MÄRTHAS ORD

När vi var nere hos min lillebror och hälsade på lilla Erik så pratade vi lite om språkutveckling hos barn. Aaron pratade ganska tidigt. När Märtha föddes pratade han tydliga treordsmeningar (”jag älsar dig”, ”jag bära bebis sele” och andra fina saker). Både Märtha och Gustav är något senare i talet men det är ändå så tydligt att de förstår vad vi säger och att de svarar på sitt språk. Vi pratade om färger och Gustav kan inte säga ”blå” än men har kunde teckna det klockrent, för det har han lärt sig på förskolan där de använder en del tecken. Då slog det dåliga samvetet till hos mig. Eller. Jag vet inte om jag kan kalla det för dåligt samvete. Men med Märtha hade jag en tanke på att jag skulle lära mig teckna. Är till och med med i en facebookgrupp just av denna anledning. Men det har liksom bara runnit ut i sanden. Känns lite trist.

Fast bara de senaste två veckorna har hon dock utvecklats enormt i talet. och det måste jag ju få skryta lite om. Vi läser ju böcker med barnen varje kväll och det är så härligt att höra hur nära hon är i uttalet nu och härmar när vi läser. ”Dä ä mamma” säger hon och pekar på en bild på mig. Aaron kallar hon för ”Ara”, sig själv för ”Tätha” och Kristoffer är ett felfritt ”Pappa” som dock ibland råkar bli ”fafa”. Så kan hon säga ”kama” (=krama) vilket är ett himla mysigt ord att få höra från sina barn. ”Min mamma” är annars en mening hon använder frekvent just nu också. ”Bomma” dvs bolibompa och bolibompadraken är stora favoriter och hon vill sjunga och dansa Bomma med oss varje dag. Aaron tycker inte lika mycket om Bomma utan gillar mer ”Manni lilla ponny” (=My Little Pony)
20171203-IMG_1316
20171111-IMG_1007
Jag tänkte jag skulle börja lista allt hon kan säga, men hon kan så mycket nu så det är lite klurigt att få ner på papper. Och det är lätt att glömma att hon inte pratar felfritt eftersom hon är så tydlig i sin kommunikation. Men här kommer ändå ett kort urval. För jag tror att jag själv kommer vilja läsa det om ett år. Och, let’s face it. Jag skriver ju bloggen för mig egen skull. Inte för er. Hoppas ni inte tar illa upp
20171202-IMG_1283
Några av Märthas ord

  • ningning = välling
  • Bomma = Bolibompa/Bolibompadraken
  • fika = fika
  • dippi = syftar på något att dippa maten i t.ex. ketchup eller balsamico sås
  • hänor = stjärna/stjärnor
  • böst = bröst/amma
  • bajs = majs/bajs/snor (inte så noga vilket verkar det som)
  • måna = många ärtor
  • ätto = ärtor (efter att vi rättat henne när hon säger måna)
  • A-ton = Aston
  • bäna = bära
  • kaka = pepparkaka/pannkaka/kaka (samma ändelse liksom så är väl inte fel)
  • (v)attis = vatten
Annonser

BARN SOM KAN SJÄLV

Follow my blog with Bloglovin
20170728-IMG_8703
Aaron kan skriva sitt namn. Alldeles själv. Han kan skriva sitt namn. När lärde han sig det? Varför var inte jag där? Jag är så otroligt stolt över honom och samtidigt mår jag dåligt över det. För att jag inte var där. Han älskar ju att måla. Nästan varje dag de senaste veckorna har han målat en bunt med teckningar till mig. Jag frågar om dem, vad de föreställer och förundras över hans värld. Men det slog mig inte att han skulle göra som de andra barnen och skriva sitt namn på teckningen. Utan hjälp från någon vuxen. Älskade barn.

Jag tror att jag mår dåligt för det är som att få svart på vitt att jag inte kommer vara med och uppleva allt i hans liv. Han klarar sig ändå. Utan min hjälp. Och även om det är det som är målet så är det fortfarande jobbigt. Att inte känna sig behövd på samma sätt.

Och Märtha sedan. Kan själv. Allt kan hon själv. Eller vill i alla fall kunna själv. Hon vill ta på sig själv, tvätta händerna själv, ta av sig själv, tvätta händerna själv torka sig själv och tvätta händerna själv lite mer. Just tvätta händerna är upphov till flest konflikter här hemma. Märtha anser inte att det finns någon tidsbegränsning på hur länge hon kan tvätta händerna. Jag och Kristoffer är av en annan åsikt.

