MAGEN: ETT ÅR SENARE

Jag har funderat lite på om jag ska lägga ut det här. Funderat kring vem det är jag lägger ut det för. Är det för mig själv eller för någon annan? Vad är syftet med bilderna? Kommer jag eller någon annan bli glad eller peppad av bilderna? Eller är det bara pinsamt och ångestframkallande? Men sedan tänkte jag äsch. Det är bara en mage. En vanlig jäkla mage God Damn It. En mage som en var bautastor för ett år sedan.

 såg den ju nämligen ut så här *pekar ner på bilderna* och jag fullkomligt älskade den. Jag kan tycka att andras nakna gravida magar är lite skrämmande, men min egen har inte alls varit skrämmande utan bara gjort mig genomlycklig. Båda gångerna. Jag har tänkt på den och min kropp som en superhjälte. ”Ur vägen för här går jag och skapar liv” kände jag.
v38+3
v 39+1
Och med en liten enmånaders bebis utanpå magen ❤
20160322-IMG_7352
20160322-IMG_7357
Nu ser den ut så här. (Obs – jag spänner den på bild två, för att, ja… jag bara gör det. Jag vill liksom bara säga det så ni inte ska tro att jag har en superplatt mage. Det har jag inte, och lär nog aldrig få eftersom jag alltid – tror jag – har haft en putmage. Men skitsamma. Det var ju inte det jag skulle jiddra om.) Och jag börjar känna lite ro i sinnet över hur den ser ut. Tycker det har varit lite svårt att acceptera den både efter att Aaron kom och efter Märtha. Tror det hänger ihop med att jag kände att den var så jävla speciell medan det låg ett barn däri. Men när ungarna sedan var ute, så var det ju bara en mage igen. Utan superkrafter. Men som sagt. Jag börjar tycka att den är okej. Den är inte så väl omhändertagen men den är okej stark ändå. Inga separerade magmuskler eller annat jobbigt. Bara en mage. Men en mage som faktiskt varit stark nog att bära två makalösa ungar.
1 år senare 1 år senare

Tack för det magen.

Annonser

5 thoughts on “MAGEN: ETT ÅR SENARE

  1. Visst är det fantastiskt vad kroppen kan göra? Jag har fått en helt annan inställning till min kropp efter att ha fött barn. Visst, magen kommer aldrig bli platt igen, men varför skulle den bli det? Och vad ska jag med en platt mage till? Jag har avskytt mina graviditeter och känt mig invaderad av barnet snarare än speciell eller med superkrafter, men EFTERÅT! När jag har klarat av alltihop, graviditet, förlossning, amning… herregud vilken superkropp jag har ❤

    Gilla

    1. Haha! Ja, men verkligen vilka grymma kroppar vi får lov att bo i! Som både kan göra allt från att producera liv till förse bebisar med mat (och ja, lite andra bra grejer förstås också, men håller mig till bebisrelaterade grejer nu). Och skönt för dig att kunna uppskatta kroppen på ett sådant sätt efteråt när du tyckte graviditeterna var kämpiga. För mig var det ju snarare tvärtom som sagt, men skönt nu att jag börjar landa lite i det. Det är ju helt klart en mer angenäm känsla att vara tacksam över kroppens prestation 🙂

      Gilla

    1. Tack! Ja, verkligen bara en mage. Som ibland förtjänar lite mer hyllningar istället för bara spe och bannor från glossiga tidningsmagasin.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s