OM PLAST

Idag är det FN-dagen. Och idag hände en fin sak som visserligen inte har med FN att göra men med jordens välmående. Idag tog EU nämligen ett stort steg framåt för att att man ska förbjuda användandet av (vissa) engångsartiklar i plast till 2021.

”Single-use plastic items such as plates, cutlery, straws, balloon sticks or cotton buds, will be banned in the EU under plans adopted on Wednesday.”

Förslaget röstades igenom med en stark majoritet och är kanske det mest ambitiösa lagförslaget någonsin som finns mot att minska plast som annars hamnar i haven. (Eller i alla fall ett av de mest ambitiösa eftersom förslaget gäller för hela EU.) Så jäkla fint tycker jag! Verkligen ett steg i rätt riktig. Nu väntar ytterligare förhandlingar innan det är helt i hamn men det känns verkligen lovande. Läs mer om det här vettja: Plastic Oceans: MEPs back EU ban on throwaway plastics by 2021
Enhetsdagar i Stömstad 20180727-IMG_6132
20181007-IMG_8157
Och förresten. Nu när jag ändå är inne på ämnet plast vill jag passa på att tipsa om mina fina kollegors arbete med att kartlägga förekomsten av mikroplaster i trafikmiljön.

Föroreningar och mikroplast i dagvatten är ju som ni kanske vet ett stort bekymmer. I de flesta fall leds dagvattnet rakt ut i vattendrag och vidare ut i naturen eller havet. Och även när dagvattnet leds vidare till reningsverk hjälper inte det nämnvärt eftersom reningsverken inte är utformade för att rena vattnet från mikroplaster. Enligt rapporten så tyder allt på att de mesta av föroreningarna i dagvattnet kommer från just vägtrafiken.

Inte lika upplyftande att läsa som ett lagförslag kanske ni tänker men kunskap är makt och för att förändra måste vi veta vad vi ska förändra. Och resultatet i projektet bidrar till att vi på sikt kan uppnå flera av de svenska miljömålen.

Också jäkligt fint

Här är en länk till den för den som är sugen på att läsa mer : Förekomst och spridning av mikroplast, gummi och asfaltspartiklar från vägtrafik 

 

Annonser

TVÅ SERIER OCH ETT INLÄGG

Helt apropå ingenting så tänkte jag dela med mig av en lista av saker jag gillar just nu. Eller ja. Egentligen var det saker som jag gillade förra veckan men eftersom min á-jour hållning med bloggen är lite sisådär så får ni ta det för vad det är. Men här kommer den alltså.

Nummer 1. Svenska Nyheter på svt-play. Jesper Rönndahls svenska version av en Late Night show(?) med Seth Myers, John Oliver eller annan valfri amerikansk late night-snubbe. Satirprogram som är underhållande och skarpt. Tycker dock att de delarna med Sandra ilar är skitdåligt, men bortsett från det, ett väldigt sevärt program. Det jag gillar är att det är så mycket som skaver. Att han är medveten om sin priviligierade ställning och ifrågasätter den. Det är så att man skruvar lite på sig i soffan emellan skratten. På ett bra sätt.

Nummer 2. Andra delen i Mia Skäringers serie Kroppshets på svt-play. Med Stina Wolter som så vackert berättar om sin syster som gick bort i anorexia. Otroligt gripande och fint.  Första och andra delen är också bra men inte lika stämningsfullt sorgliga. (Nu tror jag för övrigt att jag tänker ganska mycket på att försöka ha en sund inställning till mat och att jag försöker lägga en god grund för att mina barn ska få en sund inställning till mat. Men det är inte fel att lära sig mer om det. Det är aldrig fel att lära sig mer om något.)

Nummer 3. Inredning. Blir ni också trötta på att typ ALLT ser likadant ut. Well. Jag har lösningen. Klicka in dig på Sandras blogg och ta del av hennes läsares fantastiska sovrum. På riktigt personliga sovrum där det syns att någon bor. Bilder som inte är sönderstylade eller speciellt tillrättalagda. Fin grej ändå. Gillade att Hedvig bor i sina föräldrars garderob ❤

EL TORCAL DE ANTEQUERA

Jag skrev ju att vi inte gjorde några större utflykter, men en av de få utflykterna som vi faktiskt genomförde innefattade en tur till El Torcal de Antequera. Det är ett naturreservat ungefär en timmes bilresa från Fuengirola. Vi var här för 3 år sedan också men då var det sådan kraftig dimma att vi inte riktigt såg någonting, än mindre vågade ge oss ut på någon av vandringslederna.

