JÄVLA MÄN

Igår när jag var i Stockholm lyckades jag ta fel väg till min buss vid Slussen. Såg ett stort gäng människor och tänka att jo men jag kanske ändå är på rätt väg. Efter en liten stund upptäckte jag att det var något utländskt lag (handboll? Fotboll? Who knows) med enbart (rökande) män jag gick efter. Bra mycket större än vad jag är. Okej, men herregud. Lugn. De är ju vuxna människor, de är inte farliga, tänkte jag samtidigt som grinden bakom mig stängdes med ett olycksbådande ljud. Då upptäckte de mig. Glåpord, könsord och ja diverse förslag kom snabbt upp till ytan. Eftersom jag inte är speciellt kvick i käften var det bästa jag kunde komma på ett irriterat ”fuck of”. Vilket så klart enbart följdes av ytterligare förslag.
Sedan missade jag typ 5 bussar för att jag kände mig stressad och förföljd.

Men. Det jag tänkte på var inte att det var synd om mig. Nej. Helvete, tänkte jag, ska jag behöva lära Märtha att gå med nyckelknippan mellan sina fingrar? Har vi inte kommit längre? Ska jag behöva lära henne att alla män (#inteallamän)är potentiella våldtäksmän? Och ska jag behöva lära Aaron att det är fel att trakassera andra trots att samhället säger att det är okej (typ)? Varför kan det inte få vara en självklarhet att människor behandlar varandra med någon form av grundlig respekt?

Suck. Jaja. Nu är det snart helg och trädgården är grön.

Annonser

2 reaktioner på ”JÄVLA MÄN

  1. Usch så obehagligt!
    Och nä. Så ska det inte behöva vara.
    Som mamma till två pojkar känns det som om jag har ett extra stort ansvar att lära ut vikten av respekt för medmänniskor och SÄRSKILT för kvinnor. Fast jag väljer att tänka på det som en möjlighet. Vi har genom uppfostran av våra barn en möjlighet att forma världen till något bättre!

    Gilla

    • Så tänker jag med Aaron också. Men det hör mig lite irriterad stt jag ska behöva tänka på att peppa mina barn på olika sätt för att de inte ska hämmas av samhällets normer. Jag hade hellre anpassat mitt pepp utifrån enbart deras personligheter.

      Ska snart läsa om boken ”ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två”. Jag läste den när Aaron var bebis och känns som att jag behöver en uppdatering.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s