10K

Hur tuff och häftig och världsbäst kan man egentligen få lov att känna sig? Rätt så tuff och häftig och världsbäst, visar det sig. I alla fall för mig som har sprungit 1 MIL för första gången i livet! Sprang på 1,02 h vilket ändå känns helt okej för att vara mitt första försök. De första 4 km sprang jag med en kompis och då sprang vi ganska lugnt för att kunna snacka skit samtidigt men sedan ökade jag på när jag var själv och det kändes jäkligt  gött. Jag är så stolt över mig själv och efteråt mitt pass var jag så sjukt endorfinhög att jag liksom bara ville skrika ut min bedrift till hela världen.

Jag är så otroligt motiverad att hålla igång den här träningen som jag håller på med nu. Helst vill jag ju träna 3 gånger i veckan men jag har inte riktigt fått till det efter semestern utan det har bara blivit att jag sprungit två gånger i veckan. Sedan kör jag ju mina 7 min varje dag fortfarande men det är något jag gör lite mer pliktskyldigt än med någon större entusiasm.

Jag försöker också övertala två kompisar att testa på yoga med mig. Jag vill nämligen så gärna bli yoga-frälst. Det känns som något jag skulle kunna hålla på med i resten av livet i så fall. Även när jag blir gammal och skröplig. För jag tänker att det är nu (fast helst för 10 år sedan) som jag lägger grunden för hur jag vill leva ett långt och hälsosamt liv. Jaja. Jag vet att jag upprepar mig här nu och att det kanske är lite tröttsamt för er att lyssna på mina uppenbarelser som borde ha kommit för länge länge sedan men nu är det så här. Och jag är glad och tacksam för att jag börjat inse det nu och faktiskt jobba aktivt för det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s