SAKER JAG ÄLSKAR PÅ FÖRHAND MED DET NYA HUSET

Vi pausar Rom lite. Jag måste bara få skriva lite om huset. För det är först nu jag kan tillåta mig själv att drömma om hur det kommer bli. Innan kretsade allt kring försäljningen men nu kan vi äntligen blicka framåt. Visst. Jag kommer säkert att drabbas av stark nostalgisk saknad över vårt nuvarande hus. Det är ju ändå här som Aaron började gå, prata, få vänner. Det är det här som är Märthas första hem och där hon lärt sig allt hon kan. Jag kommer sakna mycket med huset. Men tanken på det nya överväger ändå.

Saker jag älskar med vårt nya hus (även om jag ännu inte fått chansen att bo där):

Badrummet på övervåningen. Ah – I Love it. Även om det inte finns något fönster där så är det ljust och härligt. Enkelt och milt i färgerna.mdiynnwwmdawmzyynteyoxw5ng..Övervåningen. Och källaren. Både jag och Kristoffer ser väldigt mycket fram emot att få ett hus med flera våningar.

Att få göra om köket. Vårt nuvarande kök renoverades omkring 2010 och jag gillar det inte. Men det är för nytt för att göras om. I det nya huset däremot är köket funktionsdugligt men ganska gammalt (originalskåp men nya luckor, halvny spis och stänkskydd) och utsikten att få göra om det själv känns så otroligt peppande.mdiynnwwmdawmzyynta2m3w5ng..

Verandan. Jag fick en så fin känsla för verandan när vi var i huset. Den är stor och det finns plats både för matplats och sittgrupp under tak.mdiynnwwmdawmzyyntezm3w5ng..

Utsikten över trädgården. Att gå inne i huset och blicka ut över sin trädgård föll jag väldigt hårt för när vi var på visningen. Det känns som att det finns många olika rum där ute och det ska bli spännande att få göra den till vår egen.mdiynnwwmdawmzyynte1mhw5ng..

Och potentialen. Att vi kan flytta in utan att ändra något men att det ändå finns gott om saker att ta tag i. I maklig takt. Det tror jag passar oss väldigt bra.

p.s alla bilder är Svensk Fastighetsförmedlings bilder från prospektet

Annonser

MASSA TANKAR OCH EN PLANLÖSNING

Åh jag vet inte var jag ska börja. Min bloggfrekvens har ju lämnat en hel del att önska den senaste tiden vilket betyder att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja dela med mig av. Kanske borde jag säga (nej skrika) att VI HAR FÅTT SÅLT HUSET. Eller att vi varit i Rom för första gången och älskade det. Eller att vi rest utan barn för första gången påsnart 4 år. Eller så gör jag som jag gjorde nu och bara drog allt kort på en gång.

Shit alltså. När det händer så där mycket i ens liv. Då kan det bli lite mycket att greppa. Jag lovar att jag ska dela med mig av bilderna från Rom. Har ju ett gäng 🙂 Men först måste jag nog ändå skriva om huset. Det är en skön känsla att kunna sänka axlarna och äntligen börja leva oss in i hur vi vill att livet i Kungsbacka ska se ut. Har jag ens visat huset ordentligt för er? Nej, jag tror inte det. Vad sägs om att vi börjar med en planlösning. Så vet ni ungefär hur vi kommer bo? Japp. Okej, då gör vi det.

3d övervåning

 

och där vaknade min lilla sjukling. Bäst att ta upp henne. Vi fortsätter en annan gång.

Hej hopp

DRÖNARFILM OCH OCOOLA HUSFÖRSÄLJARE

Ångesten. Usch.

Jag och Kristoffer är verkligen inga coola husförsäljare. Vi oroar oss över ungefär allt som skulle kunna gå dåligt med att sälja huset. Jag blir nervös när folk säger att ”det kommer inte vara några problem för er att få sålt huset” för really – vad vet de om det? Att kunna följa försäljningen på hemsidan är helt fantastiskt. Men också väldigt väldigt jobbigt. För det öppnar upp att analysera all fakta och alla grafer. ”Borde det vara fler inbokade på visningen nu?” funderar vi på dag 1 efter att det har lagts upp. Och så säger vi att vi inte ska kolla mer på statistiken. Men gör det ändå. För vi är dåliga på att följa våra egna råd. Nu har det gått 5 dagar sedan annonsen lades upp och det är några fler inbokade, men vi håller ändå på att överanalysera all statistik.

