SAKER SOM GÖR MIG FÖRBANNAD

Jag har kommit till insikt i att det finns en sak jag stör mig på. Ja, det finns naturligtvis massor av saker jag stör mig på. Men det här är något som har seglat upp på topplistan.

Gubbar. Gubbiga gubbar. Gubbar som har haft samma roll i hela sitt liv och tycker att det är viktigt att tala om för alla andra exakt hur fel de har om de inte har samma åsikt som han själv. Gubbar som går in med inställningen att allt annat än hans egen lösning är otänkbart. Gubbar som avbryter ogenerat och inte tar hänsyn till andra. Gubbar som personifierar patriarkatet.

Fan alltså.

Men vet ni vad som är nästan ännu värre än gubbiga gubbar? Det är känslorna de skapar hos mig. Hur jag känner att jag får blodsmak i munnen av ilska och förakt.  Att jag liksom känner att jag tappar kontroll över mig själv och blir helt rabiat. Även om jag inte säger eller gör något så är de där onda bubblande känslorna inombords helt vedervärdiga att bära. Att föraktet mot dem kan göra att jag kokar så. Det är en pinsam och osympatisk del av mig själv som jag helst inte vill tro existerar. Jag vill ju tro att jag är bättre än dem. Att jag är mer som de där personerna som kan rycka på axlarna åt gubbarna för att ”de ändå är utdöende fossiler”.

Annonser

LODESTAR

Hörrni! Jag hittade mitt gamla tema! Tror jag i alla fall. Himla likt förutom att det saknar en liten widget-knapp. Men å andra sidan syns det som syntes i widgeten direkt till höger nu så det kanske inte gör så mycket tänker jag. Anyways. Lodestar hette det visst och nu var det tillbaka. Och eftersom jag är ibland tenderar att vara på tok för impulsiv så var jag ju så klart tvungen att ändra tillbaka direkt. Samtidigt passade jag också på att byta bild. Istället för de snirkliga vägarna utanför Zion har ni nu en bild på moi. Kul va!

REGISTRERAT BLOGGEN

Jag har precis gjort något jag tycker är lite knäppt. Jag har registrerat bloggen på bloggportalen.se. Ni vet den där sidan där typ alla bloggar är listade på. Det känns väldigt läskigt. Men jag kan inte riktigt förklara varför. Kanske är det någon form av jantelag som ekar i bakhuvudet och säger åt mig att jag är knäpp som registrerar den där. Som om någon läser min blogg ändå liksom. Som att jag tror att jag är något. Som att jag tror att jag – jag, en sliten småbarnsmorsa med usel kondis och författardrömmar – skulle vara någon som folk vill följa. Pinsamt är bara förnamnet.

Ändå gjorde jag det. För ibland måste man göra saker som man tycker är otäckt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

a23e1-lina_mocc88hippa

p.s. naturligtvis verkar det dock inte fungera att söka efter mig där. Så tji fick jag för att jag försökte vara modig.

VAD SKA JAG BLI NÄR JAG BLI STOR

Ibland ställer vissa situationer saker och ting på sin spets. Häromveckan inträffade en sådan situation som gjorde att något jag tänkt på bubblade till ytan.

Inom min bransch (kanske alla branscher när jag tänker efter) finns det några tydliga spår att välja – chef, projektledare eller expert. Jag är ingetdera. Och jag vet inte om jag vill bli någotdera heller. Jag är helt enkelt en tvättäkta genrealist. Att vara generalist har många (uppenbara) fördelar. Att kunna lite om mycket är praktiskt i många projekt eftersom det skapar en stor förståelse för olika teknikområdens hjärtefrågor. Det ger mig möjlighet att klä mig i flera olika roller utan att det känns speciellt konstigt (projektledare, VA-konsult, miljökonsult, markprojektör, TA, etc.). Men att vara generalist har ju också den direkta nackdelen av att kanske ibland känna att jag inte räcker till på något område. Jag skulle helt enkelt behöva specialisera mig liiite mer för att göra ett riktigt bra jobb, eller bli ännu mer eftertraktad på arbetsmarknaden. Alternativt skulle jag kunna fortsätta vara generalist och röra mig mot chefspositioner eller projekledare. Men. Där finns det två problem. 1) jag är totalt ointresserad av ekonomi och 2) jag gillar inte att ta beslut om jag inte är 100% säker. Ja men ni hör ju. Jag känner själv att jag skulle vara ganska värdelös som chef eller projektledare just nu. Å andra sidan är också obekvämt medveten om att när det inte är jag som leder ett projekt så är det heller inte jag som får fatta de viktiga besluten. Vilket betyder att jag till viss del är utelämnad åt någons annan goda/dåliga omdöme.

