LEDIG VARANNAN FREDAG

Idag har vi varit lediga. Barnen och jag. Vi planterade tomater och cyklade på förmiddagen och efter lunch gjorde vi chokladbollar och sedan gick vi ut och byggde koja och njöt av solen. Och jag kände ett så starkt lyckorus av att få vara tillsammans med dem. Att bara få lov att vara med och sola sig i glasen av deras fantastiska syskonrelation. Vilken ynnest.
20190329-IMG_0178 20190329-IMG_0183
Jag kände också av en pockande känsla av att vilja ha fler barn. Men jag vill bara ha det enkla, lätta i så fall. Vill bara ha det rosenskimrande. Kan man få det? Nej, just det. Förresten så tänker jag att jag faktiskt är väldigt nöjd som det är och lyckligt lottad över mina två perfekta barn. Och jag vill inte rucka på det där fina vi fyra har. Det krävs lite mer än en konfliktfri dag för det 🙂
20190329-IMG_0215 20190329-IMG_0212
Anyways. Det har varit en härlig dag på alla sätt. Jag bakade scones till frukost (som var ganska äckligt btw – jag fattar ju varför det var flera år sedan jag åt det sist) och vi åt ihop alla fyra innan Kristoffer åkte till jobbet. Och sedan har dagen liksom bara flutit på utan måsten. Det här är vår bonusdag. En dag där jag skiter i städning och vika tvätt och andra tråkiga grejer. Den här dagen är bara för mig och barnen och jag är så glad över att jag har bestämt mig att ta den här tiden för oss. Det känns som att vi mår väldigt bra av det. Tänk att det skulle ta så lång tid för mig att komma till insikt över det.
20190329-IMG_0195

Annonser

MINA VILJESTARKA BARN

Jag hittade det här gamla inlägget och tyckte det var lite gulligt så kände att jag ville publicera det. Bara 4 månader efter jag skrev det 🙂

Just nu har vi två väldigt viljestarka barn här hemma. Båda verkar gå igenom sina respektive faser där de verkligen behöver få testa gränser och prova på att vara sin egen person. Och även om det är spännande så är det också stundtals ganska påfrestande. Nej, förlåt – jag menar vääääldigt påfrestande. Och jag upptäcker så många likheter och olikheter sinsemellan barnen och mellan barnen och mig.
20181007-IMG_2388 Aaron som springer iväg när något är läskigt eller han blir rädd. Märtha som börjar ta efter och går från matbordet stup i kvarten. Aaron som kan sitta still i en halv evighet för att rita eller bygga med lego eller något annat projekt. Märtha som bjuder på mat och bestämmer var alla ska sitta. Hur fint de leker med varandra. Aaron är hund och Märtha tar hand om honom och ser till att vi vuxna också hälsar ordentligt på hunden. Deras värld är så stor och spännande och ändå så liten och sorgfri. Än så länge.
20180905-IMG_7378
20180909-IMG_2174
20180909-IMG_2220
Att hitta en balansgång är det svåraste. Att inte stå i vägen för dem utan låta dem pröva vingarna. Samtidigt som jag ju vill vägleda och uppfostra och bara finnas där. Vad svårt det är. 20181007-IMG_8103
Men jag är bra på att be om förlåtelse. Nästan lika bra som Kristoffer. Och Aaron är bra på att påminna när han tycker att vi borde säga förlåt. Så något blir ju rätt i alla fall. Men ibland känns det ändå som att jag famlar i mörkret efter den rätta vägen. För tänk om jag är ute på helt fel spår?

