbilar – borde jag då inte introducera honom mer för dockor? Och när han säger att han gillar grönt så borde jag väl egentligen säga ”ja, det är en fin färg, men det finns ju många andra fina färger”. Eller ja. Jag gör ju redan det. Men kanske ska jag vara ännu tydligare. Samtidigt vet jag ju hur bra han är på att leka på egen hand. Och jag tycker också att han är otroligt bra på att variera sin lek själv. Han kan sitta länge och vara helt uppe i sin egen värld. Han pratar för sig själv och det pågår ofta någon form av avancerat rollspel bland dockor, lego, schleissdjur, bilar och böcker. Ibland sitter han med sina böcker och har högläsning för sig själv och gosedjuren. Och han är så mån om att ta hand om sina gosedjur och pratar mycket om att vi inte ska göra saker som Märtha tycker är otäckt. Och de egenskaperna vill jag absolut inte sabba. Jag vill att han ska fortsätta ha livlig fantasi. Känna att allt är möjligt. Även om inte kläderna är gröna och böckerna fyllda med brandbilar.
20160611-IMG_9731
20160626-IMG_0442
Innan Aaron föddes (tror jag det var, kan varit efter att han fötts också men någonstans i den svängen) läste jag Rosa – den farliga färgen. En fantastisk bok som fick mig att tänka till lite om mina förutfattade meningar om olika färger. Och jag tänker mycket på vad som står i den boken, och att jag vill att Aaron ska känna att han har tillgång till alla färger och inte känner sig tvungen eller styrd att välja en viss färg bara för att kompisarna har den.
16-01-16
p.s. När det gäller ytterkläder tänker jag förresten helt annorlunda fällande färger. Då vill jag ha färgglatt och självlysande, fullt med reflexer och kanske också något som låter. Detta efter att ha läst om hur en liten flicka kunde räddas ur en isvak tack vare hennes illrosa jacka som syntes mångdubbelt än vad en svart eller grå. Förra vintern fick Aaron därför en underbart röd overall från Molo som syntes på lång väg 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s