DRÖNARFILM OCH OCOOLA HUSFÖRSÄLJARE

Ångesten. Usch.

Jag och Kristoffer är verkligen inga coola husförsäljare. Vi oroar oss över ungefär allt som skulle kunna gå dåligt med att sälja huset. Jag blir nervös när folk säger att ”det kommer inte vara några problem för er att få sålt huset” för really – vad vet de om det? Att kunna följa försäljningen på hemsidan är helt fantastiskt. Men också väldigt väldigt jobbigt. För det öppnar upp att analysera all fakta och alla grafer. ”Borde det vara fler inbokade på visningen nu?” funderar vi på dag 1 efter att det har lagts upp. Och så säger vi att vi inte ska kolla mer på statistiken. Men gör det ändå. För vi är dåliga på att följa våra egna råd. Nu har det gått 5 dagar sedan annonsen lades upp och det är några fler inbokade, men vi håller ändå på att överanalysera all statistik.

Ah well. Snart drar vi till Rom och jag tror det blir perfekt för att släppa tankarna på husförsäljningen lite.

Här kommer en film på huset förresten. Fint va? Känns som att jag befinner mig i the Sims 😊

Annonser

OM ATT VÄLJA BORT DET OTÄCKA I (ELSA BESKOWS) SAGOR

Jag älskar Elsa Beskows sagor. De är så vackert illustrerade och när jag läser dem så får det mig att känna mig som en person som liksom hyllar historien. Att jag läser klassiska och ”bra” verk för mina barn gör på något sätt att jag är en bra förälder. (Ja, nej jag säger inte att det är logiskt, men det är så jag känner). Men. Alltså saken är den att jag mår lite dåligt av att läsa vissa sagor. Det blir nämligen så tydligt att de är skrivna i en helt annan tid. En tid när barn inte riktigt var så mycket värda. Eller djur heller för den delen. I en barnbok från 2017 tror jag ALDRIG att det skulle förkomma meningar om att Petter och Lotta ska ”få smaka på riset” eller att Pelle är en ”slarver” för att han kommer till skräddaren och ber honom sy kläder mot betalning/arbete. (Liksom wtf. Här kommer Pelle och ber snällt skräddaren att sy kläder eftersom han vuxit ur sina gamla och då blir skräddaren arg? Vad skulle Pelle kunna gjort annorlunda för att inte var en slarver i skräddarens ögon undrar jag. Och farbror Blå som vill slå stackars Pelle och Lotta som uppenbarligen inte alls hade valt själva att bli uppkastade på den där björnen? Hur tänkte han där? Nej. Vuxna. Fy fan för oss ibland.)

Så jag väljer att hoppa över de där delarna som jag inte tycker är okej, när jag läser för Aaron. Jag tycker t.ex. att han fortfarande är för liten för att jag ska prata om vuxna som slår barn. Han får gärna titta på de vackra bilderna och drömma sig bort till en annan värld. Och den världen är rakt igenom god fortfarande. Det bestämmer jag. Det ser jag som min rätt som förälder. Och när han tycker att sagor med troll är läskiga, så hoppar vi över de där läskiga sidorna. Det bestämmer han. För det är hans rätt som mitt barn.
20160924-IMG_3361

VI HAR KÖPT HUS!!!

ahhh! Igår skrev vi på papprena till ett nytt hus i Kungsbacka. Ja inte nytt-nytt men ett annat hus. Shit! Kan ni fatta! Det känns så jäkla stort. Både huset i sig och det faktum att vi vågade. Det har 1,5 plan och källare (140+120 kvadrat) och garage och typ samma storlek på tomten som vi har nu. Den 4 januari får vi tillträde. Nu gäller det bars att få sålt huset i Alafors och rodda med allt sånt.

Någon som flyttat nyligen som har tips och råd på vägen?

IMG_0208.JPG

Så här ser matsalen ut på prospektet. 

