Vi har det väldigt kämpigt med sömnen just nu. Både Aaron och Märtha sover riktigt risigt. I onsdags började tex min ”morgon” klockan 03.30. Då hade mitt längsta sovpass varit två timmar sammanhängande. Jag ska inte sticka under stol med att det känns som att jag lever i någon form av vakuum. Att inte kunna avlasta varandra gör ju heller inte saken lättare. Är det inte det ena barnet som ska nattas så är det det andra. Fy fan. Det är allt annat än lätt att vara tvåbarnsföräldrar just nu. Om vi bara hade haft Aaron eller bara hade haft Märtha så hade det här inte varit ett problem. Men nu har vi båda. Och deras sömn suger. Let me break it down for you.
AARON
Aaron är snart 3 år. Sedan han var 10 månader ungefär har han sovit hela nätter i sitt eget rum. Undantagsvis när han varit sjuk så klart. Efter semestern i år har vi bytt ut spjälsängen och sedan dess har det gradvis gått sämre och sämre med sömnen, till att bli helt extremt den senaste veckan (eller är det två veckor till och med?). Just nu ser det det ut så här att han somnar själv i sitt rum och vaknar första gången vid 22. Sedan vill han inte sova i sitt rum längre och sover väldigt oroligt resten av natten, även när han får sova hos oss. Om han sover i våra sängar ligger han och sparkar oss, vaknar och är pigg och vill leka eller vill ha välling. Kristoffer fixar det ganska bra att ha honom sovandes brevid men jag klarar inte alls av det så därför är det ett problem. Han vaknar också väldigt tidigt på morgonen och väcker då Märtha. Om inte hon väcker honom förstås. Suck.
Han säger att han tycker att det är otäckt att sova. Att det är lejon i sängen. Jag vet inte alls hur vi ska hantera det. Det känns ju viktigt att ta hans oro på allvar samtidigt som vi inte vill bekräfta att det finns något farligt i hans rum. Hur gör ni? Är det någon som haft barn som sovit bra i två år och sedan plötsligt varit med om att det vänt?
MÄRTHA
Märtha är snart 8 månader (dubbelt så gammal som på bilden men jag tyckte den var passande så tog den ändå) och vi jobbar för fullt med att hon ska känna sig trygg i att sova i sin egen säng. Att samsova funkar inte alls. Både för att det stör mig och för att hon har trillat ur vår säng två gånger redan sedan hon började vända på sig. Vi försöker få bukt med hennes sömn enligt principerna som är beskrivet i ”Somna utan gråt” vilket både jag och Kristoffer verkligen tror på. Men det är ju en förändring som tar tid att implementera och ingen quick-fix.
Så här kan hennes nattsömn ser ut. (Det skiljer sig en hel del från natt till natt men någon form av mönster brukar vi kunna utläsa.) För natten somnar hon vid 20.30 efter att jag försökt natta henne i ca 1-1,5h. Sedan vaknar hon vid 21-22, sedan igen vid 01-02, vaknar sedan vid 03-04 och är pigg men somnar tillslut om. Vaknar för morgonen mellan 05.30-06.30 (lite beroende på när Aaron vaknar och väcker henne).
Jag är så jävla trött. Hela tiden. Jag vet att jag borde försöka sova lite på dagarna men det tar verkligen emot. Av flera anledningar. 1) Det tar lååååång tid för mig att somna, vilket innebär att jag somnar lagom när Märtha ska vakna 2) Det känns som att jag kastar bort mitt liv om jag bara vilar 3) De få gångerna jag försöker sova blir jag nästan alltid störd (idag när jag försökte ringde telefonen och sedan ballade musiksystemet ur)
Tips, hurrarop och bara allmän medömkan tas tacksamt emot.
LE 
Ahh vad jobbigt, vet ju tyvärr ingenting om barn eftersom jag inte har några själv 🙂 Men tänkte, eftersom Aaron sov bra med spjälsängen, tror du att han kanske kände sig mer ”skyddad” i den, jämfört med en öppen säng?
Hoppas det blir bättre med tiden. Av det jag läst från andra bloggar så verkar det inte som du är själv, så det kanske bara är ett stadium vi alla måste gå igenom då vi har barn…Får se till att ta in min sömn och uppskatta den ännu mer innan vi skaffar barn helt enkelt 🙂
GillaGilla
Ja så kan det säkert vara. Jag hade gärna haft honom sovande i spjälsängen längre men det är mycket mer omständigt om han ska upp på toa. Jag vet ju att det går över tillslut men det är ju fortfarande tungt nu när vi är mitt uppe i det.
