HELGEN SOM GICK

Ny vecka. Nya tag. Men först en recap av vad vi gjorde under helgen.

I lördags hade Märtha avslutning med sin dans och vi var med hela familjen vilket kändes mysigt och lite stort. Jo men faktiskt lite stort. Vara på avslutning hela familjen tillsammans.
20190511-IMG_0741
Sedan fortsatte lördagen med att jag tog med mig barnen för att besöka Emils lekupplevelse, på Tjolöholm, som är ett pytelitet lekland i sann Emil i Lönneberga anda. Vi började med att springa upp till Slottet men väl där ville inte Aaron gå in och Märtha sa att det var läskigt så då sprang vi tillbaka till en parkbänk där vi käkade vår medhavda frukt. Sedan anslöt lite kompisar och barnen levde rövare på Emils. Alltså verkligen levde rövare. Herre gud. Från att ha haft två ganska lugna barn har vi hux flux två bortbytingar som vrålar och brottas och gud vet vad.
20190511-IMG_0758 20190511-IMG_0780
20190511-IMG_0794 20190511-IMG_0800
Tur att de är söta i alla fall…
20190511-IMG_0806 På söndagen började vi med att ha avslutning på simningen för Aaron och sedan firade vi med att äta glass efteråt. Eller ja. Inte jag som kör min 6week men de andra. Och på eftermiddagen firade vi min guddotter Moa som fyllde ett år. Vi kom 1h sent till kalaset för vi fastnade i en bilkö utanför Lindome. Finns ju roligare sätt att spendera sin tid på än stillasittande i en bil men men. Tillslut kom vi fram och hade en jättemysig eftermiddag och kväll. Barnen lekte så himla fint och allt kändes bara härligt. 20190512-IMG_0868
20190512-IMG_0830

Annonser

OM STRESS OCH TRÄNING

Jag är nu inne på min femte vecka i min 6 week challenge. Och jag vet inte om det är tack vare träningen eller jobbets natur men jag känner mig väldigt lugn inombords just nu. Jag har precis haft en leverans där jag (delvis på grund av min egen risiga tidsplanering) varit tvungen att arbeta sent in på kvällarna i över en veckas tid. Och det har så klart varit knäckande för självförtroendet och stressigt som fan. Men det har liksom ändå inte påverkat mig. Jag har sovit som jag brukar. Jag har kunnat släppa leveransen när jag inte jobbar med den. Jag har kunnat koppla av trots att mitt arbete inte är slut när jag stänger ner datorn för dagen. Och det här är ett sådant gigantiskt steg framåt för mig. När jag jämför med förra våren, hur dåligt jag mådde då. Hur jag inte kunde sova. Hur jag inte kunde vara med barnen utan att ha mina projekt malandes i huvudet. Hur jag alltid hade nära till gråt. Det stresspåslaget som jag hade då är så långt ifrån den stress jag känt nu att det nästan känns löjligt att kalla den här situationen stressig.

En del i det är omtänksamma kollegor som stöttar och peppar. Men jag tror faktiskt att en minst lika viktig del är träningen. Och det här med att träna trots att inte motivationen finns där. Träna trots att musklerna ömmar efter föregående pass. Det har varit bra för mig. Att jag har ett måste som i förlängningen handlar om att ta hand om mig själv.

Jag är väl införstådd i hur banalt detta låter, men sakta, sakta, sakta känns det som att den här insikten landar hos mig, och det vill jag liksom dela med mig av.

BLÖDIG MAMMA

Ibland sköljer känslan över mig på ett sätt som jag fortfarande inte riktigt är beredd på. Den där villkorslösa kärleken till mina barn som jag älskar så intensivt. Det känns som att vi har gått in i en ny fas nu. De är så självständiga och klarar av så mycket på egen hand. Vi behöver inte passa varje steg de tar och vi kan prata om sådant som är mer komplext och svårt än vad vi kunde tidigare. Och trots att de inte behöver mig på samma sätt som när de var små så älskar jag det här nya. Älskar att våra roller förändras och att vi får utvecklas tillsammans.
20190420-IMG_0528
Därtill är jag så tacksam över allt fint de får uppleva. I morse blev jag t.ex helt blödig för att det satt uppe en lapp om att Aaron skulle få gå en kurs på förskolan när de övar på vad man ska göra om man går vilse. Livsviktigt och bra. Och det gjorde mig blödig för att jag tycker att det är så rätt att samhället är med och rustar våra barn för framtiden.
20190329-IMG_0191
Och deras kärleksfulla familj sedan. Att de får lära känna mor- och farföräldrar, mina farföräldrar, sina kusiner, sina sysslingar, mostrar, fastrar, farbröder och fastrar i flera led. Att de har så många som älskar dem. Att de kan känna sig hemma och trygga på många platser med andra människor. Sådant gör mig lycklig. Och när jag skalar ner allt till grunden så är det där det enda som betyder något egentligen. Att jag kan ge mina barn en kärleksfull och trygg uppväxt. Och just i detta nu så känner jag mig, hör och häpnad, faktiskt som en ganska lyckad förälder. En sjukt blödig men ack så ödmjuk sådan 😉
Märtha fyller 3 år
20190420-IMG_0552 20190420-IMG_0532
20190420-IMG_0533

