MÄRTHA 11 MÅNADER

Untitled Untitled
Untitled Untitled
Märtha 11 månader kännetecknas av 3 saker:

  1. Hon har lärt sig gå!
    Jepp, det är sant. Lagom till 11 månaders dagen bestämde hon sig för att det var dags att börja promenera. Söndagen den 15:e tog hon 3 steg och efter det har det bara rullat på. Nu är hon upp i nästan 10 steg. Eventuellt är det lite kaxigt att kalla det för att hon kan gå eftersom hon fortfarande väljer att krypa om det behöver gå fort (och det behöver det ju så klart allt som oftast) men skit samma. Vi bestämmer helt enkelt att hon kan gå nu.
  2. Hon har fått nya tänder
    7 stycken små gaddar har hon numera god användning för. Fyra där uppe och tre där nere. Det tog lite tid innan de ploppade upp men sedan kom de alltså med besked. Tack och lov verkar hon inte ha haft speciellt ont av det. Eller så har vi bara inte märkt det bland allt annat som händer i livet.
  3. Hon har fått vattkoppor 😦
    I lördags när vi var nere hos min bror upptäckte jag några röda plitor vid rumpan och sedan såg jag några likadana på magen och då trillade poletten ner. Sedan dess kunde jag nästan se hur prickarna växte fram i ansiktet, på huvudet, magen, ryggen, mellan fingrarna, fler i hela blöjområdet (får byta blöja ofta nu!), bakom öronen och på läpparna. Usch och fy. Stackars liten. Jag har inte sett att hon har försökte klia sig än så jag hoppas verkligen att hon slipper det men det ser verkligen hemskt ut. Alldeles rött och irriterat. Någon som har tips på att hantera vattkoppor (utöver vad som går att läsa sig till på 1177) så tar vi tacksamt emot det

Annars då. Jo men så här. Kommer jag någonsin som förälder sluta förundras över hur snabbt tiden går? Kan ni fatta att hon snart är 1 år gammal? #mind-blowing

Annonser

6 thoughts on “MÄRTHA 11 MÅNADER

    1. Ja det är väldigt häftigt med de första stegen. Och hon är så stadig så att jag blir stolt som en tupp när jag ser henne.
      Vattkopporna är ett riktigt elände. Tyckte först att hon inte verkade ha så ont av dem men jag tar tillbaka det för usch och fy vad det verkar vara jobbigt. Tur att hon aldrig kommer minnas det. Min lilla plutt 😦

      Gilla

  1. ja, vad roligt att hon har börjat gå! Ser så fram emot att min lilla ska våga prova stå utan stöd, men ännu är hon väldigt försiktigt, vilket förstås är bra. Usch och fy för vattkopporna!

    Gilla

    1. Förstår att du längtar. Det känns som att vi väntat många månader på det här för att hon stått stadigt både med och utan stöd länge. Det är ju någon inre konflikt om att vilja skryta (knäppt jag vet) om att ens barn har börjat gå och samtidigt vilja att de kryper länge så att när de väl börjar gå, gör så med lite mer stabilitet.

      Gilla

  2. Åh vilken fining! Gissar att det snart blir till att springa ifatt henne nu då 😃 Hoppas att vattkopporna försvann snabbt. Kram!

    Gilla

    1. Ja, men hon är faktiskt ganska lätt än så länge. Det där klättrandes hon håller på med gör mig dock lite svettig. Även om hon är försiktig så har hon ju (som barn i hennes ålder) noll konsekvensanalys. Hittar henne ofta halvvägs uppe på någon stol *nervös emoji*

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s