SIX WEEK CHALLENGE

Förra söndagen körde jag igång med min 6week challenge. I höstas gav jag det i födelsedagspresent till Kristoffer och nu fick jag tillbaka det (i födelsedagspresent) eftersom han tyckte det var så kul och har fortsatt med träningen.

Utmaningen går ut på att under 6 veckor så ska jag träna CrossFit 3 gånger i veckan och följa en specifik diet anpassad för mig.

Målet är att hitta något som jag tycker är roligt och som jag känner att jag kan hålla på med länge. Men samtidigt ska jag inte sticka under stol med att säga att jag också vill bli mer norm-snygg. Få lite mer definierade muskler. Känna att jag orkar mer. Att jag är stark för barnen och visar dem att det är roligt att hitta en träningsform man trivs med. Så det är både ett långsiktigt mål och ett aningens mer ytligt/kortsiktigt.

Träningen går okej än så länge. Har visserligen just nu så mycket träningsvärk i magmusklerna att det gör skitont att hosta. Men men. Det går snart över. Imorgon lär jag istället ha samma onda i armarna och nästa gång i benen… Saken är bara den att maten är ofantligt tråkig. För det är ju så att för att nå bäst resultat med min utmaning så ska jag äta på ett visst sätt. Jag har en lista på vad jag får äta liksom. På listan står framförallt mycket protein och grönsaker och nästan inget fett och kolhydrater. Visst att det bara handlar om att äta så här i 6 veckor men just nu känns sex veckor som en låååång tid.

Det som är positivt med dieten (utöver att jag förhoppningsvis kommer få bra resultat och bygga muskler) är att jag har fått möjligheten att sitta med en excellista och gå igenom råvaror som inte är listade bland mina matförslag för att se hur kag kan bygga andra recept än de som redan är föreslagna. Och det är ju kul med excel 🙂 Jag har alltså insett, kanske något förenklat, att näringslära egentligen bara om matematik. Du räknar protein, fett, kolhydrater och energi. Och genom att göra mina beräkningar kan jag bygga ut lite roligare recept och därmed göra maten roligare. För sånt är viktigt. Mat ska ju vara kul.

Ah well. Vi får se hur det går. Det är i alla fall kul att komma igång med något även om det är lite pusslande att få ihop både mina och Kristoffers träningstider.

Annonser

LEDIG VARANNAN FREDAG

Idag har vi varit lediga. Barnen och jag. Vi planterade tomater och cyklade på förmiddagen och efter lunch gjorde vi chokladbollar och sedan gick vi ut och byggde koja och njöt av solen. Och jag kände ett så starkt lyckorus av att få vara tillsammans med dem. Att bara få lov att vara med och sola sig i glasen av deras fantastiska syskonrelation. Vilken ynnest.
20190329-IMG_0178 20190329-IMG_0183
Jag kände också av en pockande känsla av att vilja ha fler barn. Men jag vill bara ha det enkla, lätta i så fall. Vill bara ha det rosenskimrande. Kan man få det? Nej, just det. Förresten så tänker jag att jag faktiskt är väldigt nöjd som det är och lyckligt lottad över mina två perfekta barn. Och jag vill inte rucka på det där fina vi fyra har. Det krävs lite mer än en konfliktfri dag för det 🙂
20190329-IMG_0215 20190329-IMG_0212
Anyways. Det har varit en härlig dag på alla sätt. Jag bakade scones till frukost (som var ganska äckligt btw – jag fattar ju varför det var flera år sedan jag åt det sist) och vi åt ihop alla fyra innan Kristoffer åkte till jobbet. Och sedan har dagen liksom bara flutit på utan måsten. Det här är vår bonusdag. En dag där jag skiter i städning och vika tvätt och andra tråkiga grejer. Den här dagen är bara för mig och barnen och jag är så glad över att jag har bestämt mig att ta den här tiden för oss. Det känns som att vi mår väldigt bra av det. Tänk att det skulle ta så lång tid för mig att komma till insikt över det.
20190329-IMG_0195

AARON FÖR 2 ÅR SEDAN

Ibland skriver jag lite dagbok i telefonen. Så här skrev jag om Aaron för två år sedan. Kändes lite som att jag hittade en skatt när jag läste det. Och jag kan se tillbaka på allt med så makalöst moderligt öm blick. En blick som delvis tillhör någon annan.
20170408-IMG_6267
Aaron 170314

Aaron älskar att jaga Märtha. Och hon älskar att bli jagad. Vi kryper ihop tillsammans och sedan säger vi ”nu kommer vi och tar dig” och så skyndar vi efter henne. Antingen fram och tillbaka i hallen eller runt matbordet. Ibland tycker Aaron att hon är för snabb så då får vi springa på två ben i stället 

Han älskar verkligen sin farfar. Flera gånger i veckan säger han att han längtar efter sin farmor och farfar. Ibland låtsas han packa någon väska med saker vi ska ha med ner till Spanien. Socker eller fika. 