SIX WEEK CHALLENGE

Förra söndagen körde jag igång med min 6week challenge. I höstas gav jag det i födelsedagspresent till Kristoffer och nu fick jag tillbaka det (i födelsedagspresent) eftersom han tyckte det var så kul och har fortsatt med träningen.

Utmaningen går ut på att under 6 veckor så ska jag träna CrossFit 3 gånger i veckan och följa en specifik diet anpassad för mig.

Målet är att hitta något som jag tycker är roligt och som jag känner att jag kan hålla på med länge. Men samtidigt ska jag inte sticka under stol med att säga att jag också vill bli mer norm-snygg. Få lite mer definierade muskler. Känna att jag orkar mer. Att jag är stark för barnen och visar dem att det är roligt att hitta en träningsform man trivs med. Så det är både ett långsiktigt mål och ett aningens mer ytligt/kortsiktigt.

Träningen går okej än så länge. Har visserligen just nu så mycket träningsvärk i magmusklerna att det gör skitont att hosta. Men men. Det går snart över. Imorgon lär jag istället ha samma onda i armarna och nästa gång i benen… Saken är bara den att maten är ofantligt tråkig. För det är ju så att för att nå bäst resultat med min utmaning så ska jag äta på ett visst sätt. Jag har en lista på vad jag får äta liksom. På listan står framförallt mycket protein och grönsaker och nästan inget fett och kolhydrater. Visst att det bara handlar om att äta så här i 6 veckor men just nu känns sex veckor som en låååång tid.

Det som är positivt med dieten (utöver att jag förhoppningsvis kommer få bra resultat och bygga muskler) är att jag har fått möjligheten att sitta med en excellista och gå igenom råvaror som inte är listade bland mina matförslag för att se hur kag kan bygga andra recept än de som redan är föreslagna. Och det är ju kul med excel 🙂 Jag har alltså insett, kanske något förenklat, att näringslära egentligen bara om matematik. Du räknar protein, fett, kolhydrater och energi. Och genom att göra mina beräkningar kan jag bygga ut lite roligare recept och därmed göra maten roligare. För sånt är viktigt. Mat ska ju vara kul.

Ah well. Vi får se hur det går. Det är i alla fall kul att komma igång med något även om det är lite pusslande att få ihop både mina och Kristoffers träningstider.

LEDIG VARANNAN FREDAG

Idag har vi varit lediga. Barnen och jag. Vi planterade tomater och cyklade på förmiddagen och efter lunch gjorde vi chokladbollar och sedan gick vi ut och byggde koja och njöt av solen. Och jag kände ett så starkt lyckorus av att få vara tillsammans med dem. Att bara få lov att vara med och sola sig i glasen av deras fantastiska syskonrelation. Vilken ynnest.
20190329-IMG_0178 20190329-IMG_0183
Jag kände också av en pockande känsla av att vilja ha fler barn. Men jag vill bara ha det enkla, lätta i så fall. Vill bara ha det rosenskimrande. Kan man få det? Nej, just det. Förresten så tänker jag att jag faktiskt är väldigt nöjd som det är och lyckligt lottad över mina två perfekta barn. Och jag vill inte rucka på det där fina vi fyra har. Det krävs lite mer än en konfliktfri dag för det 🙂
20190329-IMG_0215 20190329-IMG_0212
Anyways. Det har varit en härlig dag på alla sätt. Jag bakade scones till frukost (som var ganska äckligt btw – jag fattar ju varför det var flera år sedan jag åt det sist) och vi åt ihop alla fyra innan Kristoffer åkte till jobbet. Och sedan har dagen liksom bara flutit på utan måsten. Det här är vår bonusdag. En dag där jag skiter i städning och vika tvätt och andra tråkiga grejer. Den här dagen är bara för mig och barnen och jag är så glad över att jag har bestämt mig att ta den här tiden för oss. Det känns som att vi mår väldigt bra av det. Tänk att det skulle ta så lång tid för mig att komma till insikt över det.
20190329-IMG_0195