Vet ni vad mer hon kan? Hon kan sjunga. Hon kan inte prata, men hon kan sjunga och hålla rätt ton. Hon sjunger björnen sover, sjörövarfabbe, imsevimsespindel, en liten båt med flera med flera. Och så dansar hon. Så fort en melodi spelas, eller vi börjar sjunga eller prata om att dansa. Då dansar hon.

Mina fina underbara barn.

Att vara utan dem i så många dagar var säkert nyttigt, men jag känner att jag vill vara med dem hela tiden nu. Vill inte ha dem på förskolan. Vill bara vara tillsammans med dem hela tiden. Det är så svårt att säga nej till Aaron när han vill somna och hålla min hand. Eller försöka förklara för Märtha att nej, nu är nog faktiskt mjölken slut i brösten. Jag ligger länge i Aarons säng, låter Märtha försöka amma trots att hon bara blir förbannad på att det inte kommer något.

De kanske kan själv, och de kanske inte behöver mig så mycket längre. Men jag behöver dem. Jag kan inte själv.

MÄRTHA 1.7 AARON 3.9

Igår fyllde min gudson Gustav 2 år och vi fick lov att fira honom. Tänk att den där lilla kotten blivit så stor redan. Hissnande. Och eftersom Gustav blivit så stor så betyder ju det att Aaron och Märtha också blivit himla stora. Idag blir ju Märtha 1 år och 7 månader. Och Aaron är snart 3år och 9 månader. Kanske dags att göra en liten sammanfattning.

Märtha 1 år och 7 månader
20170902-IMG_9239 Johan fyller 30 år ALV ALV
Märtha. Min lilla mört. Tänk att du har en så otroligt stark vilja. Och jag vet ingen som kan blänga lika hänsynslöst som du när du är missnöjd. Men du kan också bli sprudlande glad lika snabbt.

Du kiknar av skratt när Aaron jagar dig och ibland jävlas du med honom och tar en leksak bara för att få honom att springa efter dig. Jag tänker mycket på dig som en tuff lillasyster. En lillasyster som liksom får hänga med och som vågar utmana din mycket försiktigare storebror.

Du har äntligen börjat äta lite mer ordentligt på förskolan och det känns som att du har börjat komma in i vardagen där.

Du pratar så mycket. Många ord som trillar över varandra när du ska försöka få fram vad du vill ha sagt. Och mycket av det du säger förstår vi ju också, även om jag inte skulle säga att du pratar på riktigt än.
Och så sjunger du. Och dansar.
Aaron 3år och snart 9 månader Emma & Stefan 20170801-IMG_8742
20170902-IMG_9231
Det känns som att något har börjat lossna hos dig. Jag vet inte riktigt vad men plötsligt är våra lekar mer avancerade. På förskolan säger de också att du börjat ta för dig mer och sådant gör mig glad och lugnad. För det har varit en ganska stökig miljö där. Stor rotation på personalen och väldigt många barn som ska ses.

Men när vi är hemma har vi vår egen frizon. Vi flyttas in i en helt annan värld när vi leker och jag älskar att få följa med dit. Du är så försiktig och har en stark känsla över vad som är rätt eller fel. Jag går ofta omkring med dåligt samvete över att jag inte hinner leka så mycket med dig som jag skulle vilja/orka.

En liten skvallerbytta är du också, i alla fall när det kommer till saker som Märtha gjort (och hon hittar ju dessutom på väldigt mycket rackartyg). Fast än så länge är jag väldigt tacksam över det för du kommer och berättar om när Märtha håller på att göra den ena livsfarliga saken efter den andra.

Johan fyller 30 år

AARON 3,5 ÅR OCH MÄRTHA 1 ÅR OCH 4 MÅNADER

På midsommarafton blev Märtha 1 år och 4 månader. Därför tänkte jag att det var på tiden för en liten uppdatering. Men jag slår ihop det så att det blir om både Aaron och Märtha.

Vi börjar med den förstfödda.

