TYCK SYND OM MIG

Det är synd om mig. Jag är magsjuk. Inte klassiskt kräkas-en-gång-i-halvtimmen-magsjuk utan lite mer random och utspritt. Det började med magkramp och huvudvärk och frossa i tisdags, och på natten till onsdagen kräktes jag. Men bara en gång. Detta gjorde att jag då tänkte att jag kanske bara reagerat på att alvedonen var för stark för magen. Men resten av onsdagen spenderades nerbäddad i sängen. Hade ett skypemöte, organiserade inför leveranser och hade en avstämning på telefon (med min förra chefs fru som dessutom är en fd kollega till Kristoffer – snacka liten värld!). Sedan var jag helt slut. Försökte skriva på en rapport men insåg att, nej jag är faktiskt sjuk och ska inte jobba. Jag youtube:ade roliga klipp, sov lite, försökte hjälpa till med barnen och samtidigt röra mig så lite som möjligt. Nattade båda barnen på kvällen och gick sedan för att kräkas i två omgångar. Det har varit ett helvete att försöka äta. Är hungrig men tanken på all form av mat gör mig äcklad. Gårdens intag bestod sålunda av glass, knäckebröd med ost, dubbelrån med smör, några stackars makaroner och så mjölk och vatten.

Så. Nu är det fritt fram att säga hur synd ni tycker om mig.

”JAG BLEV 32 OCH BÖRJADE BÄRA HÖG KRAGE” ELLER NÅGOT I DEN STILEN

Jag har alltid – nej inte alltid, men vääääldigt länge – tänk mig att mitt ansikte är för runt/ tjockt och min hals för kort för att jag ska passa i något med hög krage. Detta har egentligen inte med någon kroppsnoja att göra (tror jag) utan mest att jag tycker att det ser knäppt ut med en boll på en krage, vilket är den bilden som jag målar upp i mitt huvud när jag ser det framför mig. Därför är det sjukt förvånande att jag inom loppet av en månad plötsligt, från ingenstans, bara hux flux införskaffat TVÅ plagg med hög krage. Detta efter att i mer än ett decennium varit utan ett endaste plagg med hög krage. Ja, jag säger då det. Undrens tid är då verkligen inte förbi mina vänner.

Bildbevis 1
Untitled Bildbevis 2 20170311-IMG_5709

Min standard-ringning är annars något mindre konservativt. Typ v-ringat eller bara vanlig enkel rund.

Bildbevis 1 på det
Lina Bildbevis 2 på det 20170130-IMG_5132

p.s okej, bildbevis 1 i den andra omgången kanske är lite missvisande om jag ställer den mot rubriken eftersom jag faktiskt var 32 år på den bilden, men tycker faktiskt att det är en av de bättre bilderna som finns på mig så därför var jag ju liksom tvungen att skryta med det 😉

ÄPPELSTAVAR MED KANEL

Våra barn gillar frukt. Detta är inte något som jag tror är unikt för dem utan generellt verkar det vara ganska enkelt att erbjuda barn frukt och sedan se dem äta det med god aptit. Hos oss är det främst bananer och gröna äpplen som det är hård åtgång på för tillfället.

Aaron äter banan på samma sätt som en vuxen. Ibland behöver han lite hjälp att skala men annars är det en ganska okomplicerad historia. Märtha får sin banan uppdelad i bitar. Vi lärde oss att dela banan på ett annat sätt än vi var vana vid när Aaron började förskolan. Vet inte om ni känner till det, men ett riktigt smart sätt att dela banan är att använda fingrarna och följa den naturliga delningen så att den liksom delas på längden i tre delar. Då blir den heller inte kladdig som den kan blir när du delar den med kniv. Alltså ALDRIG dela banan i pengar till små barn. Samma grej som att ALDRIG dela korv i pengar, eller servera vindruvor hela etc etc.

Men tillbaka till frukten nu. För att göra äppelbitarna lite festligare brukar vi dela dem i stavar och sedan ösa på med kanel. Mycket festligt och dessutom ganska snyggt på bild. Eller hur? Det får bli dagens tips. Bara att kärna ur och sedan skiva upp så blir det greppvänligt för små händer.
20170330-IMG_6086

HELLO APRIL

Jag fick lite panik över att mars är slut och mina planteringar inte kommit igång. Så därför bestämde vi oss för att kick-starta våren/planeringssäsongen den här helgen genom att göra lite inköp. Tillåt mig redogöra för spektaklet.

