SAKNAR SAGOR

När jag blev mamma var något av det bästa jag visste att få sköta nattningen. Inte för att alla nattningar var ljuvliga. Nej långt därifrån. Speciellt i början var det mycket upp och ner med den biten. Men på det stora hela så har jag gillat det. Älskat det. När Märtha föddes blev jag otroligt ledsen för att jag inte kunde natta Aaron på samma sätt längre. Det tog lång tid att komma över. Men sedan hittade jag någonstans tillbaka till att älska det. Speciellt att få natta Aaron och läsa långa sagor.

Sedan vi flyttade har vi börjat med att en förälder nattar båda barnen eftersom de sover i samma rum. Och på så sätt får den föräldern som inte nattar en möjlighet att vila/röja/jobba. Men. Trots att det går bra så saknar jag de där långa sagorna med Aaron. För det är svårt att ställa om sig och hitta en annan lika självklar tid att få läsa långa sagor eller hitta på knäppa historier som på kvällen.

Det gör mig ledsen.

Överlag känns det som att det är mycket som gör mig ledsen och lättstött just nu. Som att jag skulle behöva flera veckors semester. I solen. I värmen. Med massa sagor.

Jaja. Det var bara det jag skulle säga. Jag hade inget mer inspirerande än så att komma med. Bara lite självömkan.

Annonser

FLYTTKAOS

Vi har flyttat. Och det har varit jul och nyår och världens mest fantastiska son har fyllt år. Och ja. Ni vet ju allt det där så klart. Och jag ber om ursäkt för min urusla frånvaro här. Men det har helt enkelt varit för mycket att fokusera på för att klara att formulera några tankar. Men nu så.

Jag har jobbat första dagen. Inskolningen är påbörjad och jag sitter på den för mig nya pendeln mellan Kungsbacka och Göteborg.

Jag känner mig skör. Och desorienterad. Och jävligt stolt över att vi lyckades hålla ett rimligt 4-års kalas för Aaron i nya huset två dagar efter att vi flyttat in.

Tänker på vad vi håller på att skapa för Aaron och Märtha och blir ledsen och glad för ingenting. Oroar mig över deras framtid och hur vi ska skapa något tryggt för dem. Känner mig stolt över Aaron som tar så väl hand om Märtha.

Nojar över nya ljud i huset. Funderar på hur i hela världen vi ska lyckas med vår köksrenovering. Och allt vi vill göra med trädgården. Och staketet. Herregud vi måste fixa staketet!

Det är mycket. Helst hade jag bara velat vara hemma och skrota och försöka ta igen sömn. Men tydligen måste man jobba för att få pengar. De växer liksom inte på träd. Gud.

Och var sjutton är vår riskokare?