SAKER ATT GÖRA PÅ SIN FÖRÄLDRALEDIGA DAG

Igår var Kristoffer och barnen iväg hos några kompisar i Kungsbacka och det slog mig (för femtielfte gången i ordningen) hur otroligt mycket han verkar hinna med när han är hemma. Till skillnad från mig. Så jag skrev ihop en liten lista om det. Rimligt ändå. Dessutom kansken ågon annan får tips över vad de kan hinna med. Så här kan det alltså se ut.

Saker Kristoffer hinner med på sin föräldralediga dag:

  • Göra alla morgonbestyr (frukost, borsta tänder/hår, bädda osv)
  • Handla på Ikea
  • Handla på biltema
  • Åka till kompisar för att ha ”pappa-barn” dag med andra föräldralediga pappor och deras barn
  • Äta ute-lunch med de andra papporna medan alla barn föredömligt sover i sina vagnar och så utfodra ungarna med fika och lunch vid läplig tid.
  • Handla mat på vägen hem
  • Laga mat

20170615-IMG_7643
Saker jag hinner med på min föräldralediga dag:

  • Överleva.
  • Knappt

AMMAT KLART… SNART

För någon vecka sedan insåg jag att det förmodligen inte är länge jag får fortsätta amma. Den uppenbarelsen gjorde ont i mig. Märtha var lite ledsen och bet mig. Sedan blev hon såklart mer ledsen när jag skällde på henne för att hon bet mig. Jag försökte trösta och sa ”var inte ledsen älskling. Då blir jag ju också ledsen.” Och så blev jag det. Tårarna rann sådär filmiskt långsamt ner för kinden. Men inga tårar skulle betyda mer mjölk. Sånt funkar dag 4. Inte månad 14.

Jag minns att jag tyckte det var jobbigt att sluta amma Aaron också. Någonstans tänkte jag därför att det skulle bli lättare att sluta den här gången. Men det är minst lika svårt. Visst är jag tacksam över att jag har fått amma så här länge. Och visst kan vi säkert fortsätta lite till. Men någon gång kommer vi behöva sluta. Det är sorgligt. För tänk om det här är sista gången jag får amma.

Nej, jag vill inte. Vill fortsätta lite till. Det känns som att jag greppar efter halmstrån här bara. Som att jag desperat försöker hålla kvar vatten i kupade händer, men det sipprar mellan fingrarna.

IMG_9364

FREDAGSMYS HOS OSS

Har ni fredagsmys? Vi kör någon variant på det. Vi har inte kommit in i att ha någon typisk mat vi alltid käkar utan tar det lite så som vi orkar, ibland blir det köpemat (pizza eller sushi) och ibland lagar vi något eget. Tycker ofta att vi är ganska trötta på fredagarna så orkar liksom inte med något mega-projekt. Men jag gillar traditioner så vi får se hur detta fenomen utvecklar sig. Varken Aaron eller Märtha har fått börja med godis än utan istället kör vi majskrokar, russin och lite bokstavs- eller sifferkex samtidigt som vi tittar på Zack och Kvack, Nicke Nyfiken eller något annat som Aaron får välja. Märtha är inte direkt intresserad av TVn men hon gillar sina russin.
20170416-IMG_6556 20170416-IMG_6558
20170416-IMG_6564
Glad fredag på er!

TVÅ HÖRN I AARON OCH MÄRTHAS RUM

Jag har nyligen insett att jag faktiskt tycker att det är ganska trivsamt att flytta om lite i hemmet. Inga mastodontflyttningar, men blommorna byter plats och barnens rum behöver uppdateras eftersom de växer och får nya intressen. Så jag tänkte att vi tar en titt på två uppdateringar som jag gjort nyligen. OBS – lägg märke till hur tjusigt färg- och märkesmatchat allt är på de första två bilderna 🙂
20170425-IMG_6572 Så här ser t.ex. Märthas sovhörna ut nu. Hon har fått låna en sänghimmel av sina kusiner i Jönköping och det är helt galet så mysigt det ser ut. En liten sy-möbel (?) (som vi fick av ett par kompisar) står bredvid där vi förvarar spel.

Och här är en hörna i Aarons rum där det tidigare stod ett bord som inte användes som bord utan bara som avlastningsyta.20170425-IMG_6579

Som ni ser så används hörnan fortfarande som avlastningsyta men nu känns det lite mer rimligt att ha den som det eftersom en byrå ju är till för förvaring. Byrån fick vi ärva av Kristoffers morbror och jag är så glad att vi har hittat en plats för den nu. Bordet som stod i Aarons rum fick flytta ut i vardagsrummet och bli lek-bord.
20170425-IMG_6586

Jag blir förresten helt blödig av att titta på Aaron och Märtha när de leker med varandra. Mina fina små barn. Tänk att de börjar få så mycket utbyte av varandra nu. Det gör mig svag i hjärtat. På ett fint sätt.

