TIPS: NETFLIX DOKUMENTÄREN CHEF’S TABLE

I måndags när Kristoffer var på innebandyn passade jag på att göra något jag väldigt sällan gör. Jag kollade på TV. Ensam. I vanliga fall kollar vi alltid på TV tillsammans. Men eftersom Märtha vaknade ca en gång i halvtimmen för att hon hade feber och var hostig, så kunde jag liksom inte starta igång något. Och då blev det alltså en Netflix dokumentär som jag tog mig an.
Bildresultat för chef's table netflix

Bildresultat för chef's table
Jag kollade på den som handlade om Massimo Bottura som har restaurangen Osteria Francescana. Med tre stjärnor i Michelin-guiden. O M G. Alltså jag blir så imponerad. Och så hungrig. Allt såg så spännande och fantastiskt ut. Jag vill verkligen verkligen tipsa om den. Men också tipsa om att inte se den när ni är hungra för shit alltså. Jag fick ett litet bryt och var tvungen och gå och skära av en bit parmesan till mig själv när det var ett inlägg om parmesan.

Jag gillade också hur hela avsnittet delvis var en hyllning till Massimos fru Lara som enligt honom själv och andra som jobbade där, var hela nyckeln till framgången. Generellt tycker jag annars att kockar (framgångsrika kockar) känns som ett. eh. eget släkte. Men med henne i bilden så gjordes Massimo mänsklig. Det var liksom inte ”one man for himself” utan snarare att hans framgång var frukten av deras förhållande. Fint tyckte jag.

Här är förresten en bild på en annan parmesan-älskare, ätandes parmesan direkt ur skålen 🙂
Emma & Stefan
P.s skaparna bakom denna dokumentär har även gjort Jiro Dreams of Sushi vilket också är en helt fantastisk dokumentär.

p.s2 de kommande två avsnitten som vi nu har kollat på var inte alls lika bra. Eller de som avsnittet handlade om kändes helt enkelt allt för osympatiska till skillnad mot Massimo. Är jättebesviken. Men som tur är finns det 3 säsonger så jag hoppas ändå att det finns ett gäng guldkorn kvar.

Annonser

RECEPT JAG VILL TESTA

Här kommer ett gäng recept jag vill testa. Varning. Du kan bli hungrig!

Brown butter scallops with parmesan risotto

Jag älskar pilgrimsmusslor. Jag älskar risotto. Jag älskar parmesan. Jag älskar smör. Alltså låter denna rätt som att den är som gjord för mig. Vi har dessutom en hög med pilgrimsmusslor hemma som vi köpt från fiskbilen som vi måste använda innan de blir dåliga. (Kunde bara köpa ett gigantiskt paket pilgrimsmusslor så det är därför vi har massa över.)

Fresh Caprese Salad with a Twist
Fresh Caprese Salad with a Twist ... Nothing says Summer quite like a fresh and zesty tomato salad!

Vi har fått en hel hög med tomater som ska tas om hand om. En liten nätt caprese-sallad kanske skulle passa bra då. Denna ser ju gudomligt god ut. Alternativt kommer jag och Kristoffer leva på denna när vi åker till Rom. Ahhhh! *låter som Homer när han ser något gott*

TWO BITE CROSTINI PARTY IDEAS W/ RECIPES

De här grejerna skulle jag gärna smaka men jag vet inte riktigt om jag skulle klara att göra dem själv. Ser ganska avancerat ut tycker jag. Men jag älskar smårätter och att pröva många smaker så tror att en bricka med det här skulle vara min kopp te.

Okej. Det var allt. Nu ska jag återgå till att ta hand om sjuka barn. Eller försöka komma på hur jag ska få bilderna på bloggen att vara lika stora…

p.s. för bildkälla och recept – se respektive länk på recept-rubrikerna eller kolla mitt pinterest-konto

VARM POTATISSALLAD

Den här sommaren har än så länge bjudit på en massa god mat. En hel del av maten har vi dessutom komponerat ihop själv. Har verkligen försökt testa många vegetariska rätter och det känns bra i själen. Speciellt med tanke på vad som står i den här studien.

Hos Elsa Billgren hittade jag ett smarrigt recept på en varm potatissallad som vi bjöd på under ”vår” mat-dag med Kristoffers familj i Sjötorp. Något modifierad utifrån de egna förutsättningarna, men annars i stort sett samma. Det blev så himla gott att vi lagade den bara några dagar efter att vi kommit hem till Alafors. Fast då med egenodlade potatisar, rödbetor, morötter, sallad och sockerärtor. I receptet hade Elsa kokt färskpotatis men vi körde stekt färskpotatis av gårdagens rester. Stekta i rikligt med smör of course. Blev sjukt gott. Till salladen serverade vi grillad halloumi och grillade majskolvar med parmesan på och så någon form av vinegrette.
20170725-IMG_8650 20170725-IMG_8651
20170725-IMG_8652

PURJOLÖKSSOPPA

Okej, förlåt. Det blev lite overload på matinläggen nu. Men jag kom på att jag inte berättat om den här fantastiska lilla aperitifen som vi fick på mina svärföräldras favoritrestaurang när vi var i Spanien. Denna ljuvliga lilla soppa som visade sig vara en purjolökssoppa (förutsatt att inte min spanska/engelska är helt åt fanders – i så fall kan det ha varit vad som helst) så len och så smakrik att vi beställde in två till eftersom Märtha slukade min.
20170608-IMG_7356

Jag vet inte hur väl det framgår av bilden men den serverades i pytteformar med olivolja (tror jag det var, vad annars liksom?), små krutonger och lite gräslöksklipp. Nu känner jag att jag måste försöka återskapa denna smaksensation här hemma på något sätt. Jag tänker mig att den säkert har både grädde och vitt vin i. Någon som läser som vågar sig på en gissning?