AARON FÖR 2 ÅR SEDAN

Ibland skriver jag lite dagbok i telefonen. Så här skrev jag om Aaron för två år sedan. Kändes lite som att jag hittade en skatt när jag läste det. Och jag kan se tillbaka på allt med så makalöst moderligt öm blick. En blick som delvis tillhör någon annan.
20170408-IMG_6267
Aaron 170314

Aaron älskar att jaga Märtha. Och hon älskar att bli jagad. Vi kryper ihop tillsammans och sedan säger vi ”nu kommer vi och tar dig” och så skyndar vi efter henne. Antingen fram och tillbaka i hallen eller runt matbordet. Ibland tycker Aaron att hon är för snabb så då får vi springa på två ben i stället 

Han älskar verkligen sin farfar. Flera gånger i veckan säger han att han längtar efter sin farmor och farfar. Ibland låtsas han packa någon väska med saker vi ska ha med ner till Spanien. Socker eller fika. 

När Ivar var här sist ville han följa med farfar till Norge och hjälpa honom att jobba. 

Han kunde konstatera att eftersom mamma tränar nu så orkar mamma rulla snöbollar ute. Eftersom man tydligen måste vara stark för det. Starrrrk!

Vi tränar mycket på bokstäver nu. A som i Aaron, ambulans och Alice. T som i traktor och tomte och Tuva. K som i Kristoffer och katt. (Ej att förväxla med H som i hund och Hugo.) L som i Lina och lejon. M som i Märtha och mormor. Osv

Han drömmer otäckt igen. Kommer upp på natten och springer genom hallen till oss och är ledsen.

 

 

 

SÄLEN 2019

Igår kväll kom vi hem efter en vecka i Sälen. Jag känner mig helt slut och fulltankad på samma gång. Kroppen är mör efter en veckas plogande ner för backarna med en liten mört mellan benen. Men framförallt är jag så sjukt lycklig över att ha fått uppleva en semester där vi verkligen är tillsammans hela familjen. Tänk att vi kan åka skidor ihop nu! Visserligen fortfarande bara i gröna (och snälla blå) backar, men ändå.
20190306-IMG_9905 20190306-IMG_9891 20190307-IMG_9982 20190305-IMG_9761 20190305-IMG_9776 Barnen var så himla duktiga. Båda gick i skidskola och de lärde sig massor. Märtha kan liksom åka knapplift själv nu! Ja, hon gör det visserligen inte frivilligt och vill så klart fortfarande helst åka med sina föräldrar men det är hissnande att tänka på vilka enorma framsteg hon och Aaron har gjort. 20190308-IMG_0018 20190308-IMG_9987 Vi lyckades av misstag åka ner för en röd backe en av dagarna, vilket var fruktansvärt och verkligen inte något jag rekommenderar. Men vi gjorde det. Och när humöret sviktade och kylan letade sig ner mellan tårna så tog vi skydd i värmestugan för att ladda batterierna. 20190306-IMG_9962 Gah. Jag förstår att denna text är smått obegriplig att läsa. Men jag har bara så mycket känslor som spiller över och som jag måste få ut på något sätt. 20190306-IMG_9837
Vi åkte i alla fall upp till Hundfjället där vi bodde i en sjukt lyxig stuga tillsammans med tre andra kompisfamiljer där varje familj består av 2 vuxna och 2 barn. Vi var alltså 8 vuxna och 8 barn (i åldrarna 2-5). Och det gick fantastiskt bra. Vi delade upp oss på tre olika våningsplan och roddade matlagning på ett exemplariskt sätt. Barnen lekte nästan oväntat fint ihop och det kändes som att hela veckan flöt på friktionsfritt. Så klart kom några små dippar, som det alltid gör, men inga större missöden.
20190305-IMG_9798 20190305-IMG_9797
Det var på alla sätt en helt underbar semestervecka och precis som förra året så har jag fått blodad tand på fjällen och vill skaffa mig en egen stuga, eller flytta dit, eller åka och vandra där på sommaren också eller. Ja, eller på något annat sätt tillbringa mer tid där uppe. För jag kan inte prata om fjällen utan att använda superlativ. Och det vill jag inte heller.
20190306-IMG_9883 20190308-IMG_0030
20190308-IMG_0044