Men i år kände vi att det var dags att göra ett nytt försök.

Det är ganska stor skillnad på att ”vandra” med barn och att vandra med andra vuxna. Eller det kanske i och för sig bara handlar om mina barn när jag tänker efter. Min gudson Gustav verkar ju liksom kunna gå hur långt som helst (han är 3 år) vilket min lillebror hävdar beror på allt ”gräsklippande” han ägnar sig åt 🙂

Men tillbaka till mina barn. Märtha blir lack efter några meters promenad och vill bli buren. Aaron orkar lite längre men sedan börjar han också prata om att det är för varmt, han är törstig, han vill vara i skuggan, kan vi ha gått vilse etc etc. Trots vetskapen om detta bestämde vi oss på semestern att vi skulle försöka gå den enklare leden (bah! Enkel?!) när vi besökte El Torcal.
20180924-IMG_7897 20180924-IMG_7917
20180924-IMG_2299
El Torcal de Antequerra är alltså ett naturreservat i bergskedjan Sierra del Torcal som ligger söder om staden Antequera. Det är ett område som är känt för sina ovanliga landsformer och som har ett av de mest imponerande karstlandskapen i Europa (enligt wikipedia). Högsta punkten, Camorro de las Siete Mesas ligger på 1 336 m.ö.h. Förutom den spännande geologin ska det också finnas många intressant djur och växter. Aaron såg fram emot att få se getter (Iberisk stenbock) men tyvärr såg vi bara spår av dem. (Något han pratade om resten av dagen. ”Jag tyckte det var tråkigt att vi inte såg några getter” …)
20180924-IMG_7907
20180924-IMG_7899 20180924-IMG_7906
Kristoffers mamma, som har lite problem att gå insåg snabbt att det här inte var något för henne, men jag, Kristoffer, Kristoffers pappa, Aaron och Märtha gav oss ut på den 1,5 km långa vandringsleden som var markerad som enkel i guideboken. Den var inte enkel. När jag och Kristoffer har gått enklare vandringleder i USA har dessa mer eller mindre varit handikappanpassade. Denna var långt ifrån handikappanpassad. Det var trångt och brant och sylvassa buskar utanför stigen. Det slutade med att vi fick turas om att bära barnen ganska stora delar av sträckan.
20180924-IMG_7918
20180924-IMG_2311
Ändå måste jag säga att ett besök till El Torcal verkligen är häftigt och något jag kan rekommendera – om man har lite äldre eller mer vandringsvana barn i alla fall. För landskapet där är otroligt häftigt. Det är en geolog eller geoteknikers dröm och utsikten är strålande.
20180924-IMG_7925 20180924-IMG_7932
Och ja. Det var väl egentligen bara det jag ville säga. Har ni vägarna förbi El Torcal. Åk dit.
20180924-IMG_7910
Glad fredag!

BLOGGTIPS

Här satt jag och tänkte kanske sätta ihop någon form av inspirationskollage (typ som Sandra gjorde) baserat på en ”outfit” jag såg på en tjej på Lindex idag som jag äääälskade och vill kopiera rakt av. (Btw – ni märker hur välbevandrad jag är i mode-svängen som behöver sätta citationstecken runt ”outfit” för att det är ett så ovant ord för mig att ta i min mun. Anayways.) Men instället hamnade jag på Trendensers blogg som tar upp ämnet konsumption och flygresor och då tappade jag lusten att konsumera mera helt enkelt.

