SÖNDAG MED SNÖ

I helgen kom snön till oss för första gången den här vintern. Åh vad jag älskar snön! Min svärmor som är i Sydafrika nu och njuter av värmen tyckte synd om oss men jag skulle helt ärligt inte vilja vara någon annanstans.

Aaron och Märtha som tillsammans sitter och tittar ut förväntansfullt på de första små flingorna. Ja, men jo det kanske var så egentligen attMärtha mest hakade på Aaron men ändå. Att se hur i alla fall han blir sprudlade glad av snön, precis som jag, och skyndar sig för att dra på sig overallen. Sådant gör mig så genomlycklig i själen.
20171119-IMG_1090 20171119-IMG_1093
20171119-IMG_1124 20171119-IMG_1143
20171119-IMG_1166 20171119-IMG_1211
Vi var ute och cyklade men skidhjälm, byggde snögubbe med grannarna, åkte pulka och när vi kom in sedan tog jag och barnen ett skönt bad medan Kristoffer lagade en smaskig gryta. Tänk om alla söndagar fick vara så där?

Annonser

STATUS JUST NU

Jag är trött på att vara hostig. Har haft någon form av förkylning i kroppen under så lång tid att jag inte riktigt kan minnas när jag var frisk sist. Innan var det med halsont som skar som knivar i halsen. Nu är det hostan som håller mig vaken på natten. Det är otroligt tröttsamt att inte kunna sova för att ens hosta håller en vaken.

Men det var inte det jag skulle skriva. Eller jo. Kanske lite. Jag tänkte helt enkelt göra en klassisk statusuppdatering. Så ni vet. (På våra möten på jobbet kör vi med in-check och ut-check vilket betyder att alla som vill bara kan berätta lite kort hur deras status är för stunden, om någon behöver gå tidigare, har sjuka barn, massa projekt som inte hinns med etc).
20171112-IMG_1070
– Kristoffer har varit i Bilbao i två dagar och jag och barnen har försökt överleva själva. Första nattningen gick riktigt riktigt dåligt. Jag blev arg och höjde rösten och gjorde båda barnen jätteledsna. Sådant är så jävla psykiskt påfrestande. Speciellt när man är trött och hängig. Men andra gick bättre i alla fall. Jag vet inte vad det är för fel på mig varför jag är så dålig på att natta själv. Ska nog försöka komma in i en rutin att natta båda barnen lite oftare tror jag.
20171111-IMG_1022 – Märtha tycker just nu att det bästa i livet är att ta av och sedan försöka ta på sig blöjan. Det gör mig och Kristoffer tokiga. Speciellt när vi håller på med nattningen och hon tar av sig pyjamas och blöja och sedan kissar i sängen. Jag fattar ju att hon tycker att det är häftigt att hon vet hur hon ska göra för att klara ta av blöjan själv och jag ser hur hon kämpar med att ta på den igen. Men jag vill försöka säga till henne att vissa saker behöver hon helt enkelt inte lära sig. Bättre då att vi övar gå på pottan. 20171111-IMG_1011
– Aaron pratar mycket om att han vill komma hem och leka med andra barn eller att han vill att de ska komma till oss. Vi har varit väldigt dåliga på detta och nästan bara lekt med våra egna kompisar som har barn i Aarons ålder. Det är spännande att han visar att han vill leka med andra barn men jag känner mig som en så ond person när han pratar om kompisarna på förskolan som han inte kommer träffa igen. Alla fina små barn i hans grupp som han tycker så mycket om. Hur ska det gå när vi flyttar egentligen?

– Vi ska försöka få till ett långt jullov för Aaron och Märtha så att bytet till nya förskolan ska kännas lite enklare men jag oroar mig en del över det.

– Idag ska vi i alla fall (förhoppningsvis, om vi kan parera det jäkla EU-toppmötet) ta oss till Kungsbacka för att träffa den förskolan där vi fått platserbjudande på. Den ligger lite längre bort än vad vi hade tänkt oss så om den inte visar sig vara otroligt bra kommer vi nog försöka byta till något närmare sedan. Men en sak i taget.

