AARON BÖRJAR SKOLAN

Hello strangers. Jag vet att jag varit borta ett tag nu och jag tänkte egentligen inte ge någon recap utan bara berätta om vad som händer just exakt ju. Idag är nämligen Aarons allra första skoldag. Mitt älskade barn går alltså sin första dag i förskoleklass i dag och mitt hjärta är mjukt och blödigt. Han är ju så liten, men ändå så stor och förståndig. Så försiktig och på något sätt så orädd. Igår när jag nattade ville jag bara ligga nära honom och andas in hans luft och fundera över hur länge han låter mig ligga i hans säng och natta innan han är för stor och tuff för det. Visst måste det väl vara många år kvar innan det händer? Mitt lilla lilla baran. Om han bara hade fötts 1 dag senare så hade jag fått ha honom hemma ett helt år till. Men nej. Nu har han tagit det steget vidare ut i livet.
20140118-IMG_0696
2014-09-22 Fägrilt i september
20160811-IMG_2342
20170601-IMG_7112
20180818-IMG_6669
Jag är skiträdd och extremt stolt på en och samma gång. Det finns så jäkla mycket skit här i världen som kan drabba honom. Och steget att börja skolan har liksom varit en omild påminnelse om det. Detta trots att alla på skolan har varit helt fantastiska och barnen där verkar vara så otroligt omtänksamma. Typ de kramar varandra hej då när de önskar trevlig helg och verkar liksom verkligen se varandra. *mitt hjärta brister av hur fint det är*
20190804-IMG_3548
20190806-IMG_3558

Annonser

NATTSVART

Det mest meningsfulla jag har gjort är att sitta här med min familj, min släkt, min farmor och hålla min farfar i handen på sjukhuset. Trots att jag egentligen inte kan göra något. Bara vara där och ta upp plats. Jag ser samma kärlek och samma sorg som jag känner, avspeglas i deras ögon. Rödgråtna ögon, röster som brister, sammanbitna munnar.

Samhörigheten. Enkelheten. Litenheten.

Mitt jobb betyder så försvinnande lite just nu. Därför är jag inte där. Jag är här.

Det finns massa andra saker jag skulle kunna gjort men inget är viktigare än det här. Att sitta ner, prata, lyssna och hålla om varandra. Be till någon högre makt och samtidigt le vid tanken på hur vansinnigt oviktig Gud är för farfar. 

Alla stolar i väntrummet har vi lagt beslag på. Vi dricker vatten och kaffe. Och vi väntar.

Jag vet inte riktigt vad vi väntar på. Goda nyheter. Men vad är goda nyheter? Ett mirakel? Kanske.

SOMMAR I P1 2019

Härni. Jag kollade in listan med sommarpratare och gud vad många intressanta människor som ska vara med! Fares Fares, Anders Hansen, Stina Wolter, Magnus Ranstorp, Jonas Hassen Khemiri, Anne Ramberg, Kodjo Akolor, Carin Rodebjer, Hamid Zafar, Carina Bergfeldt, Emma Frans, Ola Serneke, Maria Borelius, Ingrid le Roux och Olof Skoog för att nämna ett gäng.

I år ska jag verkligen försöka  lyssna på så många sommarprat som möjligt för det brukar vara spännande. Några som är med på listan har jag hört förr och vill höra igen och andra som jag hört förr är totalt ointressanta men de allra flesta är ju sådana jag aldrig lyssnat på men som på beskrivningen låter intressanta.
20190601-IMG_1796//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

AKTIER

Jag är hemma med världens halsont och tycker synd om mig själv. Mest för att jag inte vågar träna och för att jag känner mig apatisk och allmänt överflödig. Försökte mig på att klippa gräset för att jag skulle komma ut något och sedan var jag helt slutkörd. För att kunna säga att jag hade åstadkommit något under dagen bestämde jag mig därför för att investera 1000 kr i aktier. Eh. Jaha. Hur gick det där till egentligen? Jag är lika förvånad som ni.

Jag har någon form av ekonomisystem-dyslexi tror jag. Jag är näst intill obildbar vad gäller alla ekonomisystem. När jag ska attestera fakturor på jobbet eller tidrapportera lyckas jag med de mest märkliga misstagen som INGEN ANNAN GÖR! Och jag begriper inte hur jag gör det! Tack och lov har jag världens bästa kollega som jag alltid kan gå till och som räddar mig när jag faller.

Men det var ju inte det jag skulle skriva. Jo men alltså, nu har jag då – trots min ekonomisystem-dyslexi – använt mina egna pengar och investerat ca 1000 kr i lite olika aktier på Avanza. Jag har försökt läsa på lite och tänker att jag under året ska försöka jobba upp min kunskap inom ämnet och bli lite bättre på att förvalta mina pengar.

