JO DÅ, JAG LEVER, TYP, OCH HÄR KOMMER EN UPPDATERING

Det har varit skralt med blogginlägg nu. Jag orkar helt enkelt inte. Är för trött hela tiden. Så jag ägnar mig åt att konservera energi. Och att äta godis. Typ. Men ni ska veta att jag saknar det. Jag vill inte lova att jag kommer komma igång med bloggandet igen. Jag ville mest bara titta in och säga hej hej.
år 2010-37
Det här har hänt sedan jag skrev sist:

  • Märtha har lärt sig att sätta sig ner och är väldigt stabil när hon står. Kristoffer säger att han tycker att allt verkar gå snabbare med henne. Jag undrar om det är så eller om vi bara inte riktigt hinner stanna upp i det på samma sätt som med Aaron.
  • Märtha har blivit frisk. Sedan träffade vi andra barn och snuvan och hostan kom tillbaka med råge. Så nu är vi halvsjuka igen. Det känns inte som att vi har varit riktigt friska sedan september.
  • Märtha har kommit på att hon kan äta jord från blomkrukorna, så nu måste vi komma på någon kreativ lösning för att hon inte ska äta upp/riva ur all jord.
  • Vi har varit på IKEA och köpt madrass som vi har på Aarons rum för att se om det ska hjälpa honom att sova bättre.
  • Vi har bokat in en skidresa med FYRA andra barnfamiljer (10 vuxna, 8 barn varav Aaron är äldst) under vecka 6. Ska bli så himla skoj. Och lätt kaotiskt gissar jag. Men jag är superpepp och lite nervös på samma gång.
  • Jag har blivit kär i en kappa som min svägerska äger. Hon ville dock inte sälja den till mig (förståeligt) så i lördags var jag på stan SJÄLV (! Obs obs första gången jag åkte i väg själv och liksom bara gick på stan sedan Märtha föddes !!! Jag kan inte använda tillräckligt mycket utropstecken för att markera denna gigantiska händelse i mitt liv! Jag förstår att ni som läser känner på exakt samma sätt) Då hittade jag i alla fall en nästan lika stilig variant. Bild kommer inom kort.
  • Jag upptäckte att ingen annan än jag själv kan läsa det jag skriver till NaNoWriMo och blev så himla besviken och avtänd på det så bestämde mig lika impulsivt att skippa hela skriveriet. Jag vet tat detta är skitlöjligt men jag kände liksom att en av mina stora drivkrafter bakom att skriva var tanken på att någon annan kanske skulle läsa det. ”Men du kan ju lägga upp det på bloggen. Eller låta mig läsa” sa Kristoffer hjälpsamt. Men det är inte samma sak. Inte alls. Sorry baby.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s