ERIK OCH KUSINERNA

I helgen var vi nere och fick träffa min nyaste lilla brorson. 1,5 månad har han hunnit bli och det är ju helt galet att vi inte kunnat ses innan nu. Men en försäljning, resa till Rom och sjukdomar har kommit emellan. Men bättre sent än aldrig.
Han liknar inte någon tycker jag. Lilla Erik. Massa hår och klarblå ögon. Han liknar visserligen min mamma lite och Johan lite om jag anstränger mig. Men mest är han nog sig själv. Hoppas att han alltid ska få vara det.

20171111-IMG_1061

De ”stora” barnen – alltså Märtha, Gustav och Aaron – lekte för glatta livet och jag älskar att se hur startsträckan krymper för varje gång de ses. Mina egna kusiner har betytt otroligt mycket för mig och jag hoppas att Aaron och Märtha kommer känna på samma sätt.

TRYGGHET OCH SJÄLVKÄNSLA

Det finns en sak som är jobbig med hela #metoo kampanjen utöver det uppenbara att nästan alla kvinnor i hela världen kan skriva under med just #metoo. Och det är de tankarna som sveper tag om mig när jag tänker på våra barn. Inte bara mina egna barn. Utan alla barn. Jag vill så gärna se en förändring i världen. Jag vill att min Aaron ska få fortsätta vara oskyldig. Jag vill att han ska få fortsätta vara mjuk om han vill det. Jag vill inte att samhället ska lära honom att ”boys will be boys” eller att han inte behöver tänka på konsekvenserna av sitt aggerande. Jag vill kunna stötta honom. Jag vill ge honom en grundtrygghet som sitter djupt inombords. Jag vill att hans kompass alltid ska peka på det som är rätt.

Som så många gånger när något är jobbigt finner jag tröst i Harry Potter. Ja, det låter skitfånigt. Jag vet. Men det funkar för mig. Och jag har säkert skrivit det många gånger tidigare men vissa ord och uttryck fastnar liksom.

Dark times lie ahead of us and there will be a time when we must choose between what is easy and what is right. J.K. Rowling, Harry Potter and the Goblet of Fire

Jag tänker att det är framförallt Aaron som kommer att kräva stöttning. Kanske tänker jag så eftersom jag ”vet” vilken värld som väntar Märtha. Även om jag inte vill veta. Jag vill inte att hon ska lära sig att gå med nyckelknippan mellan fingrarna när hon är 16 år och går hem själv i mörkret. Men jag är en gnutta cynisk och vågar därför påstå att jag ”vet” vad som väntar. Ungefär samma sak som väntade mig. Samma sak som väntade min mamma. Samma sak som väntade hennes mamma. Men det är framförallt inte i ”hennes värld” som det behövs en förändring. Nej, det är i ”Aarons värld”. Och jag vill ju vara med och skapa en förändring där. Så långt jag kan i alla fall. Även om jag inte kan styra samhällets värderingar.

Okej. Jag svamlar. Egentligen hade jag inte tänkt skriva något om #metoo. Jag hade bara tänkt skriva att jag beställt två böcker. Med känsla för barns självkänsla och
Ditt kompetenta barn : på väg mot nya värderingar för familjen som jag ser som någon form av vidareutbildning i mitt föräldraskap. En tidigt julklapp liksom. Och ett sätt för mig att försöka bli lite bättre på att ingjuta trygghet i mina barn.

MASSA INREDNING JAG PINNAT

Ska vi gå igenom lite inredningsinspiration? Ja! Det är klart att vi ska. Tänk var härligt det är att få sitta och fundera på hur det ska se ut i ens hem. I drömmen får man också ha obegränsat med pengar och det gör allt så mycket lättare 🙂

Än så länge är mina tankar otroligt ofokuserade. Jag känner mig mest som en svamp som sitter och suger åt mig allt jag tycker är vackert. Jag har alltså ingen plan med hur jag ska ta alla vill-ha-bilder till verkligheten. Men jag tänker att det inte gör så mycket. Ibland kanske det bara får vara okej att tycka saker är fint. Så får vi se hur verkligheten blir sedan. Ingen av bilderna är mina utan länkar till alla finns i min pinterestmapp.