Tanken är att bygga upp ett långsiktigt sparande där jag inte är inne och rotar speciellt ofta utan förhoppningsvis får en trevlig överraskning då och då. Jag är ju inte speciellt riskbenägen och är inte alls intresserad av snabba pengar i form av aktieraketer och allt vad det nu kallas. Utan jag vill ha något mer långsiktigt med minimal insats från min sida.
Rom2017-147
Jaja. To be continued…

KÖRTÄVLING I VAGGERYD

I helgen har jag gjort något som jag inte har gjort på över 10 år. Jag har varit på körtävling med mamma. En körtävling med häst och vagn som är uppdelad i tre grenar (dressyr, precision och maraton) där det gäller att få så få straffpoäng som möjligt. Det gick bra för oss men vi fick en usel placering. Total 11:a av 15 startande i vår klass. Men känslan var bra och poängen var rättvisa. Vi presterade inte helt på topp men genomförde delar som vi inte gjort tidigare.
Körtävling i Vaggeryd Mest förvånande var kanske att vi lyckades ta oss igenom en tvådags tävling utan att bråka med varandra. Ändå en bedrift för oss. Låter kanske knäppt, men vid tävlingar är det lätt att känslorna ligger på ytan och man inte bara är sitt trevligaste jag. Utom den här gången. Vi var synkade och fokuserade och hade skoj. Jag tänkte ge mig på att föröka berätta hur tävlingen gick men förstår att det nog är ganska klurigt att greppa. Men men. Så här gick tävlingen. (Resultatet finns här: horsedriving > resultat  för den som undrar) Började torsdagen med dressyr som gick helt okej förutom en bedrövlig ryggning. Sedan var det dags för precisionen där vi lyckades dra på oss ett tidsfel. Något mamma grämde sig mycket över. Men det kändes ändå bra förutom att det var kallt som satan och det yrde så mycket sand från banorna att det kändes som att befinna sig i en storm. Körtävling i Vaggeryd
Körtävling i Vaggeryd Vi var på en superbra tävlingsplats på Vaggeryds travbana. Generellt kan sägas att det faktiskt alltid är väldigt fin stämning på körtävlingar och folk är hjälpsamma och bjussiga. Eftersom mamma var snorförkyld checkade vi dock in tidigt i vår stuga som vi hyrt och pluggade på morgondagens hinder i stället för att socialisera på grillplatsen i regent. Körtävling i Vaggeryd
Körtävling i Vaggeryd Körtävling i Vaggeryd
Körtävling i Vaggeryd
På fredagen lyste solen från klarblå himmel och jag och några andra groomar cyklade sträckorna för att ha lite koll på underlaget och vägarna. Sedan laddade vi upp och 10:50 drog vi igång. Maraton-delen är ju (enligt mig och de flesta andra) den roliga delen och alla var laddade och på gott humör. Vi startade i Lätt A-klassen vilket innebar att vi hade fyra hinder att ta oss igenom. Första och andra gick galant men på tredje hindret dök det upp ett jäkla träd från ingenstans så vi fick lägga en volt och rätta vår väg. Men vi avslutade med flaggan i topp och genomförde sista hindret utan strul.

Henry (mammas häst) var superduktig och gick rätt igenom både vattenhindret och över bron utan att tveka vilket är riktigt bra med tanke på att det här var första gången han gick i den typen av hinder.

I VÄNTAN PÅ MINA FOTOBÖCKER

Jag sitter och försöker framkalla lite fotoböcker. Det tar helt absurt lång tid att ladda upp filerna. Men det är 40% rabatt idag så tänker att jag måste passa på. Ligger så långt efter. Har både 2017 och 2018 att framkalla. Undrar om det går snabbare om jag inte sitter här och vaktar. Äsch. Jag får väl dela med mig av lite bilder från helgen istället.
20190525-IMG_1120
20190525-IMG_1141 20190525-IMG_1202
20190525-IMG_1207
En fin helg som på vissa sätt innehöll en försmak av sommaren. Och som på andra sätt gjorde en medveten om att sommaren känns oändligt långt borta.
20190525-IMG_1234 20190524-IMG_1112
20190524-IMG_1029
20190524-IMG_0978
Jag längtar så efter varma bad, utomhuslekar, löppass i skogen, mjukt gräs under bara fötter, plocka bär, träffa släkten, grilla korv och äta glass.

SYBEGÄR

Jag har drabbats av något märkligt sy-sug. Ett begär. Varje fiber av mig kropp skriker liksom efter att få sätta sig ner och skapa något. Framförallt barnkläder i lin som kan användas i sommar. Vet ni förresten hur svårt det är att hitta barnkläder i ren lin i snygg design som inte kostar skjortan (no pun intended)?

Igår flexade jag ut tidigt för att kunna stilla lite av det där begäret. Jag klippte sönder ett trasigt örngott (i lin) och sydde en kjol till Märtha och gjorde ungefär alla misstag man kan göra, tror jag. Den blev också det fulaste jag någonsin har sett. Helt sne och frasig. Men vad kan man vänta sig av sin första kjol, noll tålamod, inget mönster och en symaskin som äter upp tråden?

Anyways.

Efter mitt misslyckade projekt bestämde jag mig för att ta åka och köpa riktigt mönster (istället för att måtta på frihand) och köpa lite tyg. Men först skulle jag hämta barnen. Märtha var trött efter förskolan och somnade så jag fick gå om kring med henne i famnen, tillslut blev hon för tung plus att Aaron behövde gå på toa så då la jag ner henne på en matta. Letade sedan fram lite mönster att beställa (dyrt btw!) och drog sedan hem. Hade ju tänkt köpa tyg men sparar det till en annan gång när inte barnen är med. Det var helt enkelt inte läge för det igår.