  • Vi har köpt balkonglådor (hade inga alls innan så detta känns som ett stort och ”vuxet” steg i livet) OCH fyllt två av dem med penséer. OCH monterat upp lådorna med blommor i på framsidan. Yay!
  • Vi har börjat förgro gurka, slingerkrasse, tomat (äntligen!), paprika, chilli, squash och potatis. Delar av detta gjordes visserligen redan förra helgen då Aaron och våra grannars dotter hjälpte mig att planera men det är först nu som det känns som att det är på riktigt.
  • Jag planterade om våra jordgubbsplantor och flyttade rabarbern. Eftersom jordgubbsplantorna har revat sig något kopiöst så fick de en ganska omild behandling men jag hoppas att de ändå ska klara sig rätt bra. Rabarbern är jag lite mer orolig för trots att jag grävde ut typ en krater för att få upp hela, men alltså shit vilka rötter den hade! Hade ingen aning om att de kunde bli så enorma på bara två år.
  • Jag har gjort en planteringsplan över vilka grödor som ska hamna i vilka lådor.

Hurra! Våren är alltså officiellt här nu 🙂 (Illustrerar detta genom att återanvända lite bilder från maj förra året)

20160522-IMG_8977 20160522-IMG_8972
20160522-IMG_8979

AARON 3 ÅR 3 MÅNADER

Aaron min skatt. Mitt älskade lilla barn. Det var länge sedan jag skrev en uppdatering om dig och vem du är nu. Inte så konstigt förstås eftersom förändringar sker lite långsammare nu. Men ändå. Tänker att det inte är mer än rätt att jag skriver några ord om dig också eftersom jag nyss skrivit om Märtha.
20170330-IMG_6203 Vem är då Aaron som 3åring. Well. Du är en glad och känslig person. Du älskar fortfarande att läsa böcker och kan sitta långa stunder själv och läsa om inte jag eller Kristoffer har tid att läsa. Färgen grönt är din älsklingsfärg och det har gått lite över styr. En dag på förskolan vägrade du tex att äta fruksalladen som serverades eftersom du inte fick en grön tallrik… Jepp. 20170330-IMG_6209
Du har bestämda åsikter om vilka kläder du ska ha på dig. Ofta blir det långt i från det lite mer dämpade och sobra valet jag skulle gjort. Istället är det färgglada djur och spännande maskiner som gäller. Tjocka tröjor är inget som faller dig i smaken vilket är synd med tanke på den skatt av stickade tröjor som din farmor förser dig med.
20170325-IMG_6074 De där bestämda åsikterna gäller ju tyvärr mat också. Du vill på inget sätt äta mat som liknar grytor/gratäng utan det ska vara lite med cleant och uppdelat. Ibland kan du också få för dig att du inte gillar något (som vi vet att du ätit bara någon vecka tidigare) och tokvägra att äta det. Suck. Men det går väl över det också så jag försöker tat inte tänka så mycket på det. 20170330-IMG_6178
Du tycker att Märtha är rolig. Och jobbig så klart. Hey, hon är ju din lillasyster. Det är liksom hennes jobb att vara en pain in the butt ibland. Du kallar henne Märttis och älskar att leka jag-lekar med henne. Det är helt fantastiskt att se hur fint ni kan leka tillsammans. Eller när ni kramar och pussar varandra så där okonstlat och hjärtligt som bara barn kan. Du kan säga saker som skvallrar om din omtänksamhet kring henne. Eller så använder du henne som svepsjäl. Att det är hon som kommer bli rädd för något när det kanske är du själv som tycker att det är otäckt.
20170224-IMG_5499
Vi pratar mycket om siffror och bokstäver och jag tycker att det är så spännande att tänka på att vi har hela din skoltid fram oss. Jag ser hur vi kommer sitta med läxor och öva geografi, matte, svenska och allt annat viktigt tillsammans.
20170219-IMG_5336
Jag älskar att få vara tillsammans med dig och du har så många fina, roliga och kloka saker för dig som får det att värka i hjärtat på mig av kärlek.