När Ivar var här sist ville han följa med farfar till Norge och hjälpa honom att jobba. 

Han kunde konstatera att eftersom mamma tränar nu så orkar mamma rulla snöbollar ute. Eftersom man tydligen måste vara stark för det. Starrrrk!

Vi tränar mycket på bokstäver nu. A som i Aaron, ambulans och Alice. T som i traktor och tomte och Tuva. K som i Kristoffer och katt. (Ej att förväxla med H som i hund och Hugo.) L som i Lina och lejon. M som i Märtha och mormor. Osv

Han drömmer otäckt igen. Kommer upp på natten och springer genom hallen till oss och är ledsen.

 

 

 

SÄLEN 2019

Igår kväll kom vi hem efter en vecka i Sälen. Jag känner mig helt slut och fulltankad på samma gång. Kroppen är mör efter en veckas plogande ner för backarna med en liten mört mellan benen. Men framförallt är jag så sjukt lycklig över att ha fått uppleva en semester där vi verkligen är tillsammans hela familjen. Tänk att vi kan åka skidor ihop nu! Visserligen fortfarande bara i gröna (och snälla blå) backar, men ändå.
20190306-IMG_9905 20190306-IMG_9891 20190307-IMG_9982 20190305-IMG_9761 20190305-IMG_9776 Barnen var så himla duktiga. Båda gick i skidskola och de lärde sig massor. Märtha kan liksom åka knapplift själv nu! Ja, hon gör det visserligen inte frivilligt och vill så klart fortfarande helst åka med sina föräldrar men det är hissnande att tänka på vilka enorma framsteg hon och Aaron har gjort. 20190308-IMG_0018 20190308-IMG_9987 Vi lyckades av misstag åka ner för en röd backe en av dagarna, vilket var fruktansvärt och verkligen inte något jag rekommenderar. Men vi gjorde det. Och när humöret sviktade och kylan letade sig ner mellan tårna så tog vi skydd i värmestugan för att ladda batterierna. 20190306-IMG_9962 Gah. Jag förstår att denna text är smått obegriplig att läsa. Men jag har bara så mycket känslor som spiller över och som jag måste få ut på något sätt. 20190306-IMG_9837
Vi åkte i alla fall upp till Hundfjället där vi bodde i en sjukt lyxig stuga tillsammans med tre andra kompisfamiljer där varje familj består av 2 vuxna och 2 barn. Vi var alltså 8 vuxna och 8 barn (i åldrarna 2-5). Och det gick fantastiskt bra. Vi delade upp oss på tre olika våningsplan och roddade matlagning på ett exemplariskt sätt. Barnen lekte nästan oväntat fint ihop och det kändes som att hela veckan flöt på friktionsfritt. Så klart kom några små dippar, som det alltid gör, men inga större missöden.
20190305-IMG_9798 20190305-IMG_9797
Det var på alla sätt en helt underbar semestervecka och precis som förra året så har jag fått blodad tand på fjällen och vill skaffa mig en egen stuga, eller flytta dit, eller åka och vandra där på sommaren också eller. Ja, eller på något annat sätt tillbringa mer tid där uppe. För jag kan inte prata om fjällen utan att använda superlativ. Och det vill jag inte heller.
20190306-IMG_9883 20190308-IMG_0030
20190308-IMG_0044

KÖKSPLANER

Vi planerar en stor köksrenovering av köket här i Kungsbacka. (Det var faktiskt nästan ett av kraven när vi köpte hus – att vi skulle ha möjlighet att renovera kök alltså.) Tanken är att vi ska riva en vägg mellan nuvarande kök och ett av badrummen. Mellan badrummet och ett sovrum river vi också en vägg. Halva delen av det gamla köket ska sedan få tjänstgöra som hemmakontor men idag fokuserar vi alltså på köket.

