AARON 3,5 ÅR OCH MÄRTHA 1 ÅR OCH 4 MÅNADER

På midsommarafton blev Märtha 1 år och 4 månader. Därför tänkte jag att det var på tiden för en liten uppdatering. Men jag slår ihop det så att det blir om både Aaron och Märtha.

Vi börjar med den förstfödda.

Aaron, snart 3,5 år
20170608-IMG_7344 Aaron har mycket tankar och idéer för sig just nu. Han läser gärna bok själv. Det har han visserligen alltid gjort men nu är det så att ibland på kvällen så vill han inte att vi ska läsa utan istället vill han själv ligga med en bok. Han blir lätt frustrerad när han inte får som han vill. Då slår han på saker runt omkring sig. Soffor, och stolar och legobitar som råkar vara i vägen får sig en ordentlig omgång. 20170615-IMG_7620
Han pratar mycket om allt spännande som finns på hans ”jobb”. När han berättar om allt roligt som finns på hans jobb så är det som att han pratar i världens längsta meningar och det är nästan så att jag passar mig för att andas innan han är klar för det är liksom så himla mycket han vill få sagt och jag vill inte störa det. Där finns en zebra-ridskola, dinosaurier, björnar och en djungel. Det finns stora maskiner där och bara fantasin verkar sätta gränserna. Om du kan drömma det – så finns det.
20170603-IMG_7164 Favoritprogrammet på TV är Pyjamshjältarna. Det gör inte mycket att vi ser om avsnitten igen och igen, Aaron verkar aldrig trötta på dem.
Midsommar 2017 Märtha, 1 år 4 månader
20170615-IMG_7625
Märtha är lika pratglad som Aaron. Hennes ordföråd växer och jag känner hur starkt jag längtar efter att hon klarar av att säga Aaron. Det känns så viktigt för mig och jag tror att det är viktigt för henne också. Men än så länge låter det mest som ”mamma” när hon försöker säga Aaron.
Midsommar 2017
Hon är inne i en tydlig period av att vilja försöka allt själv. Hon ska borsta tänderna själv, klättra in i bilen själv, spänna fast sig själv, ta på sig kläderna själv etc etc. Problem uppstår dock eftersom hon inte kan/får göra allt själv och hon blir helt absurt förbannad på mig och Kristoffer när vi ska försöka hjälpa henne med någon av nämnda saker. Hon skriker och gråter och visar med hela sin kropp hur missnöjd hon är.

20170615-IMG_7635 Hon har blivit jätterädd för hundar, robotgräsklipparen och katter. Om hon är själv på marken och t.ex. Sälma eller Aston (Jönköpingskusinernas nya hundvalp) kommer mot henne så spänner hon kroppen och vrålar och gråter till någon plockar upp henne. Om hon är i famnen på någon så vinkar hon för glatta livet och verkar lite lugnare men det gör mig ledsen att se henne så otroligt rädd. Hon som annars är så orädd. Vi försöker att ta hennes oro på allvar samtidigt som vi inte försöker förstora upp det. Vi försöker helt enkelt ta vara på hennes nyfikenhet som är kvar för djur samtidigt som vi visar att det är okej att vara rädd. Hoppas jag i alla fall. Midsommar 2017
Mina små barn.

Att de är varandras bästa vänner – nåja, i den mån som en 3,5åring och en 1,5åring kan vara det – är så fint att se. Jag vet att andra pratat om det men det är verkligen en helt annan sak att sitta och få uppleva det själv på första parkett. När jag ser de båda gå hand i hand, skrattandes, busandes, så känner jag mig så rik och det är som att tiden får lov att stå stilla. För inget annat betyder något här i världen än att de har varandra. 20170601-IMG_7112
20170603-IMG_7169

INSKOLNING AVKLARAD

Mina blogginlägg tenderar att produceras mycket ojämt just nu. Det beror på att jag har ofantligt mycket att göra på jobbet och att vi dessutom är sjuka hela familjen. Vissa kväller kommer jag hem, lyssnar på barnagnäll i två timmar, nattar, och får sedan natta om Märtha mellan typ 20-22. Därefter är huvudet och kroppen ganska mör och kreativiteten tämligen död.
20170408-IMG_6293 Men. Hur kul är det att lyssna på ursäkter egentligen? Nä, just det. Inte speciellt intressant. Jag har ju egentligen en massa saker jag skulle kunna skriva om. Typ som att vi har skolat in Märtha på ett familjedaghem i Älvängen nu. Så planen är att Kristoffer är föräldraledig måndag-tisdag och jag varannan fredag, övriga tider blir det jobb+förskola. Känns som ett ganska okej upplägg. Jag är inte direkt sugen på att behöva köra 12km fram och tillbaka mellan förskolan och familjedaghemmet, men det är ju en lösning som vi tror kan funka fram till sommaren ändå. Sedan räknar vi kallt med att få plats på Aarons förskola i augusti. Vi prövar oss fram helt enkelt. 20170408-IMG_6235
Och märker vi att det inte alls går så kanske vi tar kontakt med någon privat barnpassnings/aupair/nanny-firma istället. Men det är verkligen en plan-B, kanske till och med plan-C…
20170408-IMG_6285
Kristoffer har kört hela inskolningen med Märtha och hon verkar vara totalt orädd. Promenerar rätt in och verkar inte uttrycka någon form av saknad. Än i alla fall. Vår lilla tuffing. Tänk att jag redan nu tänker på henne som en helt självständig och kapabel individ. Jag ser framför mig hur hon är en sådan som inte backar. En sådan som står upp för sin storebror och sina vänner även om det är lite läskigt. Älskade lilla Märttis.