Aaron, snart 3,5 år
20170608-IMG_7344 Aaron har mycket tankar och idéer för sig just nu. Han läser gärna bok själv. Det har han visserligen alltid gjort men nu är det så att ibland på kvällen så vill han inte att vi ska läsa utan istället vill han själv ligga med en bok. Han blir lätt frustrerad när han inte får som han vill. Då slår han på saker runt omkring sig. Soffor, och stolar och legobitar som råkar vara i vägen får sig en ordentlig omgång. 20170615-IMG_7620
Han pratar mycket om allt spännande som finns på hans ”jobb”. När han berättar om allt roligt som finns på hans jobb så är det som att han pratar i världens längsta meningar och det är nästan så att jag passar mig för att andas innan han är klar för det är liksom så himla mycket han vill få sagt och jag vill inte störa det. Där finns en zebra-ridskola, dinosaurier, björnar och en djungel. Det finns stora maskiner där och bara fantasin verkar sätta gränserna. Om du kan drömma det – så finns det.
20170603-IMG_7164 Favoritprogrammet på TV är Pyjamshjältarna. Det gör inte mycket att vi ser om avsnitten igen och igen, Aaron verkar aldrig trötta på dem.
Midsommar 2017 Märtha, 1 år 4 månader
20170615-IMG_7625
Märtha är lika pratglad som Aaron. Hennes ordföråd växer och jag känner hur starkt jag längtar efter att hon klarar av att säga Aaron. Det känns så viktigt för mig och jag tror att det är viktigt för henne också. Men än så länge låter det mest som ”mamma” när hon försöker säga Aaron.
Midsommar 2017
Hon är inne i en tydlig period av att vilja försöka allt själv. Hon ska borsta tänderna själv, klättra in i bilen själv, spänna fast sig själv, ta på sig kläderna själv etc etc. Problem uppstår dock eftersom hon inte kan/får göra allt själv och hon blir helt absurt förbannad på mig och Kristoffer när vi ska försöka hjälpa henne med någon av nämnda saker. Hon skriker och gråter och visar med hela sin kropp hur missnöjd hon är.

20170615-IMG_7635 Hon har blivit jätterädd för hundar, robotgräsklipparen och katter. Om hon är själv på marken och t.ex. Sälma eller Aston (Jönköpingskusinernas nya hundvalp) kommer mot henne så spänner hon kroppen och vrålar och gråter till någon plockar upp henne. Om hon är i famnen på någon så vinkar hon för glatta livet och verkar lite lugnare men det gör mig ledsen att se henne så otroligt rädd. Hon som annars är så orädd. Vi försöker att ta hennes oro på allvar samtidigt som vi inte försöker förstora upp det. Vi försöker helt enkelt ta vara på hennes nyfikenhet som är kvar för djur samtidigt som vi visar att det är okej att vara rädd. Hoppas jag i alla fall. Midsommar 2017
Mina små barn.

Att de är varandras bästa vänner – nåja, i den mån som en 3,5åring och en 1,5åring kan vara det – är så fint att se. Jag vet att andra pratat om det men det är verkligen en helt annan sak att sitta och få uppleva det själv på första parkett. När jag ser de båda gå hand i hand, skrattandes, busandes, så känner jag mig så rik och det är som att tiden får lov att stå stilla. För inget annat betyder något här i världen än att de har varandra. 20170601-IMG_7112
20170603-IMG_7169

INSKOLNING AVKLARAD

Mina blogginlägg tenderar att produceras mycket ojämt just nu. Det beror på att jag har ofantligt mycket att göra på jobbet och att vi dessutom är sjuka hela familjen. Vissa kväller kommer jag hem, lyssnar på barnagnäll i två timmar, nattar, och får sedan natta om Märtha mellan typ 20-22. Därefter är huvudet och kroppen ganska mör och kreativiteten tämligen död.
20170408-IMG_6293 Men. Hur kul är det att lyssna på ursäkter egentligen? Nä, just det. Inte speciellt intressant. Jag har ju egentligen en massa saker jag skulle kunna skriva om. Typ som att vi har skolat in Märtha på ett familjedaghem i Älvängen nu. Så planen är att Kristoffer är föräldraledig måndag-tisdag och jag varannan fredag, övriga tider blir det jobb+förskola. Känns som ett ganska okej upplägg. Jag är inte direkt sugen på att behöva köra 12km fram och tillbaka mellan förskolan och familjedaghemmet, men det är ju en lösning som vi tror kan funka fram till sommaren ändå. Sedan räknar vi kallt med att få plats på Aarons förskola i augusti. Vi prövar oss fram helt enkelt. 20170408-IMG_6235
Och märker vi att det inte alls går så kanske vi tar kontakt med någon privat barnpassnings/aupair/nanny-firma istället. Men det är verkligen en plan-B, kanske till och med plan-C…
20170408-IMG_6285
Kristoffer har kört hela inskolningen med Märtha och hon verkar vara totalt orädd. Promenerar rätt in och verkar inte uttrycka någon form av saknad. Än i alla fall. Vår lilla tuffing. Tänk att jag redan nu tänker på henne som en helt självständig och kapabel individ. Jag ser framför mig hur hon är en sådan som inte backar. En sådan som står upp för sin storebror och sina vänner även om det är lite läskigt. Älskade lilla Märttis.

