HUSLETANDE

Märtha är ett helvete att natta just nu (plus att hon vaknar minst en gång på natten och sedan tycker stt det är rimligt att börja dagen vid femtiden). I torsdags höll jag på i 1,5h och sedan var jag så förbannad att jag inte orkade göra ett skit mer den kvällen. Vilket inte är unikt. Så ser det ut många kvällar. Det är en av anledningen till att jag inte får något gjort längre. Jag är helt enkelt för förbannad för att bry mig om något annat än att få vara i fred.

”Ska vi inte kramas lite” föreslog Kristoffer när jag kokade av ilska och surfade på mobilen med lurar i öronen.
”Nej, jag vill tjura” svarade jag.
”Okej, men vi kan väl kramas lite först”, sa han och jag gick motvilligt med på det. Inte för att jag inte vill kramas, men liksom ibland (ofta) vill jag liksom bara få tjura i fred och ha det överstökat. Sedan , när vi kramats och hållt varandra i handen, fick jag tjura och kolla Hemnet. Vilket också gjorde Kristoffer sugen på att hemmet-knarka.

Resultatet av hemmet-knarkandet? Vi hittade ett totalt renoveringsobjekt i Anneberg (Kungsbacka) som fastnade i skallen på mig. Det fastnade så mycket att vi åkte på visning i dag. Jepp. That just happend.

Jag vet inte om det är något fel på mig men ibland är det liksom som att jag tycker synd om hus, bilar, soffor. Ja, alla möjliga materiella ting och typ vill ta hand om dem. Det här huset var ett sådant fall. Jag lusläste besiktningsprotokollet som visade att ungefär ALLT behövde åtgärdas (vi snackar fukt i källaren, mikrobiella problem på kallvinden, vattenskador, felaktig avfattning, för gammal elektricitet med mera med mera). Ändå föll jag som en fura för det.

När vi kom dit visade det sig dock att sådant som vi inte kunde åtgärda var det som var en deal-breaker. Högt väg-ljud, risig tomt, källare som mer eller mindre var obrukbar och skymd sikt (trots bra vädersikt). Men jag är inte besviken. Jag tycker tvärtom att det är skönt att det blev så här. Tycker det är så befriande att kunna släppa taget om en tanke helt. Så istället för att börja behöva vela om vi ska våga satsa, kan vi fortsätta ägna vårat hem i Alafors mer kärlek. God knows att det behöver det…
20170115-IMG_4995

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s