DET ÄR NU SOM LIVET ÄR MITT

Just nu befinner vi oss utanför Vimmerby hos mina svärföräldrar efter att ha firat Kristoffers faster och umgåtts med släkt och kusiner. Och jag måste bara få dela med mig av en underbar avslutning på den här dagen. Dagen avslutades nämligen på ett, för mig, ganska idylliskt sätt.

Jag hade nattat Märtha och Kristoffer tog hand om disken medan hans föräldrar nattade Aaron som låg bortskämd i mitten av deras sängar. Ute var det vindstilla och inte ett moln på himlen när jag gick för att samla ihop leksakerna, solstolarna och badhandukarna som hängde på tork (släkten hade hyrt simhallen i Gullringen under dagen så det var därför vid hade badhandukar på tork).

När vi plockat undan satte jag och Kristoffer oss i varsin lammskinnsfåtölj och höll varandra i handen samtidigt som vi såg på hur solen gick ner mellan tallarna. Himlen var guldigt varm, fåglarna kvittrade högt och jag såg årets första mygga knacka på fönstret. Vi pratade om livet och funderade på vad som utmärker oss ingenjörer i rollen som konsulter, entreprenörer och beställare. Vi pratade drömmar, förhoppningar, rädslor och allt däremellan. Vi tänkte högt och pratade hus och länder att bo i, när vi ska hinna med allt vi vill göra, hur vi tror våra karriärvägar kan gå och hur åldrandet bland nära blir smärtsamt påtagligt. Tidigare under dagen hade jag oroat mig över att amningen snart kommer behöva ges upp (och gråtit en skvätt över det), spelat upp ”det är nu som livet är mitt, jag har fått en stund här på jorden” (från filmen Så som i himmelen) i mitt huvud och våndats över att tiden springer iväg medan jag står still.

Men så fick vi alltså den där stunden tillsammans. Sammanflätade händer. Osäkerhet och förväntan som bubblar till ytan. Glömmer bort tiden och fortsätter prata till det är dags att sova. Som ett annat förälskat par. Och jag går och lägger mig med ro i sinnet och ett leende på läpparna. Jag känner lugn och tacksamhet över min familj. Över Kristoffer. Över vem jag är just nu.

Det är nu som livet är mitt.

Annonser

FREDAGSMYS HOS OSS

Har ni fredagsmys? Vi kör någon variant på det. Vi har inte kommit in i att ha någon typisk mat vi alltid käkar utan tar det lite så som vi orkar, ibland blir det köpemat (pizza eller sushi) och ibland lagar vi något eget. Tycker ofta att vi är ganska trötta på fredagarna så orkar liksom inte med något mega-projekt. Men jag gillar traditioner så vi får se hur detta fenomen utvecklar sig. Varken Aaron eller Märtha har fått börja med godis än utan istället kör vi majskrokar, russin och lite bokstavs- eller sifferkex samtidigt som vi tittar på Zack och Kvack, Nicke Nyfiken eller något annat som Aaron får välja. Märtha är inte direkt intresserad av TVn men hon gillar sina russin.
20170416-IMG_6556 20170416-IMG_6558
20170416-IMG_6564
Glad fredag på er!

BLOMMOR – BARA FÖR ATT

Ute i trädgården börjar saker och ting långsamt (alltså väääldigt långsamt) titta upp ur jorden. Igår när morgonen började med ”mamma, titta, jag tror det snöar ute” bestämde jag mig för att #vågavägravinter. Vilket btw är en aning okarakteristiskt för mig som ääälskar vintern och snön. Men. Jag gillar vintern på vintern. Vår ska det vara på våren. Herregud någon måtta får det väl ändå vara på tokigheterna. Anyways. Då plockade jag i alla fall in dessa lila-rosa filurer som jag inte har en aning om vad det är för något. Men fina är de. Och vad är mer vårigt än blommor från sin egen trädgård? Nä just det.
20170425-IMG_6637 20170425-IMG_6638

Önskar att jag hade någon form av blogg-fotohörna (som Kristoffer faktiskt har föreslagit att jag ska önska mig) så att jag kunde stoltsera med lite flashigare bilder. Men å andra sidan. Det är ju inte direkt som att jag tjänar pengar på min blogg så det kanske inte gör så mycket. 