Ja det är bara att vara tacksam så länge du får sova 🙂
GillaGilla
kan ni plocka bort några spjälor så han slipper ur spjälsängen själv, eller känns det för meckligt? Har för mig att svärföräldrarna berättade att de gjorde så när min sambo var mini 🙂
GillaGilla
Han har sovit i spjälsängen med en sida nerplockad och bara ett ”räcke” så han inte ska ramla ut, i två månader först och sedan tänkte vi att eftersom han ändå sover så dåligt och Märtha behöver en spjälsäng (hon har fått ha resespjälsängen sedan hon kunnat sitta upp) så har han fått en växa säng som han sovit i i 1,5 vecka nu.
GillaGilla
jag har inget råd att komma med, jag har ju bara min lilla. Men jag tänker så här, angående att sova bort sitt liv, småbarnstiden är flyktig. Sov bort det du hinner, sover du dåligt på natten så är det ingen som dömer dig för att du sover på dagen och inte ”får någonting gjort” (och ifall de gör det, dömer dig, så borde de få stryk). Du behöver inte göra något. Du behöver överleva och se till att barnen överlever. Allt annat får vänta. Hoppas nattsömnen ordnar upp sig (vi kan ju skylla på faser)! Pepp och kram till dig! ❤
GillaGilla
Haha. Det verkar som att jag får ge mig själv en omgång då eftersom den enda som dömmer mig är jag själv 🙂
Tack för stöttande ord!
GillaGilla
Men usch det låter riktigt kämpigt för er!😏
jag minns det var jättejobbigt med Gustav också innan fast första 6 månaderna…sen gick det över när han började sova själv i sin egen säng och eget rum vid 8 månader ca.
Jag fick även för mig att han sov bättre när jag slutade amma där i samma veva…blev inte lika avbruten hela natten för att hans skulle ”snutta”
Amning är dock superbra så länge det fungerar men får man inte sin sömn så blir man ju tokig.
Ett tag låg vi på madrass på golvet allihopa för att slippa oroa oss för att han trillade ur sängen på natten och då sov vi lite bättre, ett tips kanske för att kunna slappna av lite😉
Jag klarar inte heller av att sova på dagen när de sover som du skrev, tar alldeles för lång tid att somna och sen när man väl somnat så vaknar barnet i samma veva, hopplöst!
Kan knappt tänka mig hur tufft det är med 2 st barn, men har inga fler tips tyvärr🤔
Hoppas att det blir bättre inom närmsta tiden för er❤
Många kramar till er!
GillaGilla
Ja men jag vet. Det suger. Aaron sov ju skitdåligt de första 10 månaderna och sedan vände det för oss också samband med att han fick sitt eget rum. Egentligen tror jag att Märtha sover bättre än Aaron men eftersom båda sover dåligt nu så känns det ju inte som det. Vi vet ju att det blir bättre men det tar ju inte bort det faktum att det är skitjobbigt för stunden.
Märtha har faktiskt inte alls något stort sugbehov utan jag ammar mest för att jag inte orkar stå och vagga henne på natten. Har testat att ge henne ersättning på kvällen också för att hon ska bli lite mer däckad, men det funkar inte alls.
Upplägget just nu är att jag och Märtha sover i hennes rum/gästrummet (då kan hon ligga innerst närmast väggen och riskerar inte att trilla ut om hon sover hos mig i stället för i sin säng) och Kristoffer sover i vår säng och Aaron sover i sin säng, men har möjlighet att komma över till Kristoffer. Vi pratade faktiskt igår om att köpa en madrass som vi kan ha i Aarons rum för att det ska bli lättare att natta honom där (Kristoffer hade ganska ont i ryggen efter att ha sovit tillsammans med Aarons i hans nya 160-säng mellan 22-04…
Men peppar peppar. I natt sov Aaron lugnt i sitt rum mellan 00-06 så det känns ju som en storvinst.
GillaGilla
Ja okej jag förstår.
Ja madrass är ingen dum idé iallafall för en period. Ja det är kämpigt med den där jäkla sömnen! Usch!
Ja men vad skönt att Aaron sov bättre inatt! Hurra!
De har ju sina perioder och cykler och man blir ju knäpp av för lite sömn, zombie!
Men det går förhoppningsvis över, håller tummarna för det!👍
GillaGilla
Tack
Ja vi vet ju att det går över tillslut
GillaGilla