Så vad ska jag bli då. Well. Det är den stora frågan. Tills jag har kommit på det så fortsätter jag göra sådant som jag tycker är roligt. Och anpassa mig efter andras viljor.

ALV
Jag i den enda rollen som jag känner mig 100% bekväm i. Mammarollen. Klyschigt men sant. 

UMEÅTIPS?

Idag åker jag upp till Umeå på jobb. Tänk va. Först ett helt liv utan att vistas norröver och sedan Luleå och Umeå inom loppet av två veckor. Den här gången ska jag till och med övernatta där. Så nu undrar jag om det finns någon som har lite tips på typ någon restaurang eller någon lämplig sevärdhet som jag kan ta mig an i eftermiddag/kväll?

Annars är det mest den här personen jag tänker på när jag hör Umeå. Och det kommer jag ju inte så värst långt på inne i stan tänker jag mig…

underbara clara 2
Underbara Clara i Umeåguiden

TIPS: NETFLIX DOKUMENTÄREN CHEF’S TABLE

I måndags när Kristoffer var på innebandyn passade jag på att göra något jag väldigt sällan gör. Jag kollade på TV. Ensam. I vanliga fall kollar vi alltid på TV tillsammans. Men eftersom Märtha vaknade ca en gång i halvtimmen för att hon hade feber och var hostig, så kunde jag liksom inte starta igång något. Och då blev det alltså en Netflix dokumentär som jag tog mig an.
Bildresultat för chef's table netflix

Bildresultat för chef's table
Jag kollade på den som handlade om Massimo Bottura som har restaurangen Osteria Francescana. Med tre stjärnor i Michelin-guiden. O M G. Alltså jag blir så imponerad. Och så hungrig. Allt såg så spännande och fantastiskt ut. Jag vill verkligen verkligen tipsa om den. Men också tipsa om att inte se den när ni är hungra för shit alltså. Jag fick ett litet bryt och var tvungen och gå och skära av en bit parmesan till mig själv när det var ett inlägg om parmesan.

Jag gillade också hur hela avsnittet delvis var en hyllning till Massimos fru Lara som enligt honom själv och andra som jobbade där, var hela nyckeln till framgången. Generellt tycker jag annars att kockar (framgångsrika kockar) känns som ett. eh. eget släkte. Men med henne i bilden så gjordes Massimo mänsklig. Det var liksom inte ”one man for himself” utan snarare att hans framgång var frukten av deras förhållande. Fint tyckte jag.

Här är förresten en bild på en annan parmesan-älskare, ätandes parmesan direkt ur skålen 🙂
Emma & Stefan
P.s skaparna bakom denna dokumentär har även gjort Jiro Dreams of Sushi vilket också är en helt fantastisk dokumentär.

p.s2 de kommande två avsnitten som vi nu har kollat på var inte alls lika bra. Eller de som avsnittet handlade om kändes helt enkelt allt för osympatiska till skillnad mot Massimo. Är jättebesviken. Men som tur är finns det 3 säsonger så jag hoppas ändå att det finns ett gäng guldkorn kvar.

RECEPT JAG VILL TESTA

Här kommer ett gäng recept jag vill testa. Varning. Du kan bli hungrig!

Brown butter scallops with parmesan risotto

Jag älskar pilgrimsmusslor. Jag älskar risotto. Jag älskar parmesan. Jag älskar smör. Alltså låter denna rätt som att den är som gjord för mig. Vi har dessutom en hög med pilgrimsmusslor hemma som vi köpt från fiskbilen som vi måste använda innan de blir dåliga. (Kunde bara köpa ett gigantiskt paket pilgrimsmusslor så det är därför vi har massa över.)

Fresh Caprese Salad with a Twist
Fresh Caprese Salad with a Twist ... Nothing says Summer quite like a fresh and zesty tomato salad!

Vi har fått en hel hög med tomater som ska tas om hand om. En liten nätt caprese-sallad kanske skulle passa bra då. Denna ser ju gudomligt god ut. Alternativt kommer jag och Kristoffer leva på denna när vi åker till Rom. Ahhhh! *låter som Homer när han ser något gott*

TWO BITE CROSTINI PARTY IDEAS W/ RECIPES

De här grejerna skulle jag gärna smaka men jag vet inte riktigt om jag skulle klara att göra dem själv. Ser ganska avancerat ut tycker jag. Men jag älskar smårätter och att pröva många smaker så tror att en bricka med det här skulle vara min kopp te.

Okej. Det var allt. Nu ska jag återgå till att ta hand om sjuka barn. Eller försöka komma på hur jag ska få bilderna på bloggen att vara lika stora…

p.s. för bildkälla och recept – se respektive länk på recept-rubrikerna eller kolla mitt pinterest-konto