INSKOLNING AVKLARAD

Mina blogginlägg tenderar att produceras mycket ojämt just nu. Det beror på att jag har ofantligt mycket att göra på jobbet och att vi dessutom är sjuka hela familjen. Vissa kväller kommer jag hem, lyssnar på barnagnäll i två timmar, nattar, och får sedan natta om Märtha mellan typ 20-22. Därefter är huvudet och kroppen ganska mör och kreativiteten tämligen död.
20170408-IMG_6293 Men. Hur kul är det att lyssna på ursäkter egentligen? Nä, just det. Inte speciellt intressant. Jag har ju egentligen en massa saker jag skulle kunna skriva om. Typ som att vi har skolat in Märtha på ett familjedaghem i Älvängen nu. Så planen är att Kristoffer är föräldraledig måndag-tisdag och jag varannan fredag, övriga tider blir det jobb+förskola. Känns som ett ganska okej upplägg. Jag är inte direkt sugen på att behöva köra 12km fram och tillbaka mellan förskolan och familjedaghemmet, men det är ju en lösning som vi tror kan funka fram till sommaren ändå. Sedan räknar vi kallt med att få plats på Aarons förskola i augusti. Vi prövar oss fram helt enkelt. 20170408-IMG_6235
Och märker vi att det inte alls går så kanske vi tar kontakt med någon privat barnpassnings/aupair/nanny-firma istället. Men det är verkligen en plan-B, kanske till och med plan-C…
20170408-IMG_6285
Kristoffer har kört hela inskolningen med Märtha och hon verkar vara totalt orädd. Promenerar rätt in och verkar inte uttrycka någon form av saknad. Än i alla fall. Vår lilla tuffing. Tänk att jag redan nu tänker på henne som en helt självständig och kapabel individ. Jag ser framför mig hur hon är en sådan som inte backar. En sådan som står upp för sin storebror och sina vänner även om det är lite läskigt. Älskade lilla Märttis.

MÄRTHA 1 ÅR 1 MÅNAD 5 DAGAR

20170225-IMG_5536
Här kommer en kort uppdateringen om Märtha just nu. För att 1 år, 1 månad och 5 dagar är så himla jämt och bra…

  • Hon har börjat ”prata” lite mer. Vi förstår t.ex. vad som betyder mamma, pappa, katt, titta, vatten. Inte för att det alltid låter rätt men för att det helt enkelt är tydligt att det är det hon menar. Hon pratar mycket nonsensspråk och det märks att hon kämpar för att kommunicera med oss.
  • Hon har börjat intressera sig för böcker. Hon tycker att det är roligt att lyssna när vi läser och när vi har läst klart vill hon läsa boken igen och igen. Det är skitkul tycker jag och det känns verkligen som att vi har gått upp en nivå i kommunikationen.
  • Hon sover numera en gång på dagen och det funkar ganska bra. Efter en kortare fas av att vänja sig vid det försöker vi nu hålla samma tider som Aarons förskola (vilket för oss innebär ungefär frukost vid 8, fika 10, lunch 11.30, sova 12-14, fika 15, amma 16.30, kvällsmat 17.30, sova 19)
  • Hon äter jättebra just nu. Långt ifrån allt men det hon gillar äter hon gärna mycket av.
  • Idag ska vi besöka ett familjedaghem (det som tidigare hette dagmamma) i Älvängen för att se om det kan vara något för oss. Vi blev erbjudna en förskoleplats i Surte men det låg så jäkla långt bort tyckte vi så fick tacka nej. Men det funkar inte att Kristoffer är hemma 4 dagar i veckan. Han behöver kunna jobba mer men jag vill inte gå ner i tid eftersom jag precis bytt jobb så vi hoppas verkligen på en lösning med familjedaghem. Återkommer när vi vet mer om det.

KÄMPA LINA

När Märtha var alldeles ny kom en rädsla smygande inom mig att jag höll på att tappa kontakten med Aaron. Mitt älskade lilla barn. Det kändes som att jag plötsligt inte kände honom längre för han blev så stor och som en annan person. Nu har det gått mer än ett år och de där rädslorna har till viss del besannats. Visst låter det hemskt. Men så är det. Jag känner i hela kroppen att jag inte kan ägna all min uppmärksamhet åt honom. Jag förstår honom inte lika väl som innan. Men jag är glad att vi nu börjat simma igen. Så att vi får den tiden tillsammans. Bara han och jag.

Han kommer alltid att vara den som öppnade mina ögon och visade mig hur mäktig och himlastormande en kärlek kan vara. Han kommer alltid att vara den första personen som tanken på att förlora gör att det knyter sig i bröstet på mig och jag på allvar funderar på om jag skulle klara att leva utan eller om jag helt enkelt skulle dö av ett brustet hjärta för. Med honom har allt varit så stort och omtumlande. Så många första gången. Så många nya situationer som skakar om kroppen.