INSKOLNING AVKLARAD

Mina blogginlägg tenderar att produceras mycket ojämt just nu. Det beror på att jag har ofantligt mycket att göra på jobbet och att vi dessutom är sjuka hela familjen. Vissa kväller kommer jag hem, lyssnar på barnagnäll i två timmar, nattar, och får sedan natta om Märtha mellan typ 20-22. Därefter är huvudet och kroppen ganska mör och kreativiteten tämligen död.
20170408-IMG_6293 Men. Hur kul är det att lyssna på ursäkter egentligen? Nä, just det. Inte speciellt intressant. Jag har ju egentligen en massa saker jag skulle kunna skriva om. Typ som att vi har skolat in Märtha på ett familjedaghem i Älvängen nu. Så planen är att Kristoffer är föräldraledig måndag-tisdag och jag varannan fredag, övriga tider blir det jobb+förskola. Känns som ett ganska okej upplägg. Jag är inte direkt sugen på att behöva köra 12km fram och tillbaka mellan förskolan och familjedaghemmet, men det är ju en lösning som vi tror kan funka fram till sommaren ändå. Sedan räknar vi kallt med att få plats på Aarons förskola i augusti. Vi prövar oss fram helt enkelt. 20170408-IMG_6235
Och märker vi att det inte alls går så kanske vi tar kontakt med någon privat barnpassnings/aupair/nanny-firma istället. Men det är verkligen en plan-B, kanske till och med plan-C…
20170408-IMG_6285
Kristoffer har kört hela inskolningen med Märtha och hon verkar vara totalt orädd. Promenerar rätt in och verkar inte uttrycka någon form av saknad. Än i alla fall. Vår lilla tuffing. Tänk att jag redan nu tänker på henne som en helt självständig och kapabel individ. Jag ser framför mig hur hon är en sådan som inte backar. En sådan som står upp för sin storebror och sina vänner även om det är lite läskigt. Älskade lilla Märttis.

ÄPPELSTAVAR MED KANEL

Våra barn gillar frukt. Detta är inte något som jag tror är unikt för dem utan generellt verkar det vara ganska enkelt att erbjuda barn frukt och sedan se dem äta det med god aptit. Hos oss är det främst bananer och gröna äpplen som det är hård åtgång på för tillfället.

Aaron äter banan på samma sätt som en vuxen. Ibland behöver han lite hjälp att skala men annars är det en ganska okomplicerad historia. Märtha får sin banan uppdelad i bitar. Vi lärde oss att dela banan på ett annat sätt än vi var vana vid när Aaron började förskolan. Vet inte om ni känner till det, men ett riktigt smart sätt att dela banan är att använda fingrarna och följa den naturliga delningen så att den liksom delas på längden i tre delar. Då blir den heller inte kladdig som den kan blir när du delar den med kniv. Alltså ALDRIG dela banan i pengar till små barn. Samma grej som att ALDRIG dela korv i pengar, eller servera vindruvor hela etc etc.

Men tillbaka till frukten nu. För att göra äppelbitarna lite festligare brukar vi dela dem i stavar och sedan ösa på med kanel. Mycket festligt och dessutom ganska snyggt på bild. Eller hur? Det får bli dagens tips. Bara att kärna ur och sedan skiva upp så blir det greppvänligt för små händer.
20170330-IMG_6086

MAGEN: ETT ÅR SENARE

Jag har funderat lite på om jag ska lägga ut det här. Funderat kring vem det är jag lägger ut det för. Är det för mig själv eller för någon annan? Vad är syftet med bilderna? Kommer jag eller någon annan bli glad eller peppad av bilderna? Eller är det bara pinsamt och ångestframkallande? Men sedan tänkte jag äsch. Det är bara en mage. En vanlig jäkla mage God Damn It. En mage som en var bautastor för ett år sedan.

 såg den ju nämligen ut så här *pekar ner på bilderna* och jag fullkomligt älskade den. Jag kan tycka att andras nakna gravida magar är lite skrämmande, men min egen har inte alls varit skrämmande utan bara gjort mig genomlycklig. Båda gångerna. Jag har tänkt på den och min kropp som en superhjälte. ”Ur vägen för här går jag och skapar liv” kände jag.
v38+3
v 39+1
Och med en liten enmånaders bebis utanpå magen ❤
20160322-IMG_7352
20160322-IMG_7357
Nu ser den ut så här. (Obs – jag spänner den på bild två, för att, ja… jag bara gör det. Jag vill liksom bara säga det så ni inte ska tro att jag har en superplatt mage. Det har jag inte, och lär nog aldrig få eftersom jag alltid – tror jag – har haft en putmage. Men skitsamma. Det var ju inte det jag skulle jiddra om.) Och jag börjar känna lite ro i sinnet över hur den ser ut. Tycker det har varit lite svårt att acceptera den både efter att Aaron kom och efter Märtha. Tror det hänger ihop med att jag kände att den var så jävla speciell medan det låg ett barn däri. Men när ungarna sedan var ute, så var det ju bara en mage igen. Utan superkrafter. Men som sagt. Jag börjar tycka att den är okej. Den är inte så väl omhändertagen men den är okej stark ändå. Inga separerade magmuskler eller annat jobbigt. Bara en mage. Men en mage som faktiskt varit stark nog att bära två makalösa ungar.
1 år senare 1 år senare

Tack för det magen.