MITT KAFFEDRICKANDE

Under den här föräldraledigheten har jag blivit kaffedrickare. Alltså, jag drack ju kaffe innan men det är först nu jag känner att jag verkligen uppskattar det. Jag uppskattar smaken och känner skillnad på (i mitt tycke) gott kaffe och risigt kaffe. Någonstans inom mig känns det som höjden av lyx att få avsätta tid till att brygga mig en kopp och sedan dricka den (varm) i lugn och ro. Då är det som att jag stannar upp i tillvaron en stund och bara är.

Fast jag är fortfarande inte en sådan person som innan-jag-får-mitt-morgonkaffe-så-är-jag-inte-vaken. Nej inte alls. Jag känner inget direkt behov av att starta kaffebryggaren direkt när jag går upp på morgonen. Och jag tror att de personer som ”måste” ha sitt morgonkaffe för att vakna till liv egentligen behöver själva rutinen/ritualen av att koka kaffe. Jag lägger större tro till placeboeffektens upppiggande förmåga än koffeinets. Men det är ju också fine. Vissa saker är placebo bra för och andrasaker är det mindre bra för.

Hursomhelst så gillar jag det. Det känns vuxet. Och det känns fint att dricka kaffe och njuta av det, istället för att bara plikttroget/automatiskt tacka ja till en kopp när det bjuds.
20170109-IMG_4874

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s