AMMAT KLART… SNART

För någon vecka sedan insåg jag att det förmodligen inte är länge jag får fortsätta amma. Den uppenbarelsen gjorde ont i mig. Märtha var lite ledsen och bet mig. Sedan blev hon såklart mer ledsen när jag skällde på henne för att hon bet mig. Jag försökte trösta och sa ”var inte ledsen älskling. Då blir jag ju också ledsen.” Och så blev jag det. Tårarna rann sådär filmiskt långsamt ner för kinden. Men inga tårar skulle betyda mer mjölk. Sånt funkar dag 4. Inte månad 14.

Jag minns att jag tyckte det var jobbigt att sluta amma Aaron också. Någonstans tänkte jag därför att det skulle bli lättare att sluta den här gången. Men det är minst lika svårt. Visst är jag tacksam över att jag har fått amma så här länge. Och visst kan vi säkert fortsätta lite till. Men någon gång kommer vi behöva sluta. Det är sorgligt. För tänk om det här är sista gången jag får amma.

Nej, jag vill inte. Vill fortsätta lite till. Det känns som att jag greppar efter halmstrån här bara. Som att jag desperat försöker hålla kvar vatten i kupade händer, men det sipprar mellan fingrarna.

IMG_9364

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s