PINSAMT OCH PRIVAT

Låt oss prata menskopp. Nej, gudbevare mig väl – låt oss inte göra det. Så himla privat och pinsamt. Fast, jo, vi ska nog göra det ändå. Av just den anledningen. För egentligen, varför ska det behöva vara så pinsamt och privat? och en dag lär jag ju bli så illa tvungen att prata såna där hemskt pinsamma saker med Aaron och Märtha. Lika bra att börja öva och alltså dags för mig att vara lite modig och gå utanför min comfort zone. Here’s to me being brave
20170302-IMG_5585
Ett år och 9 månader slapp jag vara utan mensen. Så jäkla skönt! Sedan kom den tillbaka, tillsammans med ont i magen, huvudvärk och lätt illamående. I ren vredesmod beställde jag då en menskopp eftersom massa bloggare jag följer har gjort reklam för den och för att jag helt plötsligt kände mig förolämpad (ja på riktigt förolämpad!) av att behöva köpa bindor och shit igen. Överallt har jag läst om hur fantastisk denna uppfinning är. Och hur jäkla bra den är för miljön och för kroppen. Och hur alla älskar den. Och jag då? Well, än så länge HATAR jag den. Låt mig berätta varför.

  1. Den är skitsvår att sätta in. Jag har googlat beskrivningar och youtubat filmer på olika vikningar och gud vet vad, men det är ändå skitsvårt.
  2.  Det är jätteobekväm att ha i för det mesta. Vilket beror på att den är så svår att få på rätt plats för mig. Enda gången jag inte tänker på den är när jag ska sova för då verkar den nästan automatiskt hamna i rätt position.
  3. Det är ASSVÅR att ta ut. Den är också svår att få ut utan att det gör ont. Och svår att få ut utan att råka nypa sig själv (Aj!)

Men. Jag tänker inte ge upp. Jag har läst om folk som försökt i ett helt år innan de blivit vän med den så jag tänker att någon gång ska väl jag lyckas också. Men jag vill bara säga att om det är någon som funderar på att skaffa en sådan – ni gör bäst i att hoppas på det bästa men förbereda er på det värsta. Tack för att ni läste och förlåt för att jag kastade det här ämnet på er så här på morgonkvisten.

MÄRTHA 1 ÅR 1 MÅNAD 5 DAGAR

20170225-IMG_5536
Här kommer en kort uppdateringen om Märtha just nu. För att 1 år, 1 månad och 5 dagar är så himla jämt och bra…

  • Hon har börjat ”prata” lite mer. Vi förstår t.ex. vad som betyder mamma, pappa, katt, titta, vatten. Inte för att det alltid låter rätt men för att det helt enkelt är tydligt att det är det hon menar. Hon pratar mycket nonsensspråk och det märks att hon kämpar för att kommunicera med oss.
  • Hon har börjat intressera sig för böcker. Hon tycker att det är roligt att lyssna när vi läser och när vi har läst klart vill hon läsa boken igen och igen. Det är skitkul tycker jag och det känns verkligen som att vi har gått upp en nivå i kommunikationen.
  • Hon sover numera en gång på dagen och det funkar ganska bra. Efter en kortare fas av att vänja sig vid det försöker vi nu hålla samma tider som Aarons förskola (vilket för oss innebär ungefär frukost vid 8, fika 10, lunch 11.30, sova 12-14, fika 15, amma 16.30, kvällsmat 17.30, sova 19)
  • Hon äter jättebra just nu. Långt ifrån allt men det hon gillar äter hon gärna mycket av.
  • Idag ska vi besöka ett familjedaghem (det som tidigare hette dagmamma) i Älvängen för att se om det kan vara något för oss. Vi blev erbjudna en förskoleplats i Surte men det låg så jäkla långt bort tyckte vi så fick tacka nej. Men det funkar inte att Kristoffer är hemma 4 dagar i veckan. Han behöver kunna jobba mer men jag vill inte gå ner i tid eftersom jag precis bytt jobb så vi hoppas verkligen på en lösning med familjedaghem. Återkommer när vi vet mer om det.