TVÅ HÖRN I AARON OCH MÄRTHAS RUM

Jag har nyligen insett att jag faktiskt tycker att det är ganska trivsamt att flytta om lite i hemmet. Inga mastodontflyttningar, men blommorna byter plats och barnens rum behöver uppdateras eftersom de växer och får nya intressen. Så jag tänkte att vi tar en titt på två uppdateringar som jag gjort nyligen. OBS – lägg märke till hur tjusigt färg- och märkesmatchat allt är på de första två bilderna 🙂
20170425-IMG_6572 Så här ser t.ex. Märthas sovhörna ut nu. Hon har fått låna en sänghimmel av sina kusiner i Jönköping och det är helt galet så mysigt det ser ut. En liten sy-möbel (?) (som vi fick av ett par kompisar) står bredvid där vi förvarar spel.

Och här är en hörna i Aarons rum där det tidigare stod ett bord som inte användes som bord utan bara som avlastningsyta.20170425-IMG_6579

Som ni ser så används hörnan fortfarande som avlastningsyta men nu känns det lite mer rimligt att ha den som det eftersom en byrå ju är till för förvaring. Byrån fick vi ärva av Kristoffers morbror och jag är så glad att vi har hittat en plats för den nu. Bordet som stod i Aarons rum fick flytta ut i vardagsrummet och bli lek-bord.
20170425-IMG_6586

Jag blir förresten helt blödig av att titta på Aaron och Märtha när de leker med varandra. Mina fina små barn. Tänk att de börjar få så mycket utbyte av varandra nu. Det gör mig svag i hjärtat. På ett fint sätt.

OM ATT GILLA SITT JOBB

Jag vet inte riktigt vad som hände men plötsligt sitter jag hemma på skärtorsdagen och skriver på en rapport till klockan 22 på kvällen. Jag sitter och kollar upp vad som är skillnaden på mooring dophin och breasting dolphin och försöker hitta en svensk text om det (spoiler – det är typ dykdalb på båda men skillnaden är att den ena går att förtöja vid). Jag läser mer tekniska termer om broar som ska in i ”mitt” samrådsunderlag. Och jag tycker att det är riktigt riktigt roligt. Jag VILL jobba kl 22 på kvällen. På långfredagen vaknar jag 05.39. INTE av Märtha!!! Och det första jag funderar på är när det är rimligt att jag kan gå upp och fortsätta skriva rapport (jag är ju ändå ledig idag liksom). I soffan hör jag hur Aaron har lagt sig hos sin farfar. Hrm. Klockan är 06.13 och Märttis har fortfarande inte vaknat. Detta är någon form av rekord. Varför kan inte kroppen fatta det och sova? Nej istället ligger jag vaken och tänker på rapporten. Inte för att jag känner mig stressad utan för att jag längtar efter att få jobba med den. Ja. Alltså igen. Vad hände?
(06.15 puh, nu vaknade Märtha. Tur. Då har jag en anledning att gå upp. Och en anledning till att vara vaken)

Glad påsk på er!

INSKOLNING AVKLARAD

Mina blogginlägg tenderar att produceras mycket ojämt just nu. Det beror på att jag har ofantligt mycket att göra på jobbet och att vi dessutom är sjuka hela familjen. Vissa kväller kommer jag hem, lyssnar på barnagnäll i två timmar, nattar, och får sedan natta om Märtha mellan typ 20-22. Därefter är huvudet och kroppen ganska mör och kreativiteten tämligen död.
20170408-IMG_6293 Men. Hur kul är det att lyssna på ursäkter egentligen? Nä, just det. Inte speciellt intressant. Jag har ju egentligen en massa saker jag skulle kunna skriva om. Typ som att vi har skolat in Märtha på ett familjedaghem i Älvängen nu. Så planen är att Kristoffer är föräldraledig måndag-tisdag och jag varannan fredag, övriga tider blir det jobb+förskola. Känns som ett ganska okej upplägg. Jag är inte direkt sugen på att behöva köra 12km fram och tillbaka mellan förskolan och familjedaghemmet, men det är ju en lösning som vi tror kan funka fram till sommaren ändå. Sedan räknar vi kallt med att få plats på Aarons förskola i augusti. Vi prövar oss fram helt enkelt. 20170408-IMG_6235
Och märker vi att det inte alls går så kanske vi tar kontakt med någon privat barnpassnings/aupair/nanny-firma istället. Men det är verkligen en plan-B, kanske till och med plan-C…
20170408-IMG_6285
Kristoffer har kört hela inskolningen med Märtha och hon verkar vara totalt orädd. Promenerar rätt in och verkar inte uttrycka någon form av saknad. Än i alla fall. Vår lilla tuffing. Tänk att jag redan nu tänker på henne som en helt självständig och kapabel individ. Jag ser framför mig hur hon är en sådan som inte backar. En sådan som står upp för sin storebror och sina vänner även om det är lite läskigt. Älskade lilla Märttis.