SJUKSKRIVEN

Sedan i fredags är jag sjukskriven. Men jag vill bara säga att jag mår bra. Eller ja. Jag mår ju inte bra bra. Men jag känner att det är rätt. Även om det känns som att jag sviker andra, som att jag har varit ofrivilligt oärlig och att det är pinsamt att inga av det åtgärder jag vidtagit har varit tillräckliga, så känns det rätt.

”Ja, men vad hade du väntat dig för besked?” frågade min läkare efter att hon typ 10 min in i samtalet föreslog att sjukskriva mig. Nej vad hade jag väntat mig?

”Det hade nog känts värre om du inte föreslaget en sjukskrivning”, svarade jag.

Och så är det. Även om det känns som ett misslyckande när jag och min chef hjälpts åt att skala ner mina arbetsuppgifter, haft täta och bra samtal, arbetat aktivt för att lösa situationen och det fortfarande inte var tillräckligt, så känns den här sjukskriven någonstans väldigt rätt.

Jag känner egentligen inte riktigt igen mig i beskrivningen av att vara utmattad, utbränd eller deprimerad när jag läser om andra som beskriver vad som drabbat dem vid den typen av diagnoser. Men jag känner inte heller igen mig själv. Jag känner inte glädje, jag kan inte sova, jag oroar mig hela tiden, jag kan inte hantera negativa besked, jag är inte närvarande när jag är med mina barn och det spelar inte roll hur länge jag vilar för jag är ändå trött. När allt klaffar känner jag mig trött och lättad över att inget för stunden går åt helvete men när det sedan skiter sig (vilket något alltid gör, hur litet det än är) så är det som att bli nollställd och jag måste leta bland mina anteckningar vad jag skrivit att jag ska göra. För om det inte står svart på vitt vad jag ska göra så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Då sitter jag och stirrar rakt ut och letar efter svar. Jag tror dock att jag har bromsat i tid. Lite väl sent kanske, men ändå i tid. Det kunde gått så mycket värre.

Jag har inte någon lust att sitta och älta det här egentligen. För jag är hjärtligt trött på att lyssna på mig själv som berättar om hur trött jag är. Istället ska jag lyssna på min läkare. Jag ska vila, jag ska gå promenader, jag ska påta i trädgården och jag ska planera in återhämtning i kalendern.

Så. Det var bara det jag skulle säga.

Ni behöver inte vara oroliga för mig. Jag mår bra. Eller ja. Ni fattar.
20180519-IMG_4140

Annonser

DET STORA UPPSAMLINGSINLÄGGET OM MARS, APRIL OCH MAJ

Okej. Den här dagboken gör ju inte riktigt sitt jobb. Så vi tar ett uppsamlingsinlägg med lite (läs ”skitmånga”) bilder. Så att jag – och ni som läser – är lite mer up to date.

Mars. Gud, det känns så avlägset att skriva om nu men what the hell. Jag gör det ändå. Eller ja. Jag visar några bilder. Jag satte upp Aarons alster, det var massa snö och vi firade födelsedagar och var sjuka. Typ så.
20180322-IMG_3053 20180325-IMG_3057
20180318-IMG_3024 20180318-IMG_2979
20180310-IMG_2902 20180310-IMG_2872
20180304-IMG_2688

April tog jag inte många foton. Det kändes över lagt stressigt och deppigt för mig och när det är så så brukar fotograferingen bli lidande. Men en del härliga grejer fastnade på bild. Bland annat när Marie, Daniel och Oscar var på besök och vi körde sent firande för Märtha.
20180408-IMG_3101
20180408-IMG_3093

Maj inleddes med stulen telefon, dop för min kusins minsta lilla dotter Ella och rallykörning i skogen.
20180501-IMG_3533 20180501-IMG_3524
Ellas dop Ellas dop
Ellas dop

Vi fortsatte med 150års jubileum på Chalmers. Jag failade hårt med att ta en gruppbild på oss men vi var snygga och det var festligt. Inför festen finkammade jag butikerna i jakt på en svart V-ringad klänning och hittade en som satt som en smäck. Så sjukt nöjd med det.
150års jubileum 150års jubileum
150års jubileum

Förra veckan var barnen i Sjötorp tisdag till söndag. Jag och Kristoffer kom dit på torsdagen och Aaron och Märtha tyckte att det var för tok för lite tid tillsammans med sin farmor och farfar. Aaron suckade ”men det ÄR ju sommar nu!” (pga värmeböljan och idogt badande) när jag svarade att vi skulle vara där mer i sommar. Och så firades barn och Emma och Stefans båt sjösattes.
20180511-IMG_3865 20180511-IMG_3842
20180512-IMG_3968 20180511-IMG_1720
20180513-IMG_4052 20180513-IMG_3992
20180510-IMG_3755