Ah well. Snart drar vi till Rom och jag tror det blir perfekt för att släppa tankarna på husförsäljningen lite.

Här kommer en film på huset förresten. Fint va? Känns som att jag befinner mig i the Sims 😊

VI HAR KÖPT HUS!!!

ahhh! Igår skrev vi på papprena till ett nytt hus i Kungsbacka. Ja inte nytt-nytt men ett annat hus. Shit! Kan ni fatta! Det känns så jäkla stort. Både huset i sig och det faktum att vi vågade. Det har 1,5 plan och källare (140+120 kvadrat) och garage och typ samma storlek på tomten som vi har nu. Den 4 januari får vi tillträde. Nu gäller det bars att få sålt huset i Alafors och rodda med allt sånt.

Någon som flyttat nyligen som har tips och råd på vägen?

IMG_0208.JPG
Så här ser matsalen ut på prospektet.

HUSRELATIONER

Vi kollar på hus. Igen. En gedigen villa från 60-talet som ligger på bra läge i Kungsbacka. Men. Jag är fortfarande lite skadad efter förra hus-letar-vändan då jag (vi) engagerade oss så otroligt mycket i ett hus. Ett hus som dessutom bara ligger knappa 100 m bort från det vi tittar på nu. Det här huset har egentligen allt vi vill ha. Stora renoveringar gjorda så som tak, bergvärme, två stora badrum och allmänt fix. Samtidigt som det finns mycket kvar (t.ex. kök och trädgård) som gör att vi kan sätta vår egen prägel på det. Men jag känner mig ändå distanserad. Visst att det är mycket pengar. Men det skrämmer mig inte så mycket. Det kommer alltid att vara mycket pengar. Såvida vi inte får för oss att dra till skogs.

Jag kan se mig själv gå omkring i det här huset, titta ut mot trädgården och känna att ”ja, det här känns helt rätt”. Samtidigt är jag rädd för att jag liksom behöver ”komma över” det där andra huset innan jag går vidare med detta. Sjukt egentligen. Som om det vore en relation jag pratar om. Fast det kanske det är?

OM ATT TACKA NEJ TILL ETT RENOVERINGSOBJEKT

Den här första veckan efter semestern har vi varit med i en budgivning på ett 70-tals hus i Kungsbacka. Jag tror vi hade kunnat vinna den om vi inte tillslut hade förbättrat våra kalkyler och insett att ja, vi kanske har råd att köpa huset, men vi har inte råd att göra alla de renoveringar som vi tror krävs. Eller vi kanske hade kunnat göra dem, men till vilket (emotionellt) pris? Det har varit otroligt påfrestande rent psykiskt. Men nu, när vi valt att dra oss ur så känns det så jäkla skönt. Det var som att vi direkt efteråt fick en energiboost till att fundera över de förbättringar som vi ska göra med huset här. Inga stora saker, men lite smått och gott helt enkelt. Som det alltid är med hus. Jag är så himla glad för att vi hittade det där huset, gick på visning och på att vi började räkna på det. Det har nämligen gjort att vi smalnat av vad vi söker efter i vårt nästa hus och hur stora ekonomiska resurser vi har att jobba med.

Dessutom har den här processen lett till att vill försöka förstå vår ekonomi. Något som jag tycker är skitsvårt. Jag har tänkt på det länge men inte riktigt haft orken att börja. För i vilken ska jag börja när all info jag får ändå rinner av mig som vattnet på en gås? Det är som att allt vad siffror, avtal, skatter osv heter inte fastnar i min skalle. Jag kan t.ex inte berätta hur mycket pengar jag tjänar utan att titta på min lönespecifikation. Jag har absolut ingen susning om vad vi läger på mat, kläder, försäkringar, bilen, el, vatten etc varje månad. Jag vet inte det här TROTS att jag varje månad kan se våra räkningar och hur pengarna dras. Som någon form av grav ekonomi-demens.

Men. Det ska det alltså bli ändring på. Steg 1 är att förstå alla fasta kostnader vi har. Steg 2 är att börja bli mer förutseende om vilka kommande utgifter utöver det vanliga som kommer. Och steg 3 blir kanske att försöka se var vi kan spara in pengar.

20170728-IMG_8718
Märtha är skeptiskt till min relation till ekonomi och tycker att jag borde kamma till mig. Antar jag att hon tänker. Who knows liksom.