KLICKAT HEM JULKLAPPARNA

Nu så. Julklapparna beställda. Check! Så jäkla härligt. Inte den saftiga summan pengar som drogs på kontot men lyxen i att kunna sitta hemma och klicka hem allt man önskar. Den känslan är härlig.  Gud vad skönt det är att slippa gå i affärer! Älskar att det är så smidigt. Nu har jag bara kanske tre saker kvar, som jag också ska beställa på nätet, innan jag är helt färdig.
godjul2017-5

I år byter vi julklappar med barnen och kör Secret Santa med Kristoffers familj. Med min familj har vi skippat julklapparna även i år. Ganska skönt men också en viss tomhet. Kanske mest Kristoffer som saknar det men delar av mig håller med om att det hade varit mysigt att ge något i alla fall. Men jag tycker att balansgången är så svår. Om man bara ska ge för en liten summa pengar är risken att det bara blir någon slit-och-släng-grej tycker jag. Men om det blir för stora summor så är det inte heller så kul för då blir det plötsligt ett himla projekt. Men jag gillar ju grejen med att slå in julklappar, komma på rim och även faktiskt att få julklappar. Jag är ju inte en grinch rakt igenom liksom.

Ja men ni hör ju. Jag kan tydligen inte bestämma mig över vad jag gillar och inte gillar gällande julklappars vara eller icke vara. Mer än att jag gillar att kunna beställa allt på nätet då 🙂20161222-IMG_4517

Annonser

MJÖLKIGT FILTER

Helt apropå ingenting.

20171203-IMG_1333_mjolk

Jag har precis insett hur man gör när man ska få till ett mjölkigt filter på sina bilder. Typ i alla fall. Jag är långt i från en expert men det är kul att testa åtminstone. Jag tänker att det är inte alla sammanhang där bilderna passar att vara på det här sättet men jag har liksom inte kommit till insikt om exakt vilka tillfällen det är. Så just nu prövar jag mig fram hej vilt. Och det känns som en uppenbarelse. Det är så skoj att upptäcka nya trix liksom. Speciellt enkla sådana. Tyvärr har jobbet få ta alldeles för mycket plats i livet den senaste tiden och jag har inte orkat ägna kvällarna åt något annat än det. Men när det lugnar ner sig så hoppas jag att jag ska kunna sitta mer med bilderna. Jag gillar ju det.

20171203-IMG_1313_mjolk
20171203-IMG_1308_mjolk

OBEFOGAD KRITIK

Är ni bra på att hantera obefogad kritik? Min kropp är det inte.

Jag fick ett mail. Ett riktigt rövigt mail. Ett stort missförstånd och mitt namn stod i mottagarfältet. Men även om jag visste att det var ett missförstånd. Även om jag visste att personen skrev i affekt och bara ville ha någon att ta ut sin frustration på så kunde jag inte styra över hur jag reagerade på det.
Händer som skakar. Röst som inte håller. Plötslig frossa. Någon form sv sjukt adrenalinpåslag. Hade det varit jag för 7 år sedan som tog emot mailet hade jag förmodligen börjat storgråta. Istället resulterade det ”bara” i att jag tappade fokus under resten av dagen. Att allt jag gjorde fick en anda av ”what’s the point?” över sig. Att jag liksom gav upp på förhand.

Och sånt här gör mig så förbannad. Varför kan jag inte lyckas styra bort tankarna när jag vet att felet inte är mitt? Varför ska jag tillåta mig att låta en sådan sak ta över en hel dag?

Nu var det här ett ganska extremt exempel men mönstret kan appliceras på många situationer som uppstår. Och jag funderar på om det finns något bra sätt för att liksom trycka på en reset-knapp. Så att jag skulle nollställs mig själv typ. Om någon läser detta vet – snälla säg till.

UPP I SADELN IGEN?

5D0D86D1-CCC5-4044-8C71-321B45BD5FAE.jpeg
Jag funderar på att ta upp ridningen igen efter ett ganska långt uppehåll. Men var börjar jag? Den lilla erfarenhet jag har av ridskolor gör att jag inte är ett skit intresserad av det. Jag vill heller inte tävla. Jag vill komma till ett stall där det finns en lagom mängd boxplatser, sköna ridvägar utanför stallet så jag kan få rida ut och någon form av belyst paddock för mörka kvällar. Också viktigt att det är ett stall som inte ligger för långt bort. Jag vill alltså ha samma förutsättningar som jag växte upp med. Jag vill ha Risarp fast i Kungsbacka-området.
år 2011-88 Jag söker på nätet om medryttare och blir skrämd när jag läser om en massa begrepp jag inte känner till. Licenser jag inte har. Finns det några bra hemsidor som är lite mer riktade till mig och inte till en 15årig tjej med hopptävlingsdrömmar? Harplinge
år 2011-643
Jag tycker att tröskeln känns så hög. Steget så stort. Jag tänker på alla stall jag varit i. Hur rutinerna varit olika i alla. Hur gästvänliga vissa varit och hur oförlåtande andra har varit. Vågar jag utsätta mig för det där? Utsätta mig för att det blir fel?
20150711-IMG_2096 20150711-IMG_2091
Om det är någon som läser som känner till ett sånt där snällt stall i Kungsbackaområdet så snälla säg till mig. Ett stall med fina ridvägar och väl omhändertagna hästar. Det hade varit så kul. Om jag bara vågar.