Därför byter jag helt sonika inriktning och tar ett klassiskt fredags-tips. In och läs Fridas inlägg, om ni inte redan gjort det.
Rom2017-68 21102011-IMG_3777
Olympic Peninsula
Jag tyckte det var bra framförallt för att det inte handlade om ”här är tio små saker du kan göra för miljön” som du lätt kan hitta i diverse bloggar och tidningar, när det ändå är det där stora valen som räknas. Det är de stora obekväma besluten som betyder att du inte skaffar ett till barn, inte flyger iväg på den där svinbilliga weekendresan till New York etc etc. Samtidigt känner jag mig lite kluven i frågan. För jag är samtidigt rätt övertygad om att det är svårt att göra världsförändringar på individnivå. Faktiskt tror jag att det är omöjligt. Jag tror att det behövs mer kraftfulla incitament för att få influencers att sluta resa var och varannan vecka, få företag att sluta flyga sina medarbetare medllan Göteborg och Stockholm, få genomsnittssvensken att äta mindre kött eller köra mindre bil.

Så. Eh. Glad fredag då…

 

LÄNKTIPS OM TEXTILIER

Jag skulle vilja tipsa om en bra artikel som rör material i kläder. Fick själv tips om den via en miljögrupp på Facebook. Generellt är just den där gruppen en sådan som man måste plocka russinen ur kakan ur och jag skäms lite över att jag är med i den. Men. Även en blind höna kan hitta korn.

Här är länken: Materialskolan

Jag funderar nämligen mycket på att jag skulle vilja utöka min garderob med kläder i mer hållbara material. Igår tror jag att allt jag hade på mig var i någon form av polyester och det är ju mindre roligt. Men jag insåg också när jag började läsa på lite om material hur otroligt lite jag kan om det ämnet. Just polyester vet jag ju om att jag inte ens borde äga (om vi ser till klädernas livslängd och framställning av materialet) men det finns massa andra spännande både bra och dåliga material som jag inte hade en aning om.

Ja. Det får bli dagens tips i alla fall.

UMEÅTIPS?

Idag åker jag upp till Umeå på jobb. Tänk va. Först ett helt liv utan att vistas norröver och sedan Luleå och Umeå inom loppet av två veckor. Den här gången ska jag till och med övernatta där. Så nu undrar jag om det finns någon som har lite tips på typ någon restaurang eller någon lämplig sevärdhet som jag kan ta mig an i eftermiddag/kväll?

Annars är det mest den här personen jag tänker på när jag hör Umeå. Och det kommer jag ju inte så värst långt på inne i stan tänker jag mig…

underbara clara 2
Underbara Clara i Umeåguiden

TIPS: NETFLIX DOKUMENTÄREN CHEF’S TABLE

I måndags när Kristoffer var på innebandyn passade jag på att göra något jag väldigt sällan gör. Jag kollade på TV. Ensam. I vanliga fall kollar vi alltid på TV tillsammans. Men eftersom Märtha vaknade ca en gång i halvtimmen för att hon hade feber och var hostig, så kunde jag liksom inte starta igång något. Och då blev det alltså en Netflix dokumentär som jag tog mig an.
Bildresultat för chef's table netflix

Bildresultat för chef's table
Jag kollade på den som handlade om Massimo Bottura som har restaurangen Osteria Francescana. Med tre stjärnor i Michelin-guiden. O M G. Alltså jag blir så imponerad. Och så hungrig. Allt såg så spännande och fantastiskt ut. Jag vill verkligen verkligen tipsa om den. Men också tipsa om att inte se den när ni är hungra för shit alltså. Jag fick ett litet bryt och var tvungen och gå och skära av en bit parmesan till mig själv när det var ett inlägg om parmesan.

Jag gillade också hur hela avsnittet delvis var en hyllning till Massimos fru Lara som enligt honom själv och andra som jobbade där, var hela nyckeln till framgången. Generellt tycker jag annars att kockar (framgångsrika kockar) känns som ett. eh. eget släkte. Men med henne i bilden så gjordes Massimo mänsklig. Det var liksom inte ”one man for himself” utan snarare att hans framgång var frukten av deras förhållande. Fint tyckte jag.

Här är förresten en bild på en annan parmesan-älskare, ätandes parmesan direkt ur skålen 🙂
Emma & Stefan
P.s skaparna bakom denna dokumentär har även gjort Jiro Dreams of Sushi vilket också är en helt fantastisk dokumentär.

p.s2 de kommande två avsnitten som vi nu har kollat på var inte alls lika bra. Eller de som avsnittet handlade om kändes helt enkelt allt för osympatiska till skillnad mot Massimo. Är jättebesviken. Men som tur är finns det 3 säsonger så jag hoppas ändå att det finns ett gäng guldkorn kvar.