FÖR TOLV ÅR SEDAN

I år är det 12 år sedan jag flyttade till Göteborg, började på Chalmers och träffade Kristoffer. Igår var det faktiskt kom jag på nu. Alltså igår hade jag och Kristoffer varit tillsammans i 12 år. Hurra för oss! UnderbaraClara skrev så fint om vad som hänt i sitt liv de senaste nio åren så jag blev inspirerad att göra samma sak. Fast för de senaste 12 åren

Om jag skulle åka tillbaka till Lina 20 år gammal skulle jag säga nått sånt här:

Hej, vad rolig att se dig! Vi är verkligen sjukt lika fast du har lite lockigare och ljusare hår. Och ja, vi är förstås himla lika mamma också. Om ett gäng år kommer du klippa dig i exakt samma frisyr som henne och bli knäpp när du går förbi en spegel för att du tror att du är henne. Men det växer ut 🙂

Du kommer fixa utbildningen – ja matten också även om den är ett helvete nu. Det kommer vara tufft och det blir en hel del omtentor men i slutändan tar du igenom det. Och du kommer ha så jäkla roligt här på V. Jag hade velat skicka med dig en massa råd så att du blir den den personen jag vet att du kommer bli liiiite snabbare. Men jag vet att du måste gå igenom det själv. Både det fina och det jobbiga.
Sedan kommer du få ett jobb. Ett bra jobb med fina kollegor bara 15min från lägenheten du och Totte äger. Ja, fast då kommer du inte kalla honom Totte förstås. För då är du ”vuxen” och vuxna människor använder förnamn så det blir Kristoffer. Ni två kommer göra så mycket skoj ihop och du kommer lita på honom till 100%. Han är din klippa i stormen och om 12 år är han lika snygg men lite smartare än nu. Ni kommer resa tillsammans och se världen.
Men viktigast är att ni blir en familj. Där jag kommer ifrån har du två fantastiska barn och du kommer bli golvad av kärleken till dem. Deras namn tänker jag inte avslöja mer än att du inte har med dem på någon lista. Jo ett av mellannamnen är faktiskt med. Och om bara några dagar eller timmar eller precis nu blir du faster för andra gången. Det du! Faster Lina.

Just nu funderar ni på att köpa ett hus för lite dryga 5 Mkr. Kan du ju tänka på när du njuter av dina CSN-pengar i Verum med femkronors ölen.

Ha så skoj och hångla upp din man -eh jag menar din kille -lite extra. Han, Kristoffer, Totte, kom nämligen hem från en konferens i Vancouver igår med en ordentlig förkylning så han behöver alla festliga hångelminnen han kan få.
IMG_0139 19102011-IMG_3569
Kristoffers promotion
år 2011-198
20170606-IMG_7299
20170601-IMG_7112

HUSRELATIONER

Vi kollar på hus. Igen. En gedigen villa från 60-talet som ligger på bra läge i Kungsbacka. Men. Jag är fortfarande lite skadad efter förra hus-letar-vändan då jag (vi) engagerade oss så otroligt mycket i ett hus. Ett hus som dessutom bara ligger knappa 100 m bort från det vi tittar på nu. Det här huset har egentligen allt vi vill ha. Stora renoveringar gjorda så som tak, bergvärme, två stora badrum och allmänt fix. Samtidigt som det finns mycket kvar (t.ex. kök och trädgård) som gör att vi kan sätta vår egen prägel på det. Men jag känner mig ändå distanserad. Visst att det är mycket pengar. Men det skrämmer mig inte så mycket. Det kommer alltid att vara mycket pengar. Såvida vi inte får för oss att dra till skogs.

Jag kan se mig själv gå omkring i det här huset, titta ut mot trädgården och känna att ”ja, det här känns helt rätt”. Samtidigt är jag rädd för att jag liksom behöver ”komma över” det där andra huset innan jag går vidare med detta. Sjukt egentligen. Som om det vore en relation jag pratar om. Fast det kanske det är?

OM ATT GÖRA SAKER PÅ EGEN HAND

En fin sak med att resa själv är känslan av duglighet som infinner sig hos mig. När jag reser tillsammans med Kristoffer låter jag ofta honom ha koll på allt viktigt. Men när jag reser själv så är det upp till mig att ta ansvar. Och det är en skön frihetskänsla det skapar att bara få tänka på sig själv och lösa de problemen som uppstår. Nu när jag dessutom premiärflyget inrikes och fått se en massa svenska flygplatser som jag aldrig sett förut, känner jag mig mer lugn och mer säker i mig själv hur konstigt det än låter.

Just nu är ju Kristoffer dessutom i Vancouver ett gäng dagar och jag är den som ska se till att barnen överlever och förhoppningsvis lite till. Det är så klart utmanande och jobbigt. Men det finns också en viss frihetskänsla med det.  När du inte har någon annan att förlita dig på än dig själv. Sådant tror jag är nyttigt ibland. Även om jag inte på något sätt skulle vilja vara ensamstående förälder. Men ja. Ibland är det helt enkelt lite fint att bli påmind om vad jag klarar. Och det är inte lite det 😉