TVÅ HÖRN I AARON OCH MÄRTHAS RUM

Jag har nyligen insett att jag faktiskt tycker att det är ganska trivsamt att flytta om lite i hemmet. Inga mastodontflyttningar, men blommorna byter plats och barnens rum behöver uppdateras eftersom de växer och får nya intressen. Så jag tänkte att vi tar en titt på två uppdateringar som jag gjort nyligen. OBS – lägg märke till hur tjusigt färg- och märkesmatchat allt är på de första två bilderna 🙂
20170425-IMG_6572 Så här ser t.ex. Märthas sovhörna ut nu. Hon har fått låna en sänghimmel av sina kusiner i Jönköping och det är helt galet så mysigt det ser ut. En liten sy-möbel (?) (som vi fick av ett par kompisar) står bredvid där vi förvarar spel.

Och här är en hörna i Aarons rum där det tidigare stod ett bord som inte användes som bord utan bara som avlastningsyta.20170425-IMG_6579

Som ni ser så används hörnan fortfarande som avlastningsyta men nu känns det lite mer rimligt att ha den som det eftersom en byrå ju är till för förvaring. Byrån fick vi ärva av Kristoffers morbror och jag är så glad att vi har hittat en plats för den nu. Bordet som stod i Aarons rum fick flytta ut i vardagsrummet och bli lek-bord.
20170425-IMG_6586

Jag blir förresten helt blödig av att titta på Aaron och Märtha när de leker med varandra. Mina fina små barn. Tänk att de börjar få så mycket utbyte av varandra nu. Det gör mig svag i hjärtat. På ett fint sätt.

INSKOLNING AVKLARAD

Mina blogginlägg tenderar att produceras mycket ojämt just nu. Det beror på att jag har ofantligt mycket att göra på jobbet och att vi dessutom är sjuka hela familjen. Vissa kväller kommer jag hem, lyssnar på barnagnäll i två timmar, nattar, och får sedan natta om Märtha mellan typ 20-22. Därefter är huvudet och kroppen ganska mör och kreativiteten tämligen död.
20170408-IMG_6293 Men. Hur kul är det att lyssna på ursäkter egentligen? Nä, just det. Inte speciellt intressant. Jag har ju egentligen en massa saker jag skulle kunna skriva om. Typ som att vi har skolat in Märtha på ett familjedaghem i Älvängen nu. Så planen är att Kristoffer är föräldraledig måndag-tisdag och jag varannan fredag, övriga tider blir det jobb+förskola. Känns som ett ganska okej upplägg. Jag är inte direkt sugen på att behöva köra 12km fram och tillbaka mellan förskolan och familjedaghemmet, men det är ju en lösning som vi tror kan funka fram till sommaren ändå. Sedan räknar vi kallt med att få plats på Aarons förskola i augusti. Vi prövar oss fram helt enkelt. 20170408-IMG_6235
Och märker vi att det inte alls går så kanske vi tar kontakt med någon privat barnpassnings/aupair/nanny-firma istället. Men det är verkligen en plan-B, kanske till och med plan-C…
20170408-IMG_6285
Kristoffer har kört hela inskolningen med Märtha och hon verkar vara totalt orädd. Promenerar rätt in och verkar inte uttrycka någon form av saknad. Än i alla fall. Vår lilla tuffing. Tänk att jag redan nu tänker på henne som en helt självständig och kapabel individ. Jag ser framför mig hur hon är en sådan som inte backar. En sådan som står upp för sin storebror och sina vänner även om det är lite läskigt. Älskade lilla Märttis.

ÄPPELSTAVAR MED KANEL

Våra barn gillar frukt. Detta är inte något som jag tror är unikt för dem utan generellt verkar det vara ganska enkelt att erbjuda barn frukt och sedan se dem äta det med god aptit. Hos oss är det främst bananer och gröna äpplen som det är hård åtgång på för tillfället.

Aaron äter banan på samma sätt som en vuxen. Ibland behöver han lite hjälp att skala men annars är det en ganska okomplicerad historia. Märtha får sin banan uppdelad i bitar. Vi lärde oss att dela banan på ett annat sätt än vi var vana vid när Aaron började förskolan. Vet inte om ni känner till det, men ett riktigt smart sätt att dela banan är att använda fingrarna och följa den naturliga delningen så att den liksom delas på längden i tre delar. Då blir den heller inte kladdig som den kan blir när du delar den med kniv. Alltså ALDRIG dela banan i pengar till små barn. Samma grej som att ALDRIG dela korv i pengar, eller servera vindruvor hela etc etc.

