PURJOLÖKSSOPPA

Okej, förlåt. Det blev lite overload på matinläggen nu. Men jag kom på att jag inte berättat om den här fantastiska lilla aperitifen som vi fick på mina svärföräldras favoritrestaurang när vi var i Spanien. Denna ljuvliga lilla soppa som visade sig vara en purjolökssoppa (förutsatt att inte min spanska/engelska är helt åt fanders – i så fall kan det ha varit vad som helst) så len och så smakrik att vi beställde in två till eftersom Märtha slukade min.
20170608-IMG_7356

Jag vet inte hur väl det framgår av bilden men den serverades i pytteformar med olivolja (tror jag det var, vad annars liksom?), små krutonger och lite gräslöksklipp. Nu känner jag att jag måste försöka återskapa denna smaksensation här hemma på något sätt. Jag tänker mig att den säkert har både grädde och vitt vin i. Någon som läser som vågar sig på en gissning?

Rackars. Jag borde verkligen ha frågat efter en lite mer utförlig beskrivning av receptet, men med tanke på kyparens knackiga engelska och min bristfälliga spanska så var det inte riktigt läge för det.

Annonser

HALLOUMI STROGANOFF

För ett tag sedan läste jag om någon som gjort halloumi stroganoff. Alltså en vegetarisk stroganoff med halloumi i. Detta tyckte jag lät så himla gott och jag har riktigt gått och längtat efter att få pröva att göra det själv. Så i söndags blev det äntligen dags för att göra ett försök. Jag hade i röda linser, morotsstavar, skivad paprika, gullök, vitlök, lite äppelbitar som barnen inte ätit upp, krossade tomater, grönsaksbuljong, balsamvinäger, halloumi (stekt separat och bara tillagd den sista minuten) och så kryddat med timjan och svartpeppar. Ris och majs serverades till. Det blev väldigt lyckat måste jag säga. Eller ja. Jag och Kristoffer och Märtha gillade det. Och Aaron gillade riset och majsen (men det är ungefär vad han brukar äta när vi serverar något som liknar en gryta/korvstroganoff). Kan verkligen rekommendera andra att testa detta.

Dock ljuger alla recept om att det bara ska ta 15-20 minuter. Tre olika recept hittade jag med den tidsangivelsen men det är ändå lögn. Räkna med en sisådär 40 min om du inte vill ha stenhårda morötter och linser (och hinna koka riset i din riskokare som du naturligtvis äger eftersom du, som jag, är en smart människa. right?) säger jag, så hamnar du närmare sanningen.

Här är en bild som jag inte har tagit på en maträtt som någon annan lagat och fotat. Det är så det skulle kunnat sett ut om jag hade varit matbloggare och planerat att jag skulle blogga om det jag åt. Vi kan väl låtsas att det smakade och såg ut som något Linnea skulle ha serverat 🙂

160534
Bildkälla: Coop fast receptet på bilden är det här

OM ATT ÖNSKA SIG SMULTRONSTÄLLEN

år 2010-51
Det finns en sak jag saknar med med att bo där vi bo. Eller ja. Det finns massa saker som jag saknar men en sak som slog mig i morse. Jag saknar att inte ha något litet smultronställe att gå till. Hemma i Harplinge där jag växte upp hade vi skogen och Agaretsberget som bakgård med ängarna i blickfång och havet några kilometer bort. Och eftersom vi alltid har haft hund så innebar just närheten till skog att vi också var där ganska ofta. Typ varje dag.
år 2010-50 år 2010-47
I skogen finns det backar som lyser upp i vitsippevitt på vårvintern. Lite senare filtrerar boklöven solens strålar så att det där stråket jag brukade välja blev mjukt klorofyllgrönt. Sedan kommer sommaren och den bästa doften är att gå ut i skogen efter en regnskur. Marken är mjuk och luften ren. På hösten färgas löven och jag älskade att få promenera den där sträckan där lönnträden växte. Jag kunde gå som ett litet barn och sparka de stora drivorna prasslande löv framför mig. Sedan kommer vintern och förhoppningsvis snön. Och när snön äntligen ville lägga sig så tog jag och alla andra barn i området våra pulkor och snowracers för att gå till pulkabacken. år 2010-52
år 2010-54 Jag älskade att få växa upp i vårat hus i Harplinge. Men det är först nu jag börjar förstå hur mycket jag saknar alla de där viktiga platserna. Skogen. Ängarna. Havet. Utsikten. Inget av det där har jag nu. Istället har jag ett trevligt hus som tyvärr ligger på en rätt trist plats. Missförstå mig rätt. Jag är jätteglad över att bo där just nu. Det passar oss i livet. Men jag kan inte se mig bo där speciellt länge till. Några år. Sedan behöver vi något annat. Något som kittlar fantasin lite mer. år 2011-14-2

år 2010-57 år 2010-65

BANANCHIPS

Vi brukar äta yoghurt med havrepuffar och müsli till frukost ibland. Och nu senaste gången vi köpte müsli blev det en sort med torkade bananer i. Detta tyckte Aaron var festlig och så berättade jag för honom att vi kan testa att göra det själv. Sagt och gjort. I helgen testade vi att göra det. Resultatet blev snyggare än jag vågade hoppas på. Tyvärr är det lite för lika kola i konsistensen. Jag tror att jag gjorde dem för tunna och kanske inte körde dem tillräckligt länge i ugnen. Är det någon som läser som sitter inne på ett bra bananchips-knep?
Bananchips

NYA KRUKOR

Jag vet inte om någon finner det här överhuvudtaget någotsånär intressant. Men jag har i alla fall införskaffat två nya krukor. I betong. Med geometriskt mönster. Jag skulle kunna lägga upp mängder med bilder på dem. Bara för att jag är så oerhört förtjust i dem. Men jag är rädd att ni ska tro att jag bara gör det som utfyllnad. Plus att det känns lite knäppt att lägga upp tio (nästan identiska) bilder på två betongkrukor…

Så istället för tio. SÅ kommer här EN bild. På TVÅ krukor. Ja men har ni hört på maken så märkvärdigt. 20170625-IMG_8003

AARON 3,5 ÅR OCH MÄRTHA 1 ÅR OCH 4 MÅNADER

På midsommarafton blev Märtha 1 år och 4 månader. Därför tänkte jag att det var på tiden för en liten uppdatering. Men jag slår ihop det så att det blir om både Aaron och Märtha.