MÄRTHA 2ÅR 5 MÅNADER +14 DAGAR

Märtha Hermine Britt. Mitt älskade lilla vilddjur. Jag är löjligt förälskad i dig emellanåt. Och andra stunder går du mig på nerverna. Du verkar ha en otroligt stark känsla för din egen integritet och ditt Jag just nu. Allt kan du själv. Och mamma och pappa är dumma. Du frågar ”vem är det” om allt du ser. Vill att Aaron ska visa vägen för dig och härmar honom. Och han leder dig (oftast) glatt. Han visar dig vägen och du följer den. Ni snurrar runt och du kiknar av skratt.
20180731-IMG_6347 Ditt mimspel är som något från en annan värld och jag blir ofta full i skratt när jag ser dig grimasera över något. 20180803-IMG_1996
Du älskar att ta hand om oss. Vill laga servera ”mat” i sandlådan eller i köket på ert rum. Kommer på att pappa har skadat sig och behöver plåster, trots att han säger att han inte har ont (eftersom ontet du refererar till skedde för typ 2 veckor sedan…), men du insisterar. För du vet ju bättre.
20180802-IMG_6437
Du ser till att vi tvättar håret ordentligt. Vilket innebär att vi kan sitta vid matbordet och du, när du har ätit färdigt, ber oss att ”luta bakåt” och schamponerar in håret och sköljer ur det med osynligt vatten.
20180801-IMG_6395 20180730-IMG_6246
20180727-IMG_6182
Jag blir varm när jag tänker på vilken stark person du är. Även om det gör mig både matt och smått galen emellanåt. Men jag ska försöka se till att hitta ett sätt så att du alltid får fortsätta vara så där stark och omtänksam.

JAG ÄLSKAR MAMMA

Igår kväll när jag skulle natta så kom de där orden. Som jag längtat efter dem. Länge har hon berättat att hon älskar vindruvor och bokstavskex och Alfons Åberg och dockan och Bomma och allt annat som dyker upp i hennes väg. Men plötsligt händer det. De där bevingade orden.

Jag älskar mamma

Så sa hon. Och jag tänker försöka ignorera det faktumet att hon sa det lika lättvindligt som hon sa att hon älskade TVn idag. För det är så himla fint att få höra.

20180318-IMG_3043
Jag älskar dig Märtha

MÄRTHA 2 ÅR

Kan ni fatta det? Nej inte jag heller. Men idag. Idag är min lilla lilla 2 år. Min lilla lilla som inte är så lilla lilla lilla längre. Som är stark och modig. Som har en egen vilja som är nästintill orubblig. Som är tuff men som kryper nära och vill hålla fast mina bröst för att det gör henne trygg. Som har så mycket bus i blicken att jag blir både matt och hänförd på samma gång.

Som tar för sig och vill visa att hon kan själv men ändå föredrar att bli buren uppför trappan så hon kan få lägga armarna om ens hals. Som har en sångrepertoar utan dess like. Som älskar att vara med men inte har några problem att underhålla sig själv. Som går oss på nerverna allt som oftast men gör oss så oändligt rika.

De här senaste två åren har hon vält upp och ner på allt och ändå på något sätt klistrat ihop vår familj ännu mer.
20171226-IMG_1234 20180107-IMG_2078
20171223-IMG_1039
Grattis på födelsedagen Märtha! Vi älskar dig.

MÄRTHAS ORD

När vi var nere hos min lillebror och hälsade på lilla Erik så pratade vi lite om språkutveckling hos barn. Aaron pratade ganska tidigt. När Märtha föddes pratade han tydliga treordsmeningar (”jag älsar dig”, ”jag bära bebis sele” och andra fina saker). Både Märtha och Gustav är något senare i talet men det är ändå så tydligt att de förstår vad vi säger och att de svarar på sitt språk. Vi pratade om färger och Gustav kan inte säga ”blå” än men har kunde teckna det klockrent, för det har han lärt sig på förskolan där de använder en del tecken. Då slog det dåliga samvetet till hos mig. Eller. Jag vet inte om jag kan kalla det för dåligt samvete. Men med Märtha hade jag en tanke på att jag skulle lära mig teckna. Är till och med med i en facebookgrupp just av denna anledning. Men det har liksom bara runnit ut i sanden. Känns lite trist.