Men tillbaka till frukten nu. För att göra äppelbitarna lite festligare brukar vi dela dem i stavar och sedan ösa på med kanel. Mycket festligt och dessutom ganska snyggt på bild. Eller hur? Det får bli dagens tips. Bara att kärna ur och sedan skiva upp så blir det greppvänligt för små händer.
20170330-IMG_6086

MAGEN: ETT ÅR SENARE

Jag har funderat lite på om jag ska lägga ut det här. Funderat kring vem det är jag lägger ut det för. Är det för mig själv eller för någon annan? Vad är syftet med bilderna? Kommer jag eller någon annan bli glad eller peppad av bilderna? Eller är det bara pinsamt och ångestframkallande? Men sedan tänkte jag äsch. Det är bara en mage. En vanlig jäkla mage God Damn It. En mage som en var bautastor för ett år sedan.

 såg den ju nämligen ut så här *pekar ner på bilderna* och jag fullkomligt älskade den. Jag kan tycka att andras nakna gravida magar är lite skrämmande, men min egen har inte alls varit skrämmande utan bara gjort mig genomlycklig. Båda gångerna. Jag har tänkt på den och min kropp som en superhjälte. ”Ur vägen för här går jag och skapar liv” kände jag.
v38+3
v 39+1
Och med en liten enmånaders bebis utanpå magen ❤
20160322-IMG_7352
20160322-IMG_7357
Nu ser den ut så här. (Obs – jag spänner den på bild två, för att, ja… jag bara gör det. Jag vill liksom bara säga det så ni inte ska tro att jag har en superplatt mage. Det har jag inte, och lär nog aldrig få eftersom jag alltid – tror jag – har haft en putmage. Men skitsamma. Det var ju inte det jag skulle jiddra om.) Och jag börjar känna lite ro i sinnet över hur den ser ut. Tycker det har varit lite svårt att acceptera den både efter att Aaron kom och efter Märtha. Tror det hänger ihop med att jag kände att den var så jävla speciell medan det låg ett barn däri. Men när ungarna sedan var ute, så var det ju bara en mage igen. Utan superkrafter. Men som sagt. Jag börjar tycka att den är okej. Den är inte så väl omhändertagen men den är okej stark ändå. Inga separerade magmuskler eller annat jobbigt. Bara en mage. Men en mage som faktiskt varit stark nog att bära två makalösa ungar.
1 år senare 1 år senare

Tack för det magen.

ATT FÅ BESTÄMMA VAD ENS BARN SKA HA PÅ SIG

Vem har världens finaste byxor? Märtha såklart! Jag är helt kär i dessa underbara från H&M som jag köpte när vi var på Allum i Söndags. Svart och vitt i all sin enkelthet. Aaron ratade typ allt jag och Kristoffer plockade på oss till honom så nu känner jag dessutom att jag minsann ska passa på att klä Märtha i precis det jag vill. För hux flux så är hon nästan 3 år och vet själv vad hon gillar att ha på sig. Och framför allt vad hon inte gillar att ha på sig.
20161010-IMG_3661 20161010-IMG_3660

I bakgrunden syns våra två minsta pumpor. Tycker att de är otroligt vackra. Jag skulle så gärna vilja försöka styra upp en fotografering med barnen där pumparna får agera rekvisita. Med lite flyt kommer jag dessutom lyckas ta på dem några kläder som jag gillar också…

Lisa förresten, om du läser det här. Hon hade på sig räv-dregglisen som du gjorde till henne och fick massa komplimanger för den idag när vi var på teorikurs inför babysim (bara en sådan sak). Den hade hursomhelst gjort sig toppen tillsammans med de här pumparna men tyvärr hade den gjort sitt för dagen när jag knäppte just de här bilderna.