Vi börjar med den förstfödda.

Aaron, snart 3,5 år
20170608-IMG_7344 Aaron har mycket tankar och idéer för sig just nu. Han läser gärna bok själv. Det har han visserligen alltid gjort men nu är det så att ibland på kvällen så vill han inte att vi ska läsa utan istället vill han själv ligga med en bok. Han blir lätt frustrerad när han inte får som han vill. Då slår han på saker runt omkring sig. Soffor, och stolar och legobitar som råkar vara i vägen får sig en ordentlig omgång. 20170615-IMG_7620
Han pratar mycket om allt spännande som finns på hans ”jobb”. När han berättar om allt roligt som finns på hans jobb så är det som att han pratar i världens längsta meningar och det är nästan så att jag passar mig för att andas innan han är klar för det är liksom så himla mycket han vill få sagt och jag vill inte störa det. Där finns en zebra-ridskola, dinosaurier, björnar och en djungel. Det finns stora maskiner där och bara fantasin verkar sätta gränserna. Om du kan drömma det – så finns det.
20170603-IMG_7164 Favoritprogrammet på TV är Pyjamshjältarna. Det gör inte mycket att vi ser om avsnitten igen och igen, Aaron verkar aldrig trötta på dem.
Midsommar 2017 Märtha, 1 år 4 månader
20170615-IMG_7625
Märtha är lika pratglad som Aaron. Hennes ordföråd växer och jag känner hur starkt jag längtar efter att hon klarar av att säga Aaron. Det känns så viktigt för mig och jag tror att det är viktigt för henne också. Men än så länge låter det mest som ”mamma” när hon försöker säga Aaron.
Midsommar 2017
Hon är inne i en tydlig period av att vilja försöka allt själv. Hon ska borsta tänderna själv, klättra in i bilen själv, spänna fast sig själv, ta på sig kläderna själv etc etc. Problem uppstår dock eftersom hon inte kan/får göra allt själv och hon blir helt absurt förbannad på mig och Kristoffer när vi ska försöka hjälpa henne med någon av nämnda saker. Hon skriker och gråter och visar med hela sin kropp hur missnöjd hon är.

20170615-IMG_7635 Hon har blivit jätterädd för hundar, robotgräsklipparen och katter. Om hon är själv på marken och t.ex. Sälma eller Aston (Jönköpingskusinernas nya hundvalp) kommer mot henne så spänner hon kroppen och vrålar och gråter till någon plockar upp henne. Om hon är i famnen på någon så vinkar hon för glatta livet och verkar lite lugnare men det gör mig ledsen att se henne så otroligt rädd. Hon som annars är så orädd. Vi försöker att ta hennes oro på allvar samtidigt som vi inte försöker förstora upp det. Vi försöker helt enkelt ta vara på hennes nyfikenhet som är kvar för djur samtidigt som vi visar att det är okej att vara rädd. Hoppas jag i alla fall. Midsommar 2017
Mina små barn.

Att de är varandras bästa vänner – nåja, i den mån som en 3,5åring och en 1,5åring kan vara det – är så fint att se. Jag vet att andra pratat om det men det är verkligen en helt annan sak att sitta och få uppleva det själv på första parkett. När jag ser de båda gå hand i hand, skrattandes, busandes, så känner jag mig så rik och det är som att tiden får lov att stå stilla. För inget annat betyder något här i världen än att de har varandra. 20170601-IMG_7112
20170603-IMG_7169

OM ORÄTTVISOR OCH SJÄLVISK TACKSAMHET

För några veckor sedan blev en kollega till mig plötsligt sjukskriven och vi fick inte reda på varför. Direkt kom katastroftankarna. Vad hade hänt egentligen. Idag fick vi veta. Cancer. Min kollegas lilla barn har fått cancer och de har påbörjat behandling.

Det är helt fruktansvärt. Jag kan inte fokusera på något annat. Jag försöker greppa vilket helvete de måste gå igenom just nu. Funderar på hur jag ska kunna hjälpa. Hur jag ska kunna stötta. Men mina ord känns så futtiga, så små. Orättvisan när sjukdomar drabbar barn är vidrig.

Jag känner mig som en hemsk person. För att jag känner tacksamhet. Den där själviska tacksamheten jag känner över att mina egna barn är trotsiga och friska. Den själviska tacksamheten över att mina egna barn inte har börjat tappa håret på grund av cellgifter. Men jag slås också av insikten av hur oerhört skört livet är. Att marken under dig plötsligt kan rämna. Och sedan den själviska tacksamheten över att faktiskt inte ha en aning över hur det känns.

Och jag förstår om någon tycker att det verkar okänsligt eller oärligt att skriva om det här med tanke på föregående inlägg. Men det är en jävla skillnad mellan riktig och inbillad cancer.

Men om vi släpper det. Så tänkte jag bara säga att idag vill jag bara gråta och krama mina barn.
20170610-IMG_7436 20170610-IMG_7449