STÖRST AV ALLT

Häromdagen somnade du med handen i min medan jag sjöng för dig.
20170408-IMG_6267
Tänk att det var just du som valde att komma till oss. Av alla människor på jorden nu, i historien och i framtiden log lyckan just åt oss. Det griper tag om mig ibland och jag hissnar. Vad vore jag utan dig?

AARON 3 ÅR 3 MÅNADER

Aaron min skatt. Mitt älskade lilla barn. Det var länge sedan jag skrev en uppdatering om dig och vem du är nu. Inte så konstigt förstås eftersom förändringar sker lite långsammare nu. Men ändå. Tänker att det inte är mer än rätt att jag skriver några ord om dig också eftersom jag nyss skrivit om Märtha.
20170330-IMG_6203 Vem är då Aaron som 3åring. Well. Du är en glad och känslig person. Du älskar fortfarande att läsa böcker och kan sitta långa stunder själv och läsa om inte jag eller Kristoffer har tid att läsa. Färgen grönt är din älsklingsfärg och det har gått lite över styr. En dag på förskolan vägrade du tex att äta fruksalladen som serverades eftersom du inte fick en grön tallrik… Jepp. 20170330-IMG_6209
Du har bestämda åsikter om vilka kläder du ska ha på dig. Ofta blir det långt i från det lite mer dämpade och sobra valet jag skulle gjort. Istället är det färgglada djur och spännande maskiner som gäller. Tjocka tröjor är inget som faller dig i smaken vilket är synd med tanke på den skatt av stickade tröjor som din farmor förser dig med.
20170325-IMG_6074 De där bestämda åsikterna gäller ju tyvärr mat också. Du vill på inget sätt äta mat som liknar grytor/gratäng utan det ska vara lite med cleant och uppdelat. Ibland kan du också få för dig att du inte gillar något (som vi vet att du ätit bara någon vecka tidigare) och tokvägra att äta det. Suck. Men det går väl över det också så jag försöker tat inte tänka så mycket på det. 20170330-IMG_6178
Du tycker att Märtha är rolig. Och jobbig så klart. Hey, hon är ju din lillasyster. Det är liksom hennes jobb att vara en pain in the butt ibland. Du kallar henne Märttis och älskar att leka jag-lekar med henne. Det är helt fantastiskt att se hur fint ni kan leka tillsammans. Eller när ni kramar och pussar varandra så där okonstlat och hjärtligt som bara barn kan. Du kan säga saker som skvallrar om din omtänksamhet kring henne. Eller så använder du henne som svepsjäl. Att det är hon som kommer bli rädd för något när det kanske är du själv som tycker att det är otäckt.
20170224-IMG_5499
Vi pratar mycket om siffror och bokstäver och jag tycker att det är så spännande att tänka på att vi har hela din skoltid fram oss. Jag ser hur vi kommer sitta med läxor och öva geografi, matte, svenska och allt annat viktigt tillsammans.
20170219-IMG_5336
Jag älskar att få vara tillsammans med dig och du har så många fina, roliga och kloka saker för dig som får det att värka i hjärtat på mig av kärlek.

KÄMPA LINA

När Märtha var alldeles ny kom en rädsla smygande inom mig att jag höll på att tappa kontakten med Aaron. Mitt älskade lilla barn. Det kändes som att jag plötsligt inte kände honom längre för han blev så stor och som en annan person. Nu har det gått mer än ett år och de där rädslorna har till viss del besannats. Visst låter det hemskt. Men så är det. Jag känner i hela kroppen att jag inte kan ägna all min uppmärksamhet åt honom. Jag förstår honom inte lika väl som innan. Men jag är glad att vi nu börjat simma igen. Så att vi får den tiden tillsammans. Bara han och jag.

Han kommer alltid att vara den som öppnade mina ögon och visade mig hur mäktig och himlastormande en kärlek kan vara. Han kommer alltid att vara den första personen som tanken på att förlora gör att det knyter sig i bröstet på mig och jag på allvar funderar på om jag skulle klara att leva utan eller om jag helt enkelt skulle dö av ett brustet hjärta för. Med honom har allt varit så stort och omtumlande. Så många första gången. Så många nya situationer som skakar om kroppen.

Men nu känner jag mig också mer hoppfull. Jag förstår att jag kanske måste kämpa på ett annat sätt. Kämpa för att hitta ett sätt att vara både Aarons och Märthas ljudligaste hejarklack. Kämpa för att båda ska känna att jag alltid finns där för dem. Kämpa för att banden mellan mig och båda mina barn ska vara det starkaste som finns. Och den känslan gör mig inte ett dugg rädd. Den gör mig beslutsam och målmedveten och den fyller mig med tacksamhet över det jag har.
Linas 30årsdag
20170302-IMG_5614
20170316-IMG_5710

MINA BARN I KONTRAST

När du försöker göra ett blogg-snyggt stilleben men har en klåfingrig snart-ettåring som hjälpreda.
20170219-IMG_5267 När du säger till ovan nämnda hjälpreda att hon inte får ha mobilen. 20170219-IMG_5273
Jepp.
20170219-IMG_5274 Men hur hon ändå är världens sötaste lilla skitonge.20170219-IMG_5292
Precis som sin storebror.
20170219-IMG_5338
Kärlek
20170219-IMG_5336