Studio Arhoj Ceramics heimatbaum.com-2 Ideas to Steal from 5 Gorgeous Scandinavian Kitchens | Apartment TherapyPersonlig mix och loppisfynd i vackra sekelskiftesvåningenA great mix of vintage and inexpensive pieces with colour added through prints & accessories Galleri - Linda Åhman Interior Designer
★FRA HJEMMEKONTORET emsloo.blogg.se -Grått och vitt med fint gammalt skåp. Chiffonjen från vinder!?
Living by W. Sittebenk, seng, sjenk, tv-benk.. Kjøkkenskap fra Ikea kan brukes til det meste, og jeg har brukt skapene fra Metod-serien til fine oppbevaringsløsninger – helt andre steder enn på kjøkkenet. Jeg vet

LÖRDAGEN DEN 21 OKTOBER

Sista heldagen i Rom var lördagen. Dagen därpå skulle vi gå upp okristligt tidigt för att åka med planet 06.55 tillbaka till Götelaborg.

Lördagen bestämde vi oss för att gå upp tidigt och komma ut till lite olika monument innan resten av turisterna vaknat. Efter att ha bockat av ett gäng tog vi oss vidare upp till Villa Borgheses trädgårdar där jag hade hoppats på en fin utsikt över staden. Visste dock inte vart vi skulle gå så vi gick helt enkelt mest omkring och spanade in den delen av stan. Sedan sprang vi på ett otroligt mysigt litet café med fokus på torkad frukt där vi åt vår frukost i lugn och ro.

Rom2017-142

Rom2017-145
Rom2017-147 Rom2017-148
Rom2017-152 Rom2017-155
Rom2017-161 Rom2017-166
Rom2017-169

Resten av dagen ägnades helt enkelt åt att promenera omkring, äta god mat och längta hem lite (mycket!) till barnen. Tack och lov att vi fick en smidig hemresa med tider och anslutningar som bara klaffade. Tacksam när sådant händer.

FREDAGEN DEN 20 OKTOBER

Och så tillbaka till Rom

Fredagen vaknade vi upp med vetskapen om att vi nu bara kunde invänta att köparna skrev på kontraktet och att Johan (som fått fullmakt) skulle skriva på. Sedan skulle vi inte behöva tänka mer på det. Galet.

Anyways. Dagen började tidigt eftersom vi skulle hinna med en morgontur till Vaticanmuseerna, Sixtinska kapellet och St Peterskyrkan. Vi lyckades hitta en klassisk Italiensk bar där lokalinvånarna drack sin shot espresso på stående fot vid disken. Vi vågade dock inte utmana tiden utan valde kaffet och mackorna to go, vilket (om inte språket redan gjort det) avslöjade oss som de turister vi var.

Vår guide kändes konstnärig (säkert ett ord, eller hur?) med scarf runt halsen och en liksom ovilja att behöva hålla upp den lilla pinnen med flaggan på så att ingen i hans grupp skulle komma bort. Under kommande tre timmar blev vi stoppade med så mycket information att det liksom rann över. Det fanns så vansinnigt mycket att titta på och storheten och överflödet i allt gjorde att många saker var svårt att ta in. Återigen bländades vi av ingenjörskonsten. Och konsten. Och arkitekturen. Mosaikerna i St Peterskyrkan var ofattbara. Tanken på att Michelangelo och alla andra konstnärer och skulptörer lyckats med sin konst kändes verkligen som ett konststycke i sig.
Rom2017-84 Rom2017-90
Rom2017-91 Rom2017-113

Rom2017-114

Alltså ser ni mosaiken? Helt galet. Varje bit är ungefär lika stor som en nagel. Tänk. Där har någon suttit och valt ut bitarna så att färgerna ska bli rätt. Vilket galet jobb.

Rom2017-119
Efter turen var vi ganska matta. Och hungriga och begav oss iväg till ett ställe som blivit högt raitat av TrippAdvisor men som inte var något speciellt. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet och pausade lite innan vi begav oss iväg igen. Den här gången i riktning mot Viktor Emanuel-monumentet (eller bröllopstårtan som den lite elakt kallas, berättade vår Collosseum-guide). Lite over the top tyckte nog vi också, precis som lokalbefolkningen. Och himla onödigt med eld när det är 25+ ute 🙂
Rom2017-121 Rom2017-122
Rom2017-124 Rom2017-125
Rom2017-129

Vi gick vidare och hittade en servering som jag glömt namnet på, där vi beställde buffelmozzarella, parmaskinka och varsit glas bubbel för att fira försäljningen av huset. Tillbaka till hotellet och sedan ut igen för att äta en tidig middag ute. Beställde en fantastiskt god bricka med salami och ostar. Och sedan var den dagen slut.

Rom2017-132
Rom2017-133 Rom2017-134
Rom2017-136