MÄRTHA 1 ÅR 1 MÅNAD 5 DAGAR

20170225-IMG_5536
Här kommer en kort uppdateringen om Märtha just nu. För att 1 år, 1 månad och 5 dagar är så himla jämt och bra…

  • Hon har börjat ”prata” lite mer. Vi förstår t.ex. vad som betyder mamma, pappa, katt, titta, vatten. Inte för att det alltid låter rätt men för att det helt enkelt är tydligt att det är det hon menar. Hon pratar mycket nonsensspråk och det märks att hon kämpar för att kommunicera med oss.
  • Hon har börjat intressera sig för böcker. Hon tycker att det är roligt att lyssna när vi läser och när vi har läst klart vill hon läsa boken igen och igen. Det är skitkul tycker jag och det känns verkligen som att vi har gått upp en nivå i kommunikationen.
  • Hon sover numera en gång på dagen och det funkar ganska bra. Efter en kortare fas av att vänja sig vid det försöker vi nu hålla samma tider som Aarons förskola (vilket för oss innebär ungefär frukost vid 8, fika 10, lunch 11.30, sova 12-14, fika 15, amma 16.30, kvällsmat 17.30, sova 19)
  • Hon äter jättebra just nu. Långt ifrån allt men det hon gillar äter hon gärna mycket av.
  • Idag ska vi besöka ett familjedaghem (det som tidigare hette dagmamma) i Älvängen för att se om det kan vara något för oss. Vi blev erbjudna en förskoleplats i Surte men det låg så jäkla långt bort tyckte vi så fick tacka nej. Men det funkar inte att Kristoffer är hemma 4 dagar i veckan. Han behöver kunna jobba mer men jag vill inte gå ner i tid eftersom jag precis bytt jobb så vi hoppas verkligen på en lösning med familjedaghem. Återkommer när vi vet mer om det.

KÄMPA LINA

När Märtha var alldeles ny kom en rädsla smygande inom mig att jag höll på att tappa kontakten med Aaron. Mitt älskade lilla barn. Det kändes som att jag plötsligt inte kände honom längre för han blev så stor och som en annan person. Nu har det gått mer än ett år och de där rädslorna har till viss del besannats. Visst låter det hemskt. Men så är det. Jag känner i hela kroppen att jag inte kan ägna all min uppmärksamhet åt honom. Jag förstår honom inte lika väl som innan. Men jag är glad att vi nu börjat simma igen. Så att vi får den tiden tillsammans. Bara han och jag.

Han kommer alltid att vara den som öppnade mina ögon och visade mig hur mäktig och himlastormande en kärlek kan vara. Han kommer alltid att vara den första personen som tanken på att förlora gör att det knyter sig i bröstet på mig och jag på allvar funderar på om jag skulle klara att leva utan eller om jag helt enkelt skulle dö av ett brustet hjärta för. Med honom har allt varit så stort och omtumlande. Så många första gången. Så många nya situationer som skakar om kroppen.

Men nu känner jag mig också mer hoppfull. Jag förstår att jag kanske måste kämpa på ett annat sätt. Kämpa för att hitta ett sätt att vara både Aarons och Märthas ljudligaste hejarklack. Kämpa för att båda ska känna att jag alltid finns där för dem. Kämpa för att banden mellan mig och båda mina barn ska vara det starkaste som finns. Och den känslan gör mig inte ett dugg rädd. Den gör mig beslutsam och målmedveten och den fyller mig med tacksamhet över det jag har.
Linas 30årsdag
20170302-IMG_5614
20170316-IMG_5710