Rackars. Jag borde verkligen ha frågat efter en lite mer utförlig beskrivning av receptet, men med tanke på kyparens knackiga engelska och min bristfälliga spanska så var det inte riktigt läge för det.

HALLOUMI STROGANOFF

För ett tag sedan läste jag om någon som gjort halloumi stroganoff. Alltså en vegetarisk stroganoff med halloumi i. Detta tyckte jag lät så himla gott och jag har riktigt gått och längtat efter att få pröva att göra det själv. Så i söndags blev det äntligen dags för att göra ett försök. Jag hade i röda linser, morotsstavar, skivad paprika, gullök, vitlök, lite äppelbitar som barnen inte ätit upp, krossade tomater, grönsaksbuljong, balsamvinäger, halloumi (stekt separat och bara tillagd den sista minuten) och så kryddat med timjan och svartpeppar. Ris och majs serverades till. Det blev väldigt lyckat måste jag säga. Eller ja. Jag och Kristoffer och Märtha gillade det. Och Aaron gillade riset och majsen (men det är ungefär vad han brukar äta när vi serverar något som liknar en gryta/korvstroganoff). Kan verkligen rekommendera andra att testa detta.

Dock ljuger alla recept om att det bara ska ta 15-20 minuter. Tre olika recept hittade jag med den tidsangivelsen men det är ändå lögn. Räkna med en sisådär 40 min om du inte vill ha stenhårda morötter och linser (och hinna koka riset i din riskokare som du naturligtvis äger eftersom du, som jag, är en smart människa. right?) säger jag, så hamnar du närmare sanningen.

Här är en bild som jag inte har tagit på en maträtt som någon annan lagat och fotat. Det är så det skulle kunnat sett ut om jag hade varit matbloggare och planerat att jag skulle blogga om det jag åt. Vi kan väl låtsas att det smakade och såg ut som något Linnea skulle ha serverat 🙂

160534

Bildkälla: Coop fast receptet på bilden är det här

BANANCHIPS

Vi brukar äta yoghurt med havrepuffar och müsli till frukost ibland. Och nu senaste gången vi köpte müsli blev det en sort med torkade bananer i. Detta tyckte Aaron var festlig och så berättade jag för honom att vi kan testa att göra det själv. Sagt och gjort. I helgen testade vi att göra det. Resultatet blev snyggare än jag vågade hoppas på. Tyvärr är det lite för lika kola i konsistensen. Jag tror att jag gjorde dem för tunna och kanske inte körde dem tillräckligt länge i ugnen. Är det någon som läser som sitter inne på ett bra bananchips-knep?
Bananchips

GASTROTABERNA PICOTEO OCH DERAS ATÚN BRUTAL

Tidigare när vi varit i Spanien har jag varit ganska oimpolerad av maten. Tycker över lag att vi mest ramlat in på turistfällor. Men igår åt vi en fantastisk lunch. En av mina bästa matupplevelser faktiskt. Naturligtvis har jag noll bildbevis över detta vilket både känns synd och på samma gång ”äkta”. Det känns lite som att i dagens samhälle så har det liksom inte hänt om jag inte fotar det. Så är det ju så klart inte. Men ibland känns det som det. Jaja. Sidospår.

Upplägget inför besöket var sådär. Aaron hade inte sovit och höll på att somna när vi satte oss och ville bara att farfar skulle komma (vilket han gjorde, men inte snabbt nog), Märtha hade däremot sovit och var full av energi och inte alls sugen på att sitta still. Jag och Kristoffer var svettiga och hungriga. Jag var stingslig och irriterad och utgick från att jag inte skulle kunna äta så mycket utan bara försöka underhålla Märtha. Men. Allt liksom bara föll på plats. Och blev så jäkla lyckat. Kristoffers mamma beställde sin vara trogen en caesarsallad och vi andra massa olika rätter (inte riktigt tapas, men tapas-andan fanns ju där) att dela på. Vi fick in pannkakor med nutella, risotto mascarpone, pommes frittes, olika bröd, gratinerade ostron, Kebab de langostinos, fantastiska vårrullar. OCH. Den godaste tonfisk jag NÅGONSIN ätit.

Alltså herre min skapare.

Jag har aldrig tyckt om tonfisk. Varken rå eller tillagad. Men denna. Alltså jag finner inga ord. Helt fantastiskt. Den liksom bara smälte i munnen. Perfektion.

Picoteo – jäklar vad du levererade!

Skärmavbild 2017-06-04 kl. 20.44.44