OM BRANDBILAR OCH FARLIGA FÄRGER

Här kommer ett ovanligt rörigt inlägg. Jag skyller på för lite sömn och ja, bara att mina tankar inte riktigt är speciellt organiserade gällande det jag kommer skriva om. Jag föreslår att ni bara hummar och tittar på bilderna istället om ni tycker att det blir märkligt att läsa.
20160924-IMG_3361
20160421-IMG_8202
Aaron har ganska nyligen uttryckt sin kärlek till den gröna färgen. Och till brandbilar. Vilket har resulterat i att jag beställt en röd brandmanspyjamas från H&M och på helgens barnmarknad gick jag all in och köpte gröna kläder. Detta trots att jag föredrar en färgskala från vitt till grått till svart. Men jag blir helt mjuk i hjärtat när jag ser hur glad han blir över ett klädesplagg han gillar och det triggar ju mig till att köpa sådant.
Fägrilt i september
Gungeligung
Att behöva ta på sig skjorta är bland det värsta han vet och vissa skor hävdar han bestämt är för små, trots att jag vet att de passar, så för det mesta erbjuder jag då något annat om jag inte lyckas distrahera honom. Men jag undrar om jag gör honom en otjänst. Borde jag egentligen välja sådant som jag vet att han kanske inte själv hade valt? För att liksom vidga hans vyer. Borde jag skita helt i vad han tycker och bara köpa precis vad jag vill. Så får han bara anpassa sig.
20160419-IMG_8172
Någonstans i bakhuvudet är jag också orolig för att jag upprätthåller snäva könsroller. När han tex säger att han gillar brandbilar – borde jag då inte introducera honom mer för dockor? Och när han säger att han gillar grönt så borde jag väl egentligen säga ”ja, det är en fin färg, men det finns ju många andra fina färger”. Eller ja. Jag gör ju redan det. Men kanske ska jag vara ännu tydligare. Samtidigt vet jag ju hur bra han är på att leka på egen hand. Och jag tycker också att han är otroligt bra på att variera sin lek själv. Han kan sitta länge och vara helt uppe i sin egen värld. Han pratar för sig själv och det pågår ofta någon form av avancerat rollspel bland dockor, lego, schleissdjur, bilar och böcker. Ibland sitter han med sina böcker och har högläsning för sig själv och gosedjuren. Och han är så mån om att ta hand om sina gosedjur och pratar mycket om att vi inte ska göra saker som Märtha tycker är otäckt. Och de egenskaperna vill jag absolut inte sabba. Jag vill att han ska fortsätta ha livlig fantasi. Känna att allt är möjligt. Även om inte kläderna är gröna och böckerna fyllda med brandbilar.
20160611-IMG_9731
20160626-IMG_0442
Innan Aaron föddes (tror jag det var, kan varit efter att han fötts också men någonstans i den svängen) läste jag Rosa – den farliga färgen. En fantastisk bok som fick mig att tänka till lite om mina förutfattade meningar om olika färger. Och jag tänker mycket på vad som står i den boken, och att jag vill att Aaron ska känna att han har tillgång till alla färger och inte känner sig tvungen eller styrd att välja en viss färg bara för att kompisarna har den.
16-01-16
p.s. När det gäller ytterkläder tänker jag förresten helt annorlunda fällande färger. Då vill jag ha färgglatt och självlysande, fullt med reflexer och kanske också något som låter. Detta efter att ha läst om hur en liten flicka kunde räddas ur en isvak tack vare hennes illrosa jacka som syntes mångdubbelt än vad en svart eller grå. Förra vintern fick Aaron därför en underbart röd overall från Molo som syntes på lång väg 🙂

TIPS TILL DIG SOM NYBLIVEN MAMMA

Jag har länge tänkt att jag skulle skriva ihop några tips till nyblivna föräldrar. Både för min egen skull – så att jag kan gå tillbaka och läsa om hur jag kände vid den här tiden. Men kanske kan jag också hjälpa någon annan som läser. Det är därför naturligtvis baserat på MINA erfarenheter och kanske inte alls stämmer för dig som läser, så även om jag tycker att jag levererar dagens sanning så kanske det inte alls stämmer för dig. Men med det sagt. Här kommer:

*trumvirvel*
Råd till dig som nybliven (tvåbarns)mamma!
Aaron
BRA ATT VETA
Läs vad som händer med kroppen här: http://mama.nu/gravid-baby-2/efter-forlossningen-sa-aterhamtar-sig-kroppen/ – här står egentligen allt du behöver veta om vad som händer med kroppen efter en förlossning. Otroligt värdefullt tyckte jag och jag önskar att jag hittat den efter Aaron men är glad att jag hittade den efter att jag fick Märtha (trots att jag gått igenom samma sak innan).
Älskade sömntutan 2014-03-30
TIPS