SÖNDAG MED SNÖ

I helgen kom snön till oss för första gången den här vintern. Åh vad jag älskar snön! Min svärmor som är i Sydafrika nu och njuter av värmen tyckte synd om oss men jag skulle helt ärligt inte vilja vara någon annanstans.

Aaron och Märtha som tillsammans sitter och tittar ut förväntansfullt på de första små flingorna. Ja, men jo det kanske var så egentligen attMärtha mest hakade på Aaron men ändå. Att se hur i alla fall han blir sprudlade glad av snön, precis som jag, och skyndar sig för att dra på sig overallen. Sådant gör mig så genomlycklig i själen.
20171119-IMG_1090 20171119-IMG_1093
20171119-IMG_1124 20171119-IMG_1143
20171119-IMG_1166 20171119-IMG_1211
Vi var ute och cyklade men skidhjälm, byggde snögubbe med grannarna, åkte pulka och när vi kom in sedan tog jag och barnen ett skönt bad medan Kristoffer lagade en smaskig gryta. Tänk om alla söndagar fick vara så där?

STATUS JUST NU

Jag är trött på att vara hostig. Har haft någon form av förkylning i kroppen under så lång tid att jag inte riktigt kan minnas när jag var frisk sist. Innan var det med halsont som skar som knivar i halsen. Nu är det hostan som håller mig vaken på natten. Det är otroligt tröttsamt att inte kunna sova för att ens hosta håller en vaken.

Men det var inte det jag skulle skriva. Eller jo. Kanske lite. Jag tänkte helt enkelt göra en klassisk statusuppdatering. Så ni vet. (På våra möten på jobbet kör vi med in-check och ut-check vilket betyder att alla som vill bara kan berätta lite kort hur deras status är för stunden, om någon behöver gå tidigare, har sjuka barn, massa projekt som inte hinns med etc).
20171112-IMG_1070
– Kristoffer har varit i Bilbao i två dagar och jag och barnen har försökt överleva själva. Första nattningen gick riktigt riktigt dåligt. Jag blev arg och höjde rösten och gjorde båda barnen jätteledsna. Sådant är så jävla psykiskt påfrestande. Speciellt när man är trött och hängig. Men andra gick bättre i alla fall. Jag vet inte vad det är för fel på mig varför jag är så dålig på att natta själv. Ska nog försöka komma in i en rutin att natta båda barnen lite oftare tror jag.
20171111-IMG_1022 – Märtha tycker just nu att det bästa i livet är att ta av och sedan försöka ta på sig blöjan. Det gör mig och Kristoffer tokiga. Speciellt när vi håller på med nattningen och hon tar av sig pyjamas och blöja och sedan kissar i sängen. Jag fattar ju att hon tycker att det är häftigt att hon vet hur hon ska göra för att klara ta av blöjan själv och jag ser hur hon kämpar med att ta på den igen. Men jag vill försöka säga till henne att vissa saker behöver hon helt enkelt inte lära sig. Bättre då att vi övar gå på pottan. 20171111-IMG_1011
– Aaron pratar mycket om att han vill komma hem och leka med andra barn eller att han vill att de ska komma till oss. Vi har varit väldigt dåliga på detta och nästan bara lekt med våra egna kompisar som har barn i Aarons ålder. Det är spännande att han visar att han vill leka med andra barn men jag känner mig som en så ond person när han pratar om kompisarna på förskolan som han inte kommer träffa igen. Alla fina små barn i hans grupp som han tycker så mycket om. Hur ska det gå när vi flyttar egentligen?

– Vi ska försöka få till ett långt jullov för Aaron och Märtha så att bytet till nya förskolan ska kännas lite enklare men jag oroar mig en del över det.

– Idag ska vi i alla fall (förhoppningsvis, om vi kan parera det jäkla EU-toppmötet) ta oss till Kungsbacka för att träffa den förskolan där vi fått platserbjudande på. Den ligger lite längre bort än vad vi hade tänkt oss så om den inte visar sig vara otroligt bra kommer vi nog försöka byta till något närmare sedan. Men en sak i taget.

ERIK OCH KUSINERNA

I helgen var vi nere och fick träffa min nyaste lilla brorson. 1,5 månad har han hunnit bli och det är ju helt galet att vi inte kunnat ses innan nu. Men en försäljning, resa till Rom och sjukdomar har kommit emellan. Men bättre sent än aldrig.
Han liknar inte någon tycker jag. Lilla Erik. Massa hår och klarblå ögon. Han liknar visserligen min mamma lite och Johan lite om jag anstränger mig. Men mest är han nog sig själv. Hoppas att han alltid ska få vara det.

20171111-IMG_1061

De ”stora” barnen – alltså Märtha, Gustav och Aaron – lekte för glatta livet och jag älskar att se hur startsträckan krymper för varje gång de ses. Mina egna kusiner har betytt otroligt mycket för mig och jag hoppas att Aaron och Märtha kommer känna på samma sätt.