Så här ser dagens planlösning ut. Köket ligger alltså till höger om entrén (gul pil) och ytterligare till höger ligger det badrum och sovrum som vi river.

förra planlösningen

Och så här blir den nya planlösningen bara för köket. Uppe i bild har vi alltså själva köksdelen och nere i bilden blir nya matplatsen. Matplatsen motsvaras ungefär av nuvarande sovrum och köksdelen ungefär halva badrummet och halva befintligt kök. Är ni med?

planlösning nytt kök

Jag har ju gått och suktat efter ett Ballingslöv bistrokök i lindbomsgrön färg sedan innan Aaron föddes. Kanske till och med sedan innan vi flyttade till USA. Vi snackar alltså om en 7år lång besatthet. Eller förälskelse om det låter bättre. Mitt absoluta drömkök alla dagar i veckan. Och hade jag bara haft liiiite mer pengar hade valet varit självklart. Då hade vi bara kört. Men nu har vi ju inte det och det känns lite väl mycket att slänga ut en halv mille eller mer på ett nytt kök. Så nej. Det får bli någon form av kompromiss. Och ett annat ord för kompromiss är IKEA. Det känns helt okej. Ska jag vara helt ärlig så är jag dessutom både för snål och förmodligen inte tillräckligt design/inredningsintresserad för att spendera så mycket pengar på ett kök. Men jag vill fortfarande åt känslan i det där Bllingslöv-köket. De rena raka linjerna, de lugna färgerna, den platsbyggda känslan.

Planen är därför att köpa ett IKEA Veddinge kök. Antingen ett grått eller ett vitt där vi lämnar in luckorna på målning för att få en annan kulör. Och handtagen tänkte vi köpa från typ byggfabriken. Vad gäller bänkskiva var jag tidigare helt säker på att jag ville ha en silestone langoon men jag tycker faktiskt att de som finns på IKEA är fina. Både jag och Kristoffer gillar kompositstenen Oxsten Mineral oväntat mycket så eventuellt kör vi på den.

För att komma åt den där platsbyggda känslan hade vi tänkt sätta en täcksida mellan varje bänk. Dessvärre upptäckte vi precis att det inte kommer ge riktigt den effekten vi vill så nu är vi lite tillbaka på ruta noll. Så nu är vi inne på att antingen skita i en distanslist eller köpa det från picky living , Skandinaviska shakerkök , Nordiska Kök eller något annat sånt. Puh. Just när vi trodde att vi hade en färdig lösning liksom. What up with that?!

Anyways. Vi har i alla fall landat i att vi vill ha ungefär den här planlösningen.

kök sett från matplatsen
Köket sett från nya matplatsen
kök1
Diskho mellan fönster mot gatan
kök2
Häll till vänster om diskho
kök3
Kyl och frys till höger om disk

MINA VILJESTARKA BARN

Jag hittade det här gamla inlägget och tyckte det var lite gulligt så kände att jag ville publicera det. Bara 4 månader efter jag skrev det 🙂

Just nu har vi två väldigt viljestarka barn här hemma. Båda verkar gå igenom sina respektive faser där de verkligen behöver få testa gränser och prova på att vara sin egen person. Och även om det är spännande så är det också stundtals ganska påfrestande. Nej, förlåt – jag menar vääääldigt påfrestande. Och jag upptäcker så många likheter och olikheter sinsemellan barnen och mellan barnen och mig.
20181007-IMG_2388 Aaron som springer iväg när något är läskigt eller han blir rädd. Märtha som börjar ta efter och går från matbordet stup i kvarten. Aaron som kan sitta still i en halv evighet för att rita eller bygga med lego eller något annat projekt. Märtha som bjuder på mat och bestämmer var alla ska sitta. Hur fint de leker med varandra. Aaron är hund och Märtha tar hand om honom och ser till att vi vuxna också hälsar ordentligt på hunden. Deras värld är så stor och spännande och ändå så liten och sorgfri. Än så länge.
20180905-IMG_7378
20180909-IMG_2174
20180909-IMG_2220
Att hitta en balansgång är det svåraste. Att inte stå i vägen för dem utan låta dem pröva vingarna. Samtidigt som jag ju vill vägleda och uppfostra och bara finnas där. Vad svårt det är. 20181007-IMG_8103
Men jag är bra på att be om förlåtelse. Nästan lika bra som Kristoffer. Och Aaron är bra på att påminna när han tycker att vi borde säga förlåt. Så något blir ju rätt i alla fall. Men ibland känns det ändå som att jag famlar i mörkret efter den rätta vägen. För tänk om jag är ute på helt fel spår?