  • Hormonerna den första tiden efter förlossningen kan vara svåra att hantera. Fatta därför om möjligt inga stora beslut. Bara att bestämma kvällsmat kan vara nog så svårt. Kristoffer och jag gjorde tex misstaget (TVÅ GÅNGER! Vad är det för fel på oss?!) att inte bestämma namn på Aaron och Märtha innan de var födda. Jag har mått uselt över det här och det tror jag handlar främst om svajiga hormoner. (Men det har faktiskt påverkat mig så mycket att jag fortfarande (i mina mörka stunder) djupt ångrar att inte Märtha fick heta Hermine och jag skäms över att Kristoffer inte riktigt vågade kriga för att Aaron skulle bli en Theodore eftersom jag mådde så dåligt över det.)
  • Låt din partner fixa all markservice.
  • Släpp alla krav på tex städning (speciellt du som fått ditt andra, tredje … barn)
  • Om möjligt – försök att planera så att båda föräldrarna kan vara hemma lite mer än bara de första tio ”pappadagarna”. Det är faktiskt något jag är otroligt tacksam över i och med min sjukskrivning efter att Märtha föddes – att vi kunde dela på ansvaret och ägna mer tid åt Aaron i början än om jag hade varit hemma själv med Märtha.
  • Skit i vad andra tycker. Om du vill ha barnet fastklistrad vid bröstet dygnet runt och inte låta någon annan släkting hålla i det så gör så då! Om du behöver egentid så lämna barnet till din partner/någon släkting och åk och handla, gå en promenad, fika med en kompis eller vad som helst. Vill du inte träffa någon och bara isolera dig? Det är helt okej. Var ”egoistiska” – det är ert barn för Guds skull. Men försök samtidigt att vara öppen för tanken på att göra något på ett annat sätt – vem vet du kanske hittar en tillvaro som är ännu bättre.
  • Om något känns jobbigt – våga prata om det. Men en kompis, BVC och framför allt med din partner. Det är skönt att ventilera och det gör ofta nytta.
  • Inse att allt går i faser. Alltså verkligen ALLT. God sömn, risig sömn, oro, lugn. Både du själv, din partner och bebisen är i ständig förändring.
  • Lyssna på förlossningspodden

20160228-IMG_6747
20160606-IMG_9614
BRA ATT HA HEMMA FÖR DEN NYBLIVNA MAMMAN

  • Lanolin
  • Amningsnapp (ta gärna en extra stor storlek)
  • Multimum kompressorer
  • Ovesterin
  • Inolaxol, parafinolja eller Katrinplommon
  • Värktabletter (både paracetamol och Ibuprofen så att du kan varva)
  • Vattenflaska på toan att tvätta med istället för papper
  • Vattenflaska att dricka ur
  • Små handdukar att torka kräks och mjölk med
  • Handduk i sängen att ligga på för läckande bröst
  • En bra kamera att dokumentera allt med
  • Ha Parfym/deo/shampoo/tvättmedel etc som inte luktar. Om du är som jag vill du inte känna lukten av något annat än din bebis. (När Aaron föddes tyckte jag att det var vidrigt att lämna honom till någon annan än Kristoffer för att han luktade fel när jag fick tillbaka honom. Jag kunde heller inte ha på mig smink för att jag tyckte det luktade för mycket. Med Märtha är jag inte lika känslig av någon anledning.)

20160410-IMG_7925
Och slutligen ett lite annat råd. (Som verkligen är helt baserat på mina egna känslor – jag vet att det finns många som tycker helt annorlunda men jag önskar ändå att folk hade pratat mer om det här med mig innan vi planerade för barn nummer två) Planerar ni syskon? Har ni möjlighet att styra över en eventuell graviditet själva? I så fall – Vänta med syskon till ålderskillnaden på barnen är minst 3år. Två år emellan är för kort. Det är skitjobbigt att vara ansvarig för en liten varelse. Det säger alltså sig självt att om du då är ansvarig för mer än en liten varelse så blir det tuffare. Så ju mer självgående det stora barnet är, desto lugnare tillvaro får du. Ditt stora barn kommer dessutom oavsett åldersskillnad kännas väldigt stor helt plötsligt och det kan faktiskt vara en ganska jobbig upplevelse. (Första gången jag skulle bära Aaron efter att Märtha fötts var helt fruktansvärd. Det kändes som att jag förlorat honom och höll i någon annans barn och jag önskade innerligt att jag fått mer tid bara med Aaron innan Märtha föddes. )