Fast bara de senaste två veckorna har hon dock utvecklats enormt i talet. och det måste jag ju få skryta lite om. Vi läser ju böcker med barnen varje kväll och det är så härligt att höra hur nära hon är i uttalet nu och härmar när vi läser. ”Dä ä mamma” säger hon och pekar på en bild på mig. Aaron kallar hon för ”Ara”, sig själv för ”Tätha” och Kristoffer är ett felfritt ”Pappa” som dock ibland råkar bli ”fafa”. Så kan hon säga ”kama” (=krama) vilket är ett himla mysigt ord att få höra från sina barn. ”Min mamma” är annars en mening hon använder frekvent just nu också. ”Bomma” dvs bolibompa och bolibompadraken är stora favoriter och hon vill sjunga och dansa Bomma med oss varje dag. Aaron tycker inte lika mycket om Bomma utan gillar mer ”Manni lilla ponny” (=My Little Pony)
20171203-IMG_1316
20171111-IMG_1007
Jag tänkte jag skulle börja lista allt hon kan säga, men hon kan så mycket nu så det är lite klurigt att få ner på papper. Och det är lätt att glömma att hon inte pratar felfritt eftersom hon är så tydlig i sin kommunikation. Men här kommer ändå ett kort urval. För jag tror att jag själv kommer vilja läsa det om ett år. Och, let’s face it. Jag skriver ju bloggen för mig egen skull. Inte för er. Hoppas ni inte tar illa upp
20171202-IMG_1283
Några av Märthas ord

  • ningning = välling
  • Bomma = Bolibompa/Bolibompadraken
  • fika = fika
  • dippi = syftar på något att dippa maten i t.ex. ketchup eller balsamico sås
  • hänor = stjärna/stjärnor
  • böst = bröst/amma
  • bajs = majs/bajs/snor (inte så noga vilket verkar det som)
  • måna = många ärtor
  • ätto = ärtor (efter att vi rättat henne när hon säger måna)
  • A-ton = Aston
  • bäna = bära
  • kaka = pepparkaka/pannkaka/kaka (samma ändelse liksom så är väl inte fel)
  • (v)attis = vatten

BARN SOM KAN SJÄLV

Follow my blog with Bloglovin
20170728-IMG_8703
Aaron kan skriva sitt namn. Alldeles själv. Han kan skriva sitt namn. När lärde han sig det? Varför var inte jag där? Jag är så otroligt stolt över honom och samtidigt mår jag dåligt över det. För att jag inte var där. Han älskar ju att måla. Nästan varje dag de senaste veckorna har han målat en bunt med teckningar till mig. Jag frågar om dem, vad de föreställer och förundras över hans värld. Men det slog mig inte att han skulle göra som de andra barnen och skriva sitt namn på teckningen. Utan hjälp från någon vuxen. Älskade barn.

Jag tror att jag mår dåligt för det är som att få svart på vitt att jag inte kommer vara med och uppleva allt i hans liv. Han klarar sig ändå. Utan min hjälp. Och även om det är det som är målet så är det fortfarande jobbigt. Att inte känna sig behövd på samma sätt.

Och Märtha sedan. Kan själv. Allt kan hon själv. Eller vill i alla fall kunna själv. Hon vill ta på sig själv, tvätta händerna själv, ta av sig själv, tvätta händerna själv torka sig själv och tvätta händerna själv lite mer. Just tvätta händerna är upphov till flest konflikter här hemma. Märtha anser inte att det finns någon tidsbegränsning på hur länge hon kan tvätta händerna. Jag och Kristoffer är av en annan åsikt.

Vet ni vad mer hon kan? Hon kan sjunga. Hon kan inte prata, men hon kan sjunga och hålla rätt ton. Hon sjunger björnen sover, sjörövarfabbe, imsevimsespindel, en liten båt med flera med flera. Och så dansar hon. Så fort en melodi spelas, eller vi börjar sjunga eller prata om att dansa. Då dansar hon.

Mina fina underbara barn.

Att vara utan dem i så många dagar var säkert nyttigt, men jag känner att jag vill vara med dem hela tiden nu. Vill inte ha dem på förskolan. Vill bara vara tillsammans med dem hela tiden. Det är så svårt att säga nej till Aaron när han vill somna och hålla min hand. Eller försöka förklara för Märtha att nej, nu är nog faktiskt mjölken slut i brösten. Jag ligger länge i Aarons säng, låter Märtha försöka amma trots att hon bara blir förbannad på att det inte kommer något.

De kanske kan själv, och de kanske inte behöver mig så mycket längre. Men jag behöver dem. Jag kan inte själv.