VI HAR KÖPT HUS!!!

ahhh! Igår skrev vi på papprena till ett nytt hus i Kungsbacka. Ja inte nytt-nytt men ett annat hus. Shit! Kan ni fatta! Det känns så jäkla stort. Både huset i sig och det faktum att vi vågade. Det har 1,5 plan och källare (140+120 kvadrat) och garage och typ samma storlek på tomten som vi har nu. Den 4 januari får vi tillträde. Nu gäller det bars att få sålt huset i Alafors och rodda med allt sånt.

Någon som flyttat nyligen som har tips och råd på vägen?

IMG_0208.JPG
Så här ser matsalen ut på prospektet.
Annonser

FÖR TOLV ÅR SEDAN

I år är det 12 år sedan jag flyttade till Göteborg, började på Chalmers och träffade Kristoffer. Igår var det faktiskt kom jag på nu. Alltså igår hade jag och Kristoffer varit tillsammans i 12 år. Hurra för oss! UnderbaraClara skrev så fint om vad som hänt i sitt liv de senaste nio åren så jag blev inspirerad att göra samma sak. Fast för de senaste 12 åren

Om jag skulle åka tillbaka till Lina 20 år gammal skulle jag säga nått sånt här:

Hej, vad rolig att se dig! Vi är verkligen sjukt lika fast du har lite lockigare och ljusare hår. Och ja, vi är förstås himla lika mamma också. Om ett gäng år kommer du klippa dig i exakt samma frisyr som henne och bli knäpp när du går förbi en spegel för att du tror att du är henne. Men det växer ut 🙂

Du kommer fixa utbildningen – ja matten också även om den är ett helvete nu. Det kommer vara tufft och det blir en hel del omtentor men i slutändan tar du igenom det. Och du kommer ha så jäkla roligt här på V. Jag hade velat skicka med dig en massa råd så att du blir den den personen jag vet att du kommer bli liiiite snabbare. Men jag vet att du måste gå igenom det själv. Både det fina och det jobbiga.
Sedan kommer du få ett jobb. Ett bra jobb med fina kollegor bara 15min från lägenheten du och Totte äger. Ja, fast då kommer du inte kalla honom Totte förstås. För då är du ”vuxen” och vuxna människor använder förnamn så det blir Kristoffer. Ni två kommer göra så mycket skoj ihop och du kommer lita på honom till 100%. Han är din klippa i stormen och om 12 år är han lika snygg men lite smartare än nu. Ni kommer resa tillsammans och se världen.
Men viktigast är att ni blir en familj. Där jag kommer ifrån har du två fantastiska barn och du kommer bli golvad av kärleken till dem. Deras namn tänker jag inte avslöja mer än att du inte har med dem på någon lista. Jo ett av mellannamnen är faktiskt med. Och om bara några dagar eller timmar eller precis nu blir du faster för andra gången. Det du! Faster Lina.

Just nu funderar ni på att köpa ett hus för lite dryga 5 Mkr. Kan du ju tänka på när du njuter av dina CSN-pengar i Verum med femkronors ölen.

Ha så skoj och hångla upp din man -eh jag menar din kille -lite extra. Han, Kristoffer, Totte, kom nämligen hem från en konferens i Vancouver igår med en ordentlig förkylning så han behöver alla festliga hångelminnen han kan få.
IMG_0139 19102011-IMG_3569
Kristoffers promotion
år 2011-198
20170606-IMG_7299
20170601-IMG_7112

HUSRELATIONER

Vi kollar på hus. Igen. En gedigen villa från 60-talet som ligger på bra läge i Kungsbacka. Men. Jag är fortfarande lite skadad efter förra hus-letar-vändan då jag (vi) engagerade oss så otroligt mycket i ett hus. Ett hus som dessutom bara ligger knappa 100 m bort från det vi tittar på nu. Det här huset har egentligen allt vi vill ha. Stora renoveringar gjorda så som tak, bergvärme, två stora badrum och allmänt fix. Samtidigt som det finns mycket kvar (t.ex. kök och trädgård) som gör att vi kan sätta vår egen prägel på det. Men jag känner mig ändå distanserad. Visst att det är mycket pengar. Men det skrämmer mig inte så mycket. Det kommer alltid att vara mycket pengar. Såvida vi inte får för oss att dra till skogs.

Jag kan se mig själv gå omkring i det här huset, titta ut mot trädgården och känna att ”ja, det här känns helt rätt”. Samtidigt är jag rädd för att jag liksom behöver ”komma över” det där andra huset innan jag går vidare med detta. Sjukt egentligen. Som om det vore en relation jag pratar om. Fast det kanske det är?

MÄRTHA 1.7 AARON 3.9

Igår fyllde min gudson Gustav 2 år och vi fick lov att fira honom. Tänk att den där lilla kotten blivit så stor redan. Hissnande. Och eftersom Gustav blivit så stor så betyder ju det att Aaron och Märtha också blivit himla stora. Idag blir ju Märtha 1 år och 7 månader. Och Aaron är snart 3år och 9 månader. Kanske dags att göra en liten sammanfattning.

Märtha 1 år och 7 månader
20170902-IMG_9239 Johan fyller 30 år ALV ALV
Märtha. Min lilla mört. Tänk att du har en så otroligt stark vilja. Och jag vet ingen som kan blänga lika hänsynslöst som du när du är missnöjd. Men du kan också bli sprudlande glad lika snabbt.