SÄLMA

Mina föräldrars hund har somnat in. Lilla Sälma. Fick henne 2005 sommaren innan jag började på Chalmers. Hon blev vår mest bortskämda hund någonsin. Kanske för att mamma och pappa försökte hantera saknaden av att både jag och Johan flyttade hemifrån. Nu lämnar hon ett tomrum efter sig. Fina lilla tokiga hund. Så knäpp och mysig och speciell. Helt sig egen. Totalt olik våra andra hundar. Men det blev ju bra det också.
år 2010-12år 2010-11
Nu får hon fortsätta jaga harar i himlen. Tillsammans med de andra hundarna.
003

OM ATT KANSKE GLÖMMA BORT VEM MAN ÄR

Jag borde kanske inte skriva det. Men ibland när folk i ens omgivning bekänner färg så kan det få en att ta en ordentlig titt på sitt eget liv. Fundera över vem man är som människa och vem man vill utvecklas till. Och jag vet vad jag inte vill bli. Vem jag inte vill bli.

Jag funderar på om jag håller rätt kurs eller om jag behöver lägga om. Jag ska försöka hitta ett sätt att utvärdera mina tankar på. Jag ska ge mig själv en lista och en deadline. Kanske till sommaren. Då kanske jag är klar med det.

Jag vill nämligen vara en sådan som sätter min familj först. Som sätter mina kollegors och vänners välmående före jobbet. En som alltid värderar min egen hälsa högre än ett jobb. Just nu vet jag faktiskt inte om jag klarar att uppfylla det kriteriet.

Jag vill känna att jag gör skillnad. Vill känna att jag är någon mina barn kan se upp till och lita på. Vill göra en skillnad för min omvärld. Vill inte stressa mig igenom beslut utan vill kunna ta tid på mig.

Förlåt för rörigt inlägg. Först tystnad i en halv evighet. Sedan detta. Men ibland. Eller ja, ganska ofta om man tittar på min historik. Så är det bara skönt att få skriva av sig lite.

JAG ÄLSKAR MAMMA

Igår kväll när jag skulle natta så kom de där orden. Som jag längtat efter dem. Länge har hon berättat att hon älskar vindruvor och bokstavskex och Alfons Åberg och dockan och Bomma och allt annat som dyker upp i hennes väg. Men plötsligt händer det. De där bevingade orden.

Jag älskar mamma

Så sa hon. Och jag tänker försöka ignorera det faktumet att hon sa det lika lättvindligt som hon sa att hon älskade TVn idag. För det är så himla fint att få höra.

20180318-IMG_3043
Jag älskar dig Märtha

TRÄDGÅRDSDESIGN

Idag ska jag iväg på något väldigt spännande. I födelsedagspresent fick jag nämligen en kurs i trädgårdsdesign uppdelat på tre tillfällen. Och ikväll är första tillfället. Jag ska ha med mig en plankarta för att kunna utgå från vår egen trädgård och det känns väldigt pirrigt.
20170718-IMG_8115

Jag har inte varit på kurs som är så här för min egen skull på väldigt lång tid. Egentligen tror jag att det är viktigt för hälsan att göra sådan saker. Saker som inte direkt genererar pengar eller som du kan skriva upp på ditt CV utan som bara är till för att du ska må bra. Men det har liksom fått stå tillbaka för att jag inte har prioriterat det i livet.

Någonstans lever jag också kvar i tron om att jag är en kreativ själ samtidigt som jag vet att kreativitet är lite som en muskel som växer när den tränas. Och jag har i ärlighetens namn inte ägnat min kreativa ådra speciellt mycket uppmärksamhet de senaste åren. När jag var liten ritade jag hela tiden. Jag och mina kusiner och kompisar ritade sagor och historier. Jag skrev historier och jag målade för att det var kul. Valde att gå extra bild-kurser på gymnasiet. Och sedan. Sedan bara rann allt ut i sanden.

Men nu. Nu ska jag landskapa mig loss och rita upp en awesome trädgård till oss. Fy fan vad kul!

LÄNKTIPS OM TEXTILIER

Jag skulle vilja tipsa om en bra artikel som rör material i kläder. Fick själv tips om den via en miljögrupp på Facebook. Generellt är just den där gruppen en sådan som man måste plocka russinen ur kakan ur och jag skäms lite över att jag är med i den. Men. Även en blind höna kan hitta korn.

Här är länken: Materialskolan

Jag funderar nämligen mycket på att jag skulle vilja utöka min garderob med kläder i mer hållbara material. Igår tror jag att allt jag hade på mig var i någon form av polyester och det är ju mindre roligt. Men jag insåg också när jag började läsa på lite om material hur otroligt lite jag kan om det ämnet. Just polyester vet jag ju om att jag inte ens borde äga (om vi ser till klädernas livslängd och framställning av materialet) men det finns massa andra spännande både bra och dåliga material som jag inte hade en aning om.

Ja. Det får bli dagens tips i alla fall.