Men nu känner jag mig också mer hoppfull. Jag förstår att jag kanske måste kämpa på ett annat sätt. Kämpa för att hitta ett sätt att vara både Aarons och Märthas ljudligaste hejarklack. Kämpa för att båda ska känna att jag alltid finns där för dem. Kämpa för att banden mellan mig och båda mina barn ska vara det starkaste som finns. Och den känslan gör mig inte ett dugg rädd. Den gör mig beslutsam och målmedveten och den fyller mig med tacksamhet över det jag har.
Linas 30årsdag
20170302-IMG_5614
20170316-IMG_5710

ETT ÅR

Ett år idag. Det känns stort. En verklig milstolpe. Jag hade tänkt mig att jag skulle vara mer förberedd på det. Kunna sammanfatta tiden som är just nu på ett klart och genomtänk sätt. Men mina tankar far huller om buller.

20160303-IMG_6914 Stoltheten jag känner när jag ser hur snabbt du utvecklas. Lyckan i att höra dig kikna av skratt när du leker med Aaron. Glädjen jag finner i att vi börjar kunna kommunicera mer och mer med varandra. Det ömmande hjärtat när jag ser hur du inte riktigt kan springa ifatt Aaron än. 20160502-IMG_8629
20160622-IMG_0163
Jag kan bli helt oförlåtligt irriterad på dig när du skriker eller inte vill somna. Och jag ångrar mig alltid bittert efteråt. Tänker att det är orättvist av mig att känna så här mot dig när jag aldrig gjorde det mot Aaron. Men ni är inte samma person. Och ni har inte samma förutsättningar. Jag måste påminna mig om det.  Du är din alldeles egna person, och även om ni just nu faktiskt liknar varandra väldigt mycket så är ni faktiskt olika.
sjötorp
20160811-IMG_2342
20161014-IMG_3719
Du är modig och kompetent, orädd och smart, gullig och varm. Du är min alldeles egna lilla Märtha. Jag ska alltid stå vid din sida. Peppa dig. Heja på dig och hurra åt dina framsteg. Jag ska låta dig vara mjuk och hård. Trösta dig när du faller och hjälpa dig upp om du vill. Blåsa på dina skrubbsår och hålla om dig. Jag håller på att bli en bättre mamma för dig. Och jag ska bli ännu bättre. 20160830-IMG_2791
20170127-IMG_5080
Jag är så obeskrivligt tacksam över den kärlek jag känner för dig nu.
20161010-IMG_3660
20160613-IMG_9854
Jag älskar dig Märtha.
20170219-IMG_5311
Grattis på ettårsdagen min älskade lilla
20160522-IMG_9032
Untitled

MINA BARN I KONTRAST

När du försöker göra ett blogg-snyggt stilleben men har en klåfingrig snart-ettåring som hjälpreda.
20170219-IMG_5267 När du säger till ovan nämnda hjälpreda att hon inte får ha mobilen. 20170219-IMG_5273
Jepp.
20170219-IMG_5274 Men hur hon ändå är världens sötaste lilla skitonge.20170219-IMG_5292
Precis som sin storebror.
20170219-IMG_5338
Kärlek
20170219-IMG_5336

MÄRTHA 11 MÅNADER

Untitled Untitled
Untitled Untitled
Märtha 11 månader kännetecknas av 3 saker:

  1. Hon har lärt sig gå!
    Jepp, det är sant. Lagom till 11 månaders dagen bestämde hon sig för att det var dags att börja promenera. Söndagen den 15:e tog hon 3 steg och efter det har det bara rullat på. Nu är hon upp i nästan 10 steg. Eventuellt är det lite kaxigt att kalla det för att hon kan gå eftersom hon fortfarande väljer att krypa om det behöver gå fort (och det behöver det ju så klart allt som oftast) men skit samma. Vi bestämmer helt enkelt att hon kan gå nu.
  2. Hon har fått nya tänder
    7 stycken små gaddar har hon numera god användning för. Fyra där uppe och tre där nere. Det tog lite tid innan de ploppade upp men sedan kom de alltså med besked. Tack och lov verkar hon inte ha haft speciellt ont av det. Eller så har vi bara inte märkt det bland allt annat som händer i livet.
  3. Hon har fått vattkoppor 😦
    I lördags när vi var nere hos min bror upptäckte jag några röda plitor vid rumpan och sedan såg jag några likadana på magen och då trillade poletten ner. Sedan dess kunde jag nästan se hur prickarna växte fram i ansiktet, på huvudet, magen, ryggen, mellan fingrarna, fler i hela blöjområdet (får byta blöja ofta nu!), bakom öronen och på läpparna. Usch och fy. Stackars liten. Jag har inte sett att hon har försökte klia sig än så jag hoppas verkligen att hon slipper det men det ser verkligen hemskt ut. Alldeles rött och irriterat. Någon som har tips på att hantera vattkoppor (utöver vad som går att läsa sig till på 1177) så tar vi tacksamt emot det

Annars då. Jo men så här. Kommer jag någonsin som förälder sluta förundras över hur snabbt tiden går? Kan ni fatta att hon snart är 1 år gammal? #mind-blowing