Du kiknar av skratt när Aaron jagar dig och ibland jävlas du med honom och tar en leksak bara för att få honom att springa efter dig. Jag tänker mycket på dig som en tuff lillasyster. En lillasyster som liksom får hänga med och som vågar utmana din mycket försiktigare storebror.

Du har äntligen börjat äta lite mer ordentligt på förskolan och det känns som att du har börjat komma in i vardagen där.

Du pratar så mycket. Många ord som trillar över varandra när du ska försöka få fram vad du vill ha sagt. Och mycket av det du säger förstår vi ju också, även om jag inte skulle säga att du pratar på riktigt än.
Och så sjunger du. Och dansar.
Aaron 3år och snart 9 månader Emma & Stefan 20170801-IMG_8742
20170902-IMG_9231
Det känns som att något har börjat lossna hos dig. Jag vet inte riktigt vad men plötsligt är våra lekar mer avancerade. På förskolan säger de också att du börjat ta för dig mer och sådant gör mig glad och lugnad. För det har varit en ganska stökig miljö där. Stor rotation på personalen och väldigt många barn som ska ses.

Men när vi är hemma har vi vår egen frizon. Vi flyttas in i en helt annan värld när vi leker och jag älskar att få följa med dit. Du är så försiktig och har en stark känsla över vad som är rätt eller fel. Jag går ofta omkring med dåligt samvete över att jag inte hinner leka så mycket med dig som jag skulle vilja/orka.

En liten skvallerbytta är du också, i alla fall när det kommer till saker som Märtha gjort (och hon hittar ju dessutom på väldigt mycket rackartyg). Fast än så länge är jag väldigt tacksam över det för du kommer och berättar om när Märtha håller på att göra den ena livsfarliga saken efter den andra.

Johan fyller 30 år

OM ATT GÖRA SAKER PÅ EGEN HAND

En fin sak med att resa själv är känslan av duglighet som infinner sig hos mig. När jag reser tillsammans med Kristoffer låter jag ofta honom ha koll på allt viktigt. Men när jag reser själv så är det upp till mig att ta ansvar. Och det är en skön frihetskänsla det skapar att bara få tänka på sig själv och lösa de problemen som uppstår. Nu när jag dessutom premiärflyget inrikes och fått se en massa svenska flygplatser som jag aldrig sett förut, känner jag mig mer lugn och mer säker i mig själv hur konstigt det än låter.

Just nu är ju Kristoffer dessutom i Vancouver ett gäng dagar och jag är den som ska se till att barnen överlever och förhoppningsvis lite till. Det är så klart utmanande och jobbigt. Men det finns också en viss frihetskänsla med det.  När du inte har någon annan att förlita dig på än dig själv. Sådant tror jag är nyttigt ibland. Även om jag inte på något sätt skulle vilja vara ensamstående förälder. Men ja. Ibland är det helt enkelt lite fint att bli påmind om vad jag klarar. Och det är inte lite det 😉

 

SAKER SOM GÖR MIG FÖRBANNAD

Jag har kommit till insikt i att det finns en sak jag stör mig på. Ja, det finns naturligtvis massor av saker jag stör mig på. Men det här är något som har seglat upp på topplistan.

Gubbar. Gubbiga gubbar. Gubbar som har haft samma roll i hela sitt liv och tycker att det är viktigt att tala om för alla andra exakt hur fel de har om de inte har samma åsikt som han själv. Gubbar som går in med inställningen att allt annat än hans egen lösning är otänkbart. Gubbar som avbryter ogenerat och inte tar hänsyn till andra. Gubbar som personifierar patriarkatet.

Fan alltså.

Men vet ni vad som är nästan ännu värre än gubbiga gubbar? Det är känslorna de skapar hos mig. Hur jag känner att jag får blodsmak i munnen av ilska och förakt.  Att jag liksom känner att jag tappar kontroll över mig själv och blir helt rabiat. Även om jag inte säger eller gör något så är de där onda bubblande känslorna inombords helt vedervärdiga att bära. Att föraktet mot dem kan göra att jag kokar så. Det är en pinsam och osympatisk del av mig själv som jag helst inte vill tro existerar. Jag vill ju tro att jag är bättre än dem. Att jag är mer som de där personerna som kan rycka på axlarna åt gubbarna för att ”de ändå är utdöende fossiler”.

LODESTAR

Hörrni! Jag hittade mitt gamla tema! Tror jag i alla fall. Himla likt förutom att det saknar en liten widget-knapp. Men å andra sidan syns det som syntes i widgeten direkt till höger nu så det kanske inte gör så mycket tänker jag. Anyways. Lodestar hette det visst och nu var det tillbaka. Och eftersom jag är ibland tenderar att vara på tok för impulsiv så var jag ju så klart tvungen att ändra tillbaka direkt. Samtidigt passade jag också på att byta bild. Istället för de snirkliga vägarna utanför Zion har ni nu en bild på moi. Kul va!

Uppdatering. Nej alltså det är ju inte alls samma tema. Gud. Jag blir knäpp. Funderar allvarligt på att börja knacka kod och